...Jag vet inte vilket som är värst! Brevet kan jag välja när jag ska öppna, telefonsamtalet bör jag ju svara på när det ringer. Och idag kom det ett sådant samtal, fick en klump i magen och sen svarade jag. Fick inget direkt besked om vad som inte står rätt till i magen, men kameran hade fastnat för länge i tunntarmen så undersökningen måste göras om, men denna gången vill de med hjälp av gastroscopi hjälpa till att få kameran längre fram. Jag ville bara gråta men det gick inte, nu ska jag återigen dricka det där j-vla laxermedlet och vara fastande i hur många timmar som helst...och nu går det visst att gråta! Men jag tänker då inte vara vaken när de för ner kameran, de får allt ge mig en rejäl dos lugnande för det är så obehagligt och nu ska de ner ännu längre än tidigare.
Detta ska då ske om en vecka, så jag får väl passa på att samla på mig energi redan nu.
Ja vad säger man...är sååå trött på denna skiten nu men det är väl bara att bita ihop än en gång och ta sig igenom det. Hörde att det slog i brevlådan ska se om det kommer ett lite brev om det hela också, läkaren verkar alltid ligga ett steg efter...nej inget brevledes idag heller. Ja ja jag vet ju vad som ska hända så strunt samma. Däremot fick vi nu kallelse till Cecilia som ska operera in en tandställning, eller rättare sagt två guldkedjor som ska hjälpa två tänder att komma fram. Hennes tänder lever verkligen sitt eget liv och de ställer då till det för henne, men med ett antal olika tandställningar så ska de väl rätta in sig i ledet.
Usch nu har jag fått lite att bearbeta igen, om jag sätter på lite musik och städar kanske jag får ut lite känslor. Eller åker jag ut på landet och njuter av det fina vädret...eller både och!
Puss och Kram
/Susanne
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar