Tänkvärt

You never know how strong you are until strong is the only option

fredag 28 februari 2014

2 veckor hemma

Sådär, då har jag snart varit hemma i två veckor och hur är läget då? Jodå, det går framåt och jag behöver inte ta värktabletter så ofta även att jag fortfarande har en hel del värk. Tränar försiktigt upp styrkan i hela kroppen, lite hantlar och små promenader ute i vårsolen. Har fått så många fina blommor av släkt och vänner/kollegor så det är verkligen vårkänsla här inne i lägenheten också (inte bara ute).
Fick lite tomatfrön av min kusin, de är satta och det har t.om kommit upp små fina plantor. Nu har vi väldigt varmt i lägenheten så de växer dessvärre lite för fort så jag måste hitta någon svalare alternativ.
 
Idag fyller mamma år så imorgon blir det en tur till Stolpen för lite firande
Grattis mamma!
 
Något annat som hänt...ja dotterns häst är inte riktigt pigg, han har fått en så kallad hovböld som vi nu behandlar efter alla konstens regler. Detta efter att vi i onsdags var på hästkliniken i Vaggeryd, tur han är försäkrad...det är inte gratis att bli sjuk! Vilket även jag erfar efter lång sjukhusvistelse.
 
Nu lite lunch.
 
Puss och Kram
Susanne

onsdag 19 februari 2014

Hemma!!!

Senaste åtgärden lyckades! Nu är det tätt och i lördagskväll tog jag chansen och åkte med min mor hem (hon hade tävlat agility i Linköping). Men det var inte utan smärta jag åkte hem, nu pågår en kamp med ryggont och en högerarm som inte vill som jag. Inser verkligen hur mycket hjälp jag haft av ryggbedövningen...de första dagarna var hemska med värk, abstinens och spyor. Trodde ett tag att jag skulle bli kvar över helgen iaf. Men sen vände det på natten när jag pratade med en sköterska om att det måste vara av abstinensen som jag spydde. Hon kontaktade en läkare och strax fick jag ett läkemedel mot detta och jag fick som i 4 h, wow vad skönt det var!
 
Hur var det då att få bort alla slangar? Jag var verkligen beredd på att det skulle göra fruktansvärt ont att ta bort dränaget, men det gick superbra och jag grät nog bara av glädjen att det var borta men också av osäkerheten om det verkligen skulle vara bra. Dagen efter var det dags för ryggbedövningen, också något som jag trodde skulle kännas väldigt obehagligt. Men det gick verkligen över alla förväntan, puh.
 
Ja, och nu sitter jag här hemma hos min älskade familj, när jag varit hemma en stund frågade Melina Staffan -"Ska mamma sova här i natt?"
Det har varit mycket att hantera för oss alla, och det är inte slut än med tanke på att jag ska till röntgen i Eksjö också. Men först måste jag läka ut lite mer värk.
 
Men nu lämnar jag alla stick i armarna för denna gången och försöker blicka framåt!
 
 Vänner
Tack för ert stöd!!!
 
Puss och Kram
/Susanne

tisdag 11 februari 2014

Tuff dag

Idag genomfördes en röntgen igen, jag förväntade mig inte att få svar idag men det fick jag...
Oj så öppna har tårkanalerna inte varit på länge! Där rök min permisson, det var längtan till min familj som fick mig att gråta och känslan av hopplöshet. Så vad visade röntgen, jo att det finns ett litet läckage precis där muskeln är fastsydd i änden av lungan (enkelt förklarat). Sen gick allt väldigt fort, ny bloodpatch genomfördes och förberedelserna inför detta var såklart ny nål i handleden vilken lades väldigt professionellt av en narkosläkare. Sedan skulle då återigen blod dras ut från mig för att sedan sprutas in igenom dränaget till lungan. Det gick bra sånär som på ett plötsligt blodflöde från ingången av dränaget, kände hur det började rinna blod från sidan på kroppen. Så en läkarstudent fick trycka för att täta där medans processen fortsatte. Hoppas så innerligen på ett toppenresultat på detta nu så det går inte att beskriva. Just nu ser det bra ut med ett läckage mellan 0-20 men framför allt 0-10. Nu får natten gör sitt för läkningen och jag ska härda ut detta med!
Med julklappen från min dotter Louize så går det lite lättare att känna hopp
 
 
 Igår blev jag så sugen på sushi...ett det visade sig inte vara mer än ett sms bort :) Så idag fick jag leverans från faster Karin via kusin Monika, lite skillnad på kvällsmat, hade blivit te och knäckebröd annars.
 
Idag fick jag post från en nystiftad bekantskap.
Visst passar det bra till mitt andra halsband "hope"
Tack Camilla
 
 
Och kärleken till min familj bär jag ju alltid med mig i hjärtat men här även i symbolisk form
 
 
Det var lite blandat från mig
Nu god natt
 
Puss och Kram
Susanne
 
 



måndag 10 februari 2014

Permisson...

Då har det gått några dagar och jag har funderat lite grann liksom läkarna...Resultatet av det blev att de lite försiktigt prova att ta bort ryggbedövningen igen och sätta in medicinering i tablettform. Jag blev väldigt skeptisk och trodde inte alls på idén, men visst om det gjordes sakta så var det väl värt ett försök. Så i fredags började vi det hela och det gick bra första biten sen när sista etappen på söndagen genomfördes gick det inte lika bra längre, jag var bara yr och nedstämd och hade ingen aptit samt spydde av minsta lilla rörelse. Så idag är jag återigen uppkopplad mot ryggbedövningen och det känns sååå bra igen! Hemgång är fortfarande aktuellt som det ser ut men med ett par dagars förskjutning.
Hemma har de sportlov och det hade ju varit trevligt att komma hem en sväng innan det tar slut så jag kan få vara med familjen lite extra. Även om det inte handlar om att vara så sportig, utan mest mysa inne och bara vara. Sporta får vi göra i Säfsen i mars om det finns någon snö kvar där då.
 
Så här såg det ut förra året iaf
soligt och härligt väder och bra skidåkning!
 
 
 
Puss och Kram
/Susanne

onsdag 5 februari 2014

Ett år äldre och jag är glad för det sen spelar det ju inte jättestor roll vart man befinner sig...jag fick oväntat besök iaf och blev grattad hela kvällen!
Blev glatt överraskad när en Linköpingsvän knackade på men en liten present och strax därefter stod plötsligt mamma, syrran och hennes två döttrar Nathalie och Stephanie i rummet och sjöng. Jag visste att Staffan skulle komma men han var inte med dom så vi fikade och hade en trevlig stund. Efter ytterligare en stund dyker maken upp och med honom svärmor med sambo Lasse så då blev det mer fika :)
Jag vet att mina barn hade velat åka upp också men jag sa att vi firar när jag kommer hem istället, det hade blivit så segt för dem att åka fram och tillbaka sådär på kvällen. Jag fick ta till det närmsta träff vi kommer i det läget...skype!
 
Så lite kort lägeskoll
Röntgades igår och det såg bra ut, men lik förbaskat så läcker det fortfarande. Jag vill ju bara att det ska vara bra nu efter senaste ingreppet. Sårdränaget har dock tagits bort idag, och #¤&%¤# ...vad ont det gjorde i skinnet och inne i kroppen! Det gick verkligen inte att hålla tillbaka några tårar där inte.
 
När det kommer till det andra dränaget så tycks läkaren vara lite konfunderad och säger inget om hur lång tid detta kan ta...med risk att ge mig fel förväntan.
har diskuterat lite om permisson igen, med hemsjukvård undertiden det läker och det tål att tänkas på.
Lite skrämande är det att åka hem med ryggbedövning och dränage samtidigt som det vore så härligt!
 
Hur ska jag göra???
Jag funderar ett par dagar
 
Nu natti natt
Puss och Kram
/Susanne

måndag 3 februari 2014

Läkning pågår

Så då har det gått några dagar sen senaste ingreppet. Operationen gick bra och tog inte jättelång tid, ca 4 h. Muskeln är flyttad och ja det känns! Men jag tycker nog ändå att det går över förväntan, vissa lägen gör hemskt ont men jag trodde nog det skulle vara en konstant värk. I dagsläget läcker det fortfarande lite luft men nu måste muskeln få lite tid på sig att etablera sig i den "nya" miljön och det går framåt får man nog säga. Men jag tar fortfarande en dag i taget och tar inget förgivet...bara hoppas!
 
När man sitter här en längre tid så träffar man ju väldigt många människor, och nu avser jag då framförallt andra patienter. Så många öden den finns och så många intressanta liv. Jag sitter tyst och bara lyssnar på de äldre som berättar vad de varit med om, det är så kul och det lyser om dem när de berättar om sina liv, ja kanske inte alla men just de jag har pratat med iaf.
Att jag har mycket kvar att uppleva har jag aldrig tvivlat på men jag ser det kanske med en annan insikt och glädje nu.
 
En vän från Ulvstorpstiden har dykt upp här på avdelningen, tyvärr inte som besökare utan som patient, han ska opereras imorgon så nu blir det ytterligare en att hålla tummarna för. Imorgon kommer han sova en del men på onsdag är han säkert på benen igen, han är en riktig kämpe som inte sitter still i onödan.
 
 
Ute verkar det vara en härlig dag, det droppar från taken och jag börjar längta efter våren, skulle vara skönt med en solig värmande vårdag i skogen.
 
Nu ska jag hämta mig lite kaffe!
 
Ha en trevlig dag vänner
 
Puss och Kram
/Susanne