Tänkvärt

You never know how strong you are until strong is the only option

måndag 28 april 2014

Dolt nummer eller brev från landstinget...

...Jag vet inte vilket som är värst! Brevet kan jag välja när jag ska öppna, telefonsamtalet bör jag ju svara på när det ringer. Och idag kom det ett sådant samtal, fick en klump i magen och sen svarade jag. Fick inget direkt besked om vad som inte står rätt till i magen, men kameran hade fastnat för länge i tunntarmen så undersökningen måste göras om, men denna gången vill de med hjälp av gastroscopi hjälpa till att få kameran längre fram. Jag ville bara gråta men det gick inte, nu ska jag återigen dricka det där j-vla laxermedlet och vara fastande i hur många timmar som helst...och nu går det visst att gråta! Men jag tänker då inte vara vaken när de för ner kameran, de får allt ge mig en rejäl dos lugnande för det är så obehagligt och nu ska de ner ännu längre än tidigare.
Detta ska då ske om en vecka, så jag får väl passa på att samla på mig energi redan nu.
 
Ja vad säger man...är sååå trött på denna skiten nu men det är väl bara att bita ihop än en gång och ta sig igenom det. Hörde att det slog i brevlådan ska se om det kommer ett lite brev om det hela också, läkaren verkar alltid ligga ett steg efter...nej inget brevledes idag heller. Ja ja jag vet ju vad som ska hända så strunt samma. Däremot fick vi nu kallelse till Cecilia som ska operera in en tandställning, eller rättare sagt två guldkedjor som ska hjälpa två tänder att komma fram. Hennes tänder lever verkligen sitt eget liv och de ställer då till det för henne, men med ett antal olika tandställningar så ska de väl rätta in sig i ledet.
 
Usch nu har jag fått lite att bearbeta igen, om jag sätter på lite musik och städar kanske jag får ut lite känslor. Eller åker jag ut på landet och njuter av det fina vädret...eller både och!
 
Puss och Kram
/Susanne

onsdag 23 april 2014

Påsken kom och gick i stilla mak, trevlig grillkväll hos mina föräldrar på påskafton. Barnen letade påskägg och badade badtunna, jag satt i solen och njöt. På påskadagen åkte vi till Staffans mamma och morbror och där blev det traditionell påsklunch, och sen en lite mindre traditionell minijulafton i Sjösala, ja vi hade ju magsjuka i julas...och tydligen skulle vi fortstätta i samma spår efter påsken. På natten blev Astrid dålig och kräktes och dagen efter blev Svägerskan risig. Jag var tydligen mottaglig så igår (tisdag) blev jag plötsligt dålig och nu ligger jag här matt och orkeslös med huvudvärk pga för lite vätska i kroppen. Jag jobbar med att få upp balansen men det tar sin lilla tid.
Vad hände mer, jo min farmor fick bältros så hon mår inte heller speciellt bra, kan bli långdragen värk av det där har jag läst mig till.
Det märks väldigt tydligt hur påverkad Melina varit av att jag varit borta, hon trodde att hon aldrig mer skulle få gå in till mig igen nu när jag var sjuk. Å vi ville ju bara skona henne från att bli dålig!
 
Nåväl det verkar vara ganska snabbt övergående, är bara så orkeslös och det är jobbigt.
 
 
Och nej jag har inte fått något svar på senaste undersökningarna (förutom i drömmarna), men det borde väl komma snart. Nu ska jag kurera mig vidare och hoppas på att få njuta mer av morgondagen än vad som blev av idag.
 
Puss och Kram
/Susanne

onsdag 16 april 2014

Att simma...

efter den senaste operationen var då inte det enklaste jag gjort den senaste tiden!
Igår tog jag med mig Cecilia, Jonathan och Melina till Sävsjö familjebad, som en lite påsklovsutflykt. Barnen badade mycket och hade riktigt kul ihop. Som tur är verkar de större inte ha några som helst problem med att ta hand om lillsyrran, och hon i sin tur älskar att åka vattenrutschkana och busa med dem också. Jag kunde alltså ta det så lugnt jag vill, fika och se på när de badade...men jag badade lite också. Jag relaxade i bubbelpolen och mot slutet av besöket tänkte jag att jag måste ju ändå försöka mig på att simma ett par längder. Kan säga att jag blev rejält andfådd och armen släpade jag med så gott det gick, känns idag att jag gjorde en ovan rörelse. Det kändes inte helt ok att var på djupt vatten när jag hade fullt upp med att hålla mig flytande. Men jag genomförde i alla fall två längder...wow, känns ju rätt fånigt men så är den bistra verkligenheten för mig med vad jag klarade av i dagens läge.
 
Idag kom det ett brev från sjukhuset, det tog tid innan jag öppnade det då jag är smått orolig för vad det blir för resultat av de senaste undersökningarna. Men denna gången var det en räkning, så jag kan slå det ifrån mig över påsken hoppas jag.
 
Ja imorgon börja påskhelgen, och jag inleder den med en fikaträff med en av mina bästa vänner från barndomstiden (hon är det förstås än idag). Hon bor numer i Göteborg så träffarna blir ju begränsade i antalet, men nu är hon hemma på besök hos sina föräldrar.
 
Ha en toppenskön helg nu vänner, vädret ser ju lovande ut här i söder i alla fall och det ska vi nyttja med lite grillning och bad i badtunna!
 
 
Puss och Kram
/Susanne

måndag 7 april 2014

Lavemang...smakade hemskt och funkade sisådär. En timme efter 1 liter lösning skulle det bli lite fart i systemet, men nej då jag väntade och väntade men inget hände! Förrän på morgonen, och det verkade lite märkligt. Men men 07.30 var jag i Eksjö och de scannade kroppen och kapseln från i lördags hade lämnat kroppen uppenbarligen utan att jag märkt det. Så då fick jag svälja en ny kapsel men denna gången med en kamera i sig. Nu sitter jag här med ett bälta runt magen och en apparat som liknar en free-style som bilderna levereras till genom en kabel. Ja vilken teknik det finns.
Vid 11.30 fick jag äntligen äta en lätt måltid gissa om jag hade nedräkning till det. Jag var rätt hungrig då senast matintaget var vid 13-tiden igår. vid 17.30 ska jag åter till Eksjö men bara för att ta av mig allt utrustning. Sen återgår jag till min vardag och väntar på resultat...
 
Puss och Kram
Susanne

söndag 6 april 2014

140 år...tillsammans

Ja så har vi då firat svärmor och hennes sambo som tillsammans blivit 140 år och fördelnigen är 70 + 70. Det blev god middag ute på Sandsjöbaden, jag åt god lax med grönsaker och en liten potatis plus att jag smakade lite på Melinas glass. Sedan skulle jag då ge mig på att svälja den där kapseln inför måndagens kapseledoskopi, det var inte en liten sak som skulle ner! Men efter lite hulkande så "slank" den ner.
 
När vi senare på kväll kommit hem från mingel hos Lasse så läser jag på min kallelse något som jag inte varit uppmärksam på. Skulle nämligen hämtat ut laxermedel på apoteket (recept) som jag idag ska dricka 1 liter av. Idag är det söndag och apoteken i stan är inte öppna så det blev till att leta fram något som var öppet och som dessutom hade preparatet hemma. Men tro det eller ej, jag hade faktiskt lite flyt denna gång, Eksjö hade det hemma. Så nu sitter jag här och inväntar att klockan ska bli 17.00 då ska jag under 1 timme dricka eländet, med tanke på hur det gick i torsdags känns det inget vidare. Sen är jag dessutom nu fastande tills imorgon, fyra timmar efter att jag svalt en ny kapsel får jag äta en lättare måltid. Spännande dagar jag haft senaste tiden, och ja jag är ironisk. Jag är så trött på undersökningar och kallelser hit och dit, inte konstigt man missar viss information!
Nu vill jag bara att allt ska vara över och jag kan få känna mig lite mer frisk igen, slippa magknip och leva som vanligt ja som för några år sedan.
 
Fortsättning följer...
 
Puss och Kram
/Susanne
 
 
 
 
 
 
 
 
 

fredag 4 april 2014

Det gick ju inte alls vägen!

Klockan 10.00 i torsdags var det dags för magnetröntgen och inför den är jag fastande i 4h, vilket i praktiken blev från 22.00 kvällen innan. Sen skulle jag dricka 1½ liter kontrast, eller rättare sagt vatten med sorbitol på 30-45 min. För mig som i vanliga fall dricker denna mängd på en dag blev detta en uppgift som inte gick så bra, hade fått i mig hälften när det var dags att gå in till röntgen. Hur som helst det fick räcka så jag gick in och så skulle de sätta nålen i vilken de injicerar kontrastmedlet som ska lägga sig fint runt tarmarna och belysa eventuella problem. Med senaste sjukhusvistelsen i nära minne informerade jag om att jag numer är svårstucken, men det är var ju löjligt som det krånglade! Tre sköterskor försökte, de stack i armveck, på handen och foten men inget kärl ville vara med. Så till sist gick jag och en sköterska upp till operation och där fick en narkossköterska göra ett försök (nr 7)...det lyckades.
 
Fick ju ett fint förband i alla fall :)
 
Men nu hade det gått så lång tid så jag fick allt sätta mig igen och dricka resterande mängd av vätskan. Klockan hade nu hunnit bli 12.30 och det var återigen dags att lägga sig tillrätta på britsen i magnetröntgen. Hörlurar på med lite p4 underhållning, och så började undersökningen med allt vad det innebär: oljud, hålla andan och andas igen...så plötsligt mitt i allt börjar jag må illa. Först tänkte jag att det är nog inbillning och försökte fokusera på min uppgift, men det gick verkligen inte att ignorera den känslan så jag larmade att jag var tvungen att avbryta. Sen gick det fort, fick fruktansvärt ont i magen/mellangärdet krampliknade smärta och sen kräktes jag om och om igen. Personalen blev oroliga och gick ner mig till akuten, där blev jag grundligt undersökt och tack och lov avtog smärtan efter en stund. De tog blodprover och lite lågt blodvärde hade jag så nya prover om en vecka, i övrigt är det svårt att säga vad som egentligen var orsaken till det som hände. Men  jag är själv rätt säker på att det var den stora mängden vätska som ställde till det, eftersom jag får ont om jag äter lite för mycket. Sen är jag förstås orolig för varför det blir som det blir pga av vilken mängd som jag stoppar i mig, det är frustrerande.
 
Nu har jag ventilerat mycket av mitt elände, men det var ju därför jag en gång skapade denna blogg just för att skriva av mig. Och denna misslyckade undersökning var ett nederlag jag påverkades mer än vad jag trodde av det, var riktigt nere igår och somnade så fort jag la mig.
 
Idag är en ny solig dag och jag ska fortsätta med lite terapiarbete, har påbörjat ett lapptäcke till Melinas säng det blir nog bra tror jag men det tar sin tid att sätta ihop alla lappar.
 
 
 
Puss och Kram
/Susanne