Tänkvärt

You never know how strong you are until strong is the only option

onsdag 29 januari 2014

försöker få tiden att gå

Jaha, vad kan jag säga om livet nu? Inga dramatiska förändringar åt något håll, jag är i stort sett smärtfri så när som på ryggvärk, men så länge jag inte har ont av dränaget så är jag rätt nöjd. Ute blåser det och är riktigt otäckt vinterväder, på så sätt är väl detta rätt tid på året att ligga på sjukhus.
 
Sitter nu här och väntar  på att Melina och min mamma ska komma på besök och jag är så glad för att mamma tog beslutet att ta tåget. Det har under morgontimmarna redan hunnit inträffa flera olyckor så trots allt så känns väl tåget som det säkrare alternativet. Kan nog vara kul för Melina också att åka tåg då det var ett tag sedan hon gjorde det, sen blir det buss ifrån stationen.

För övrigt så vill jag bara att fredagen ska vara förbi och att allt har gått bra så jag kan få komma hem snart och fortsätta läkningen i min egen miljö!...oavsett vad rullatorn säger ;)
 
 
Min isolering är hävd sedan några dagar tillbaks, så nu får jag åter igen äta med övriga på avdelningen igen. Jag kände mig lite "smått" utsatt under flera dagar då allt bara strulade och nästintill pestsmittad med då gula varningslappar sattes upp på min dörr.

 
Läkaren var just in och sa hej, ja vad mer kan han säga vi inväntar ju bara fredagen nu. Sen lämnar jag förhoppningsvis snart allt vad nålar och operationer heter!
 
 

 
Puss och Kram
Susanne

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar