Tänkvärt

You never know how strong you are until strong is the only option

torsdag 30 januari 2014

Så beredd jag kan bli...

klockan är nu 06.25 och jag har duschat och fått på mig operationskläderna och tänkte göra ett litet inlägg innan jag rullas iväg. Känner mig relativt lugn inför detta pratade med en kurator igår och det var ett bra samtal som gav mig lite annat perspektiv men även bekräftelse på sådant jag egentligen redan visste. Ibland är det bara bra att någon utomstående sätter ord på det tror jag även om det sitter långt inne för mig att prata med någon om just det vi pratade om. Operationen beräknas börja ca 07.35 så nu ska jag bara ta några tabletter och sedan sätta mig tillrätta i sängen och invänta sövning vad som händer sen får jag veta när jag vaknat igen!
 
Nu till något helt annat
 
Vår son Jonathan har ju provspelat för en novellfilm och han har verkligen gjort det bra, så bra att han fick rollen han ville ha! Med tanke på att han aldrig spelat in film eller varit aktiv inom teatern så är jag verkligen mycket imponerad. Ska bli så kul att följa det hela när inspelningarna drar igång till sommaren och jag ser på honom att han känner sig stolt och glad, å det värmer så!
 
Ja det var väl vad jag hade att tillägga idag
På "återseende" mina vänner
 
Puss och Kram
Susanne

onsdag 29 januari 2014

försöker få tiden att gå

Jaha, vad kan jag säga om livet nu? Inga dramatiska förändringar åt något håll, jag är i stort sett smärtfri så när som på ryggvärk, men så länge jag inte har ont av dränaget så är jag rätt nöjd. Ute blåser det och är riktigt otäckt vinterväder, på så sätt är väl detta rätt tid på året att ligga på sjukhus.
 
Sitter nu här och väntar  på att Melina och min mamma ska komma på besök och jag är så glad för att mamma tog beslutet att ta tåget. Det har under morgontimmarna redan hunnit inträffa flera olyckor så trots allt så känns väl tåget som det säkrare alternativet. Kan nog vara kul för Melina också att åka tåg då det var ett tag sedan hon gjorde det, sen blir det buss ifrån stationen.

För övrigt så vill jag bara att fredagen ska vara förbi och att allt har gått bra så jag kan få komma hem snart och fortsätta läkningen i min egen miljö!...oavsett vad rullatorn säger ;)
 
 
Min isolering är hävd sedan några dagar tillbaks, så nu får jag åter igen äta med övriga på avdelningen igen. Jag kände mig lite "smått" utsatt under flera dagar då allt bara strulade och nästintill pestsmittad med då gula varningslappar sattes upp på min dörr.

 
Läkaren var just in och sa hej, ja vad mer kan han säga vi inväntar ju bara fredagen nu. Sen lämnar jag förhoppningsvis snart allt vad nålar och operationer heter!
 
 

 
Puss och Kram
Susanne

fredag 24 januari 2014

Har nog haft det på känn..

Ny operation är nu inplanerad och jag känner mig nog mest tom...för vad ska jag känna?
Nästa fredag är det dags igen att se de där operationslamporna innan jag faller in i djup sömn. Ja såvida inte det händer något under veckan som gör att det blir tätt. Ja om en vecka alltså, jag kan få permisson t.om med ryggbedövning och bli servad av hemsjukvård, ett alternativ som lockade mig väldigt mycket. Men sen har jag tänkt ett varv till, hur bra blir det för oss alla känslomässigt inte minst för Melinas del. Mamma kommer hem...mamma åker igen! Och jag skulle isf åka hem först på måndag och sen tillbaks på torsdag, det blir inte mycket tid kvar. Säger bara suck, varför måste jag göra dessa val? Kan inte allt bara bli bra nu. Jag vet att ingen operation kan garantera något och slumpen har inget minne... men ändå, har inte jag fått min beskärda del av problem för en lång tid framöver??? Jag är inte Jesus, som tar på mig alla synder jag är bara Susanne en helt vanlig dödlig människa! Alla öser över mig med omtanke och det stärker, såklart jag kämpar och kommer alltid göra det.
 
 
Nu byter jag ämne orkar inte älta mer!
I helgen ska Jonathan provfilma igen för en roll i en novellfilm, är så spännande å se om han går vidare. Det verkar som de är 12 st kvar nu om två roller och bara att komma så långt är ju jättekul och vilken erfarenhet, ja att få vara med och se hur det funkar med uttagningar osv.
Ska tänka extra mycket på honom på söndag mellan 13-15
 
 
Nu närmare sig klockan midnatt och det är väl dags att släcka
så god natt vänner.
 
Puss och kram

onsdag 22 januari 2014

Nä nu pratar vi om något helt annat!

Idag för 14 år sedan si sådär vid 13-tiden på dagen föddes en lite späd flicka som vi tyckte skulle heta Cecilia, Maria, Augusta. Hon var tveksam till att komma ut då hon stannade inne i min mage 10 dagar extra, om man nu ska räkna från beräknad tid. Hon var lite nerkyld och fick ligga under värmelampan en stund, och den bilden har jag framför mig än idag. Hon gjorde nog rätt som stannade lite extra inne i värmen eftersom hon inte var riktigt redo för världen. Annat är det idag, nu är det full fart och mycket som lockar här i världen. Grattis min älskade dotter på din 14:onde födelsedag!
 
Igår fick jag en present av min faster och hennes man, det var lite smått och gott, b.la en bok om medelhavets kök med så många goda (tror jag) recept. Så nu gav jag mig själv en utmaning...jag ska minsann prova att göra alla recept i denna bok. Ja med undantag från några soppor som inte riktigt är min grej, men ja jag får se. Det mesta jag sett i boken ser väldigt gott ut och passar toppen att tillreda i sommar på grillen. Nu kommer kanske inte hela familjen uppskatta mitt experiment men de får äta det de vill. Fick lite inspiration från en film jag såg för ett tag sedan, kommer inte ihåg vad den hette och jag såg inte slutet heller men det spelar ju ingen roll för jag gör det på mitt sätt. Och jag har en modernare kokbok än vad hon hade.
 
 
Sen blir det ju inte det samma som att äta maten i dess rätta miljö, men jag ska göra mitt bästa för att få till smakerna!
 
 
Ja, så detta startar så snart jag lämnat Linköpings US och fått komma hem igen.
En liten notering om dagen måste jag kanske ändå drista mig till. Luftspalten är mindre och det verkar gå lite framåt, men nya kontroller imorgon...that´s it.
 
Tack Karin och Lasse ni gav mig något kul att tänka på!
 
Puss och Kram
Susanne
 

tisdag 21 januari 2014

Då gör vi ett försök

Ja idag har läkarna då pratat ihop sig och bestämt sig för att sätta igång ett svag utsug av luft från lungan. Detta är inget jag känner något av utan allt verkar som vanligt, enda skillnaden är att jag nu i siffror kan se läckaget. Sitter nu och kollar handbollsmatchen mellan Sverige - Polen, det får ju tiden att gå lite.
 
Men det största idag är ändå för mig min sons födelsedag!
Tänk för 12 år sedan låg jag i Eksjö med en söt liten parvel mot mitt bröst
det blev en liten Jonathan och han har utvecklats till en omtänksam kille med
hjärtat på rätt ställe!
 
GRATTIS ÄLSKLING!
 
Puss och Kram
Susanne
 

måndag 20 januari 2014

Å dagarna rullar förbi

Sådär nu har jag haft två dagar utan större problem, bara ryggvärk som troligen grundar sig i muskelvärk och lite för många stick i ryggraden på kort tid.
Klockan 11 idag så var jag på röntgen igen, och svaret på den var att luftspalten har blivit lite mindre, och luftläckaget är mindre. Detta säger kanske inte så mycket egentligen, men imorgon ska läkarna återigen sätta sig ner och fundera ut vad som ska bli nästa steg...suck jag förväntar mig inget, visst det går framåt men såååå sakta! Jag hade ju velat vara hemma imorgon och var med och fira Jonathan som fyller 12 år och på onsdag fyller Cecilia 14 år det är tungt att vara här och inte där. Men jag har lovat att sjunga för dom båda via skype, alltid något iaf.
 
Mitt bloggande känns nu som en evig upprepning med små förändringar men å andra sidan så är det så min vardag ser ut nu. Snart hoppas jag på att kunna ge lite mer nyanserade skildringar här från US.
 
Puss och Kram
Susanne

lördag 18 januari 2014

Tunnulering

Ett nytt ord för mig...ska fatta mig kort!
Återigen åkte ryggbedövningen ut och värken smög sig på.
De körde in mig till op vid 18 och 50 min senare var det klart, nu får det vara bra med detta. Är även isolerad på mitt rum då jag råkat ut för en bakterie, mest troligt bara i form av urinvägsinfektion men de vill vara helt säkra. Får dock ta emot besök, men sprita händerna före och efter besök.
Nu dags för lite vila. Fick dock hela 8 h sömn i ett sträck i natt det var skönt...
 
Puss och Kram
Susanne

fredag 17 januari 2014

Vilken natt!

Denna natten går till historien för mig som den med mest jobbiga vad gäller problem med smärtlindring. Ungefär vid 23.30 på torsdagskvällen började jag få ont i sidan, liten som en sträckning. Det blev varmt och började värka så sakta. Gick lite grann för att sträcka ut kroppen lite mer och tyckte nog att lite av verken försvann. Men sen när jag skulle ta av mig tröjan så upptäckte jag att var en stor blöt och blodig fläck på den i höjd med skuldran. Pratade med sköterskan och värken började tillta så hon kallade på narkosläkaren. Det visade sig vara så att ryggbedövningen glidit ur sitt läge och vätskan pressades ut under omslaget. Så det var bara att lägga om den igen, vilket jag tycker är lagom kul. Men visst alternativet hade varit att ha väldigt ont och det ville jag såklart inte. Sagt och gjort, lite förberedelser och när allt var klart var klockan 02.00 och jag var verkligen trött. tyvärr tog det inte slut där, nej slangen hade återigen kommit fel och bedövade inte alls rätt område, kände faktiskt ingen bedövning alls. Efter lite diskussioner fram och tillbaka så provade läkaren att dra utslangen en centimeter och gav en extra dos smärtlindring. Resultatet: kraftig yrsel och hela jag började skaka och ögonen bara flimrade, väldigt obehaglig känsla men det avtog efter någon minut. Suck, ännu tröttare och ej smärtlindrad, för nej det funkade inte!
Trött som jag var önskade jag få tillfällig smärtlindring intravenöst bara för att få en chans att vila och fundera på om en ny ryggbedövning skulle läggas. 40 minuter senare hade jag tillräckligt ont för att säga till mig själv..."du fixar detta en gång till, skärp dig"...så fick det bli. Klockan 05.00 var vi till slut färdiga och äntligen kunde jag känna att bedövningen kom till sin rätt.
Somnade ganska omgående och sov 1h 30 minuter för att vakna med ny värk, trodde inte det var sant hur kunde det vara möjligt???
Tack och lov hade det bara blivit en miss i kommunikationen så pumpen var inte påslagen, säga vad man vill om det men jag blev överlycklig över att det var en så enkel sak att återställa. Och det kan jag säga att så som sköterskorna och narkosläkaren tog hand om mig kan jag bara ge högsta betyg!
Tack alla inblandade, ni gjorde ett fantastiskt jobb den natten
 
Idag har jag varit trött och sov lite extra på förmiddagen och en kort stund på kvällen, nu är klockan 23.00 och jag är trött men ville skriva av mig lite.
 
Miljön till trots blir det ikväll lite "fredagsmys" tack Monica...och nu är mina fötter lite lenare ;)
 
Nu kommer John Blund
Puss och Kram
Susanne
 
 
 
 

torsdag 16 januari 2014

Trött men vid gott mod

Oj oj säger jag bara igår kände jag mig bakis troligen p.ga all smärtlindring jag fick i mig i tisdags. Då tredje försöket att ta bort ryggbedövningen inleddes, kan ju säga att det inte gick speciellt bra. Det slutade med att vi avbröt det hela och ny ryggbedövning lades. Att lägga ryggbedövning gör egentligen inte så ont, visst det svider när läkaren lokalbedövar men det är snarare en obehaglig känsla när den lilla tunna slangen ska in mellan kotorna det knakar och jag känner mig allmänt spänd. Men narkosläkaren är rutinerad och mycket noggrann, tyvärr händer det ju även att de mest rutinerade misslyckas ibland. Så blev det, denna gången för när jag kom till baka till mitt rum så hade jag fortfarande lika ont som innan, men jag kände inte delar av min kropp som tidigare känts full normala. Det visade sig att det mest troliga var att slangen lyckats vrida sig åt fel håll och bedövade alltså fel sida...så det var bara att göra om det igen! Då var jag väldigt nära till att börja storgråta, men vad hade det hjälpt? Läkaren var väldigt ledsen för att det blivit som det blev och ursäktade sig hur många ggr som helst. Men en stund senare var allt gjort igen och nu kändes det rätt så när på som att mitt vänstra ben plötsligt började "försvinna" för mig. Jag kunde inte röra det bara vicka lite på mina tår snacka om läskig känsla! Detta var p.ga att jag fått en hög dos smärtlindring, så inom 2 h skulle jag få tillbaka känseln igen och det fick jag :)
 
Kan i alla fall konstatera att blodpatch nr 2 verkar vara ge ett lyckat resultat då jag läcker allt mindre nu och röntgen såg mycket bra ut. Jag vågar inte ropa hej än, men varje litet framsteg tar mig ett steg närmare hem till min familj!
 
Alla här på avd. 6 är otroligt bra och stöttar mig enormt mycket precis som min familj och alla vänner. Det är många inblandade nu, minst 3 läkare som försöker "knäcka denna nöt" och sköterskorna som varit hemma ett par dagar nästan suckar när de ser att jag är kvar.
Och många har påtalat att de imponeras av mitt tålamod, något som jag inte själv tänker på så mycket men ja jag får nog klappa mig själv på axel och säga att det här gör du bra!
 
Det kom just inte en läkare som egentligen bara passerade, men han såg att jag satt här och kom in för en kort pratstund, han undrade om jag bosatt mig här :)
Han hade också sett utvecklingen och kunde också konstatera att det ser mycket bättre ut
 
 
Känns som jag kan skriva hur mycket som helst idag! Nästa vecka fyller Cecilia 14 och Jonathan12 och jag vill verkligen vara hemma då, men jag har iaf ordnat ett par presenter så göra jag någon nytta.
 
Nu säger jag som vanligt
Puss och Kram
 
Susanne

Lavendelblommorna i Sesto Fiorentino lockade till sig många fjärilar...och mig
 

tisdag 14 januari 2014

Försök två och tre

Idag har mina "vårdare" haft ett fantastiskt teamwork och gjort en ytterligare sk. "blodpatch" (stavas säkert på något annat sätt), denna gången lyckades de efter lite stickande ändå få ut 1½ dl av mitt eget blod som de sedan förde in till lungan. Därefter stängde de av dränaget i 2 timmar och jag satt snällt och still i sängen. Stickandet var dock inte slut där utan en fast nål skulle också sättas, börjar bli svårt att hitta bra kärl att sticka i nu, men till slut hittade sköterska ett kärl på ovansidan av högerhanden.
 
Försök nr 3 har inletts med att ta bort ryggbedövningen, och jag vill så gärna att det ska lyckas! Nu är jag mer vaksam och säger till vid minsta förändring av värk, för ont gör det men ändå känns det mindre än de två första gångerna, troligen pga av bättre grundlindring, och nu har jag just fått en liten hutt av något morfinpreparat. Om det ändå inte funkar så kommer de lägga om ryggbedövningen då denna har suttit i 18 dagar, och det börjar tydligen bli i längsta laget även att allt ser fint ut där den sitter.
 
Idag kommer de ett par besökare, så jag hoppas jag inte har så ont då...blir inte så social när det värker.
 
Nu tar jag en paus.
 
Puss och Kram
Susanne

söndag 12 januari 2014

Nu vet jag vad ryggbedövningen gör när den inte finns!

Den smärta jag kände i fredags när de stängde av ryggbedövningen utan att ha ordentlig lindring som tar vid vill jag inte uppleva igen! Det var fruktansvärt, trodde verkligen inte att det skulle göra så ont, fick en lite fin cocktail med tabletter som de trodde skulle göra susen, men jag inte det blev nog bara värre för jag bara spydde av det. Tillslut fick jag själv säga till att nu orkar jag inte mer ni får koppla på ryggbedövningen igen! Så här i efterhand så kan jag ju anse att en sköterska borde stoppat tidigare. Men med lite tips och råd från en släkting så fick jag mer skinn på näsan och blev mer delaktig i själva processen. Så nytt försök dagen efter med mer grundsmärtlindrig som bas inför övergången, kände mig redo. Men nej det gick inte denna gången heller så jag sa ifrån tidigt då jag insåg att detta inte skulle funka. En narkosläkare kom och även han protesterade över hur det hela fortlöpte och han förklarade på ett bra sätt varför och vad det var som gjorde så ont. Det känns inte som jag får permission förrän dränaget är borta, men det ser ut att gå lite framåt varje dag.
 
Hemlängtan blir större för varje dag och Melina har det inte lätt nu, hon är inte i balans utan växlar från glad till ledsen till arg vilket inte är lätt att hantera för de där hemma.
Vi pratar med varandra flera gånger om dagen via skype, och idag frågade hon "Mamma när kommer du hem?!" Att inte kunna ge henne ett bra svar är jobbigt. Hon blev inte nöjd med svaret hon fick i alla fall...
 
Men när jag kommer hem, då ska vi pyssla och dessa rammar ska få ett nytt utseende och fint innehåll.
 
 
 
Nu ska jag pausa innan jag får trevligt besök av kusinen.
 
 
Puss och Kram
/Susanne

torsdag 9 januari 2014

Dagens operation inställd!

Att dagens op är inställd mina vänner kan jag bara säga känns positivt! Problemet är inte helt åtgärdat än men igår gjordes ett försök att täta med blod. Tanken var att de skulle dra ut ca 150 ml blod från mig men se det gick inte. De beställde då en påse blod och hejsan hoppsan så det gick, blev blod lite här och där när det inte riktigt slöt tätt när de drog ut nålen ur påsen. Såg värre ut än vad det var, jag fick inget blod på mig men apparaterna och golvet behövdes städas. De sprutade in blodet via dränaget till lungan, och det kändes inget. Sedan stängde de dränaget och lät det vara avstängt i 30 min så att blodet skulle få en chans att få fäste och börja täta läckaget.

15.00 idag blev det lungröntgen och resultatet av den var enligt läkaren över förväntan. han kommer inte sätta igång något sug på dränaget utan imorgon kopplas det på ett passivt dränage som jag även kan få åka hem med på permisson. Men först måste de ställa in medicineringen vad gäller smärtlindringen. Känns jättebra och samtidigt skrämmande, här är jag hela tiden i trygga händer hemma är jag mer utlämnad åt mig själv! Men jag vill hem så jag tar chansen och vågar åka :), får ju åka tillbaka om det blir problem
 
Har haft kärt besök av syrran, det var toppen! 
 
Puss och Kram
Susanne
 

tisdag 7 januari 2014

Så vad har hänt sedan sist? Jo i söndags blev det en omoperation och det såg bra ut ända till de hade sytt ihop mig igen, då började det läcka igen. Måste vara frustrerande för kirurgerna när de stått och jobbat i timmar och så blir det inte bättre iaf. Natten mellan söndag och måndag var hemsk med mycket värk och lite sömn. Och efter det har värken kommit och gått hela tiden, blir ju inte bättre av att jag mitt i natten sätter i halsen och får världens hostattack, trodde dränaget skulle ta sönder hela högra sidan på mig. Men lite hostmedicin gjorde det hela bättre och lite extra smärtlindring gjorde sitt till. Idag har de gjort ett nytt försök att få läckaget att täta, genom att byta form på dränaget, det läcker mindre men frågan är om det är tillräckligt. Om det nu inte funkar så blir det operation på torsdag em, lite plastikkirurgi där de flyttar en muskel som ska fungera som "tätningsmaterial".

Har haft flera besökare idag och det gör att dagarna går fortare, tack Monica, Maria och Patrik.
 
Nu hoppas jag på en god natt
Puss och Kram
Susanne
 
 

lördag 4 januari 2014

Upp som en sol ner som en pannkaka

Natten var bedrövlig med dränagemaskin som ständigt larmade och allra helst när jag precis somnat om såklart! När jag väl kommit upp och fått i mig lite frukost, som idag intogs på rummet pga lågt blodtryck...så slog magen bakut och där går jag inte in på detaljer men det sänkte mig en del. Och så träffade jag läkaren och det blir ingen ny åtgärd idag pga för högt läckage. Och som inte det vore nog så får jag nu också fettreducerad kost pga misstänkt läckage av lymfvätska, tycker jag är tillräckligt prövad men visst lägg på mer besvär gör det bara! Jag sitter här i min bubbla som inte lär brista på ett tag.
 
Det var dagens självömkan, det får räcka med den varan.
 
Så nu med hopp om en god natt och en bättre morgondag!
Puss och Kram
Susanne

torsdag 2 januari 2014

Nu börjar det hända något i alla fall. Idag konfererade läkarna om hur de skulle gör med mitt läckage, och resultatet blev att sänka trycket på utsuget av luft. Det ska ge området bättre möjlighet att täta håligheterna. Har gjort lungröntgen idag också och det visar inte på något som skulle ha blivit värre och det känns ju väldigt bra. Så jag har faktiskt ett leende på läpparna större delen av dagen. Leendet beror också på att jag fått igång skype-uppkoppling med familj och vänner. Det känns ju som vi träffas fast det är många mil emellan. Melina såg lite förundrad ut först men sen tyckte hon nog att det var lite kul, och inte blev hon ledsen heller!
 
Ikväll är det inte så mycket att ha på tv, tittar lite på hockey Sverige mot Slovakien, men tv.n får väl stå på för svenska laget så slutresultatet kan ju vara lite intressant...fast det får vara på ljudlöst för jag tar nog fram en bok och läser lite!
 
Så jag gör nog som dotterns häst och lutar mig tillbaka!
 
 
Puss och Kram
/Susanne