Tänkvärt

You never know how strong you are until strong is the only option

måndag 9 mars 2015

När olyckan är framme!!!

Jag har ofta funderat på hur det är möjligt att såga av sig fingrarna när man jobbar som slöjdlärare...jag menar man är ju  försiktig och har respekt för maskinerna! Men nu vet jag, synd att man ska lära sig den hårda vägen. Förra torsdagen så lyckades jag tappa greppet  när jag sågade i bandsågen, jag slant och kände bara hur det brände till i fingret och så snabbt jag bara kunde slet jag bort handen från bladet. Tog andra handen till hjälp för att hålla fast långfingret på plats (ja ifall det skulle sitta löst). Jag hade vid tillfället en klass och tacksmat nog fanns även en till pedagog i salen och jag bad henne att hämta papper å så gick jag och satte mig på en stol och höll handen i högläge. Det blödde rätt mycket men jag vågade inte själv kolla hur illa det tagit och kollegan sa direkt att kollade hon så skulle hon svimma! Ja ja, det var till å be en elev att hämta en lite mer stabil vuxen, en manlig kollega kom till undsättning och även skolsköterskan efter en stund.
När det var de kommit fram till att det inte var så djupt så kunde även jag kolla och konstatera att det nog behövde sys. Vår fantastiske vaktmästare tog nu över och körde mig till vårdcentralen, hjälpte mig på plats och var med hela tiden...t.om när de sydde. Lite påfyllnad av stelkrampssprutan fick det också bli. Fingret läker på fint men det är inte helt lätt att böja det då såret sitter precis i mitten på fingret (knogen). Kan säga att jag är glad att fingret fortfarande är i sin fulla längd.
 
I helgen har vi firat min mamma som fyllt 60 och systerdottern som blivit 20 år!
Blev en mycket trevlig kväll med god mat och härligt människor.
 
Nu har våren kommit till Småland och jag hoppas den tänker stanna och motar bort allt vad snö heter, förutom snödroppar såklart.
 
Detta är en gammal bild men jag hoppas snart få se fjärilarna,
för då  känns det såklart ännu mer som vår.
 
Kompletterar med lite bilder inom kort
 
Puss och Kram
/Susanne