Tänkvärt

You never know how strong you are until strong is the only option

lördag 3 december 2016

Studien...jag kom med!

Då har jag varit i Linköping och pratat med en läkare där, en mycket trevlig sådan. Efter lite kort sammanfattning av läget så var det klart att jag skulle få ingå i studien, fick uppfattningen att det mest var upp till mig. Just nu kan jag säga att jag vill inget hellre än komma igång, känns som cancern har fritt spelrum där inne och växer precis som den vill. Jag har ont och spyr av värken, så nu har det blivit morfintabletter igen och de hjälper men de påverkar även mitt illamående negativt". Har inte så mycket till aptit så nu gäller det att äta fast man inte är sugen och det vet nog många hur inspirerande det är.
Men men det rullar väl på så fort det går, har gjort EKG och ultraljud av hjärtat samt skiktröntgen, så nu är det bara svar på röntgen som ska nå Linköping så får jag en tid efter det.
Så vad innebär studien då? Jo den är indelad i olika faser, först läkarbesök som tar reda på om jag är lämplig för studien eller ej. Sen fas två...den jag står inför nu. Jag ska få två olika preparat: ramucirumab och paklitaxel, behandlingen tas i cykler som pågår ca 28 dagar under dessa dagar får jag behandling dag 1, 8 och 15 sen blir det två veckors paus. Infusion sker under 60 min och detta gör jag i Linköping

Mitt ärende rullar ju på men mammas känns som att det står still, hon har ännu inte fått någon operationstid vilket är frustrerande, men det var många som skulle opereras före henne så det vet vi iaf. 

Igår (torsdag) snöade det så nu ligger det ett skört lager av "ljus" (vet ju att det kan töa bort när

som helst) på marken vilket behövdes, det är ju så mörkt annars. Så om vi tar oss till julmarknaden i Eksjö imorgon kan det bli riktigt fint! Men vi ska även gratta Dannie som fyller 45 på söndag så vi får se vad vi hinner med, kanske tar en sväng på förmiddagen till Eksjö, Louize ska ju ändå till Carlos.

Dessa tulpaner fick jag av vår administratör på skolan, det blev en fin förgklick i min kämpiga vardag , tack snälla Eva! 

Detta i lägg påbörjade jag i lördags så ET blirlite hoppigt mellan händelserna men jag tror ni hänger med. Igårkväll hade jag magknip i 3 timmar, insåg då att det här med morfin ger förstoppad mage vilket jag hade glömt, så nu är det lite laxerande pulver som gäller också vilket smakar blä så jag blandar det med nyponsoppa. 
Nu är det färdigskrivet för denna gången.ta hand om varandra!
Puss och kram
/Susanne

söndag 20 november 2016

Det är bara för mycket

Vet knappt vart jag ska börja...det har hänt en del sedan senaste inlägget. Skrev ett inlägg för en vecka sedan men då jag ej sparat det och enheten jag skev på laddade ur så försvann allt! Då tänkte jag att jag skriver efter att jag fått besked från röntgen vilket jag strax återkommer till. Men innan det svaret kom "firade" vi fars dag, vi brukar inte göra någon stor grej av det men en lite present och lite fika är ju alltid trevligt. Jag åkte ut till min far som jag anser hör till kategorin "toppenpappa/morfar/vän". Pappa ställer alltid upp om han kan han och jag älskar honom precis som han är! Vi fikade och Melina och Jonathan badade badtunna och rullade sig i snön (som nu töat bort). Sammantaget en skön söndag vilket behövdes då vi bara dagarna innan fick besked om att mamma återigen drabbats av cancer, hon hade bröstcancer för 13 år sedan, denna gången sitter det en tumör i ena njuren. Inget med cancer är positivt men det finns grader av problem även där, och i detta fall får vi ändå vara glad över att det går att operera, de ska med titthålsoperation avlägsna hela njuren. Det som sker nu är att vi väntar på information om när operationen blir.

 Ja så var det ju det där röntgensvaret för min del, och nej det ser inte bra ut! Cellgifterna har slutat göra verkan, jag visste ju att den dagen skulle komma men jag var inte beredd på att den skulle komma så snabbt! Så nu har min läkare kontakta Linköping och förhoppningen är att jag ska få ingå i en forskningsstudie. Men för att få delta i denna och testa ett preparat från USA så måste jag uppfylla vissa kriterier och ett av dem handlar om blodvärdet, just nu låg jag precis på gränsen med ett värde på 89 och man ska ha som längst 90. Nu ska det väl inte stå och falla med det, nästa blodprov visar förhoppningsvis på bättre resultat. Om jag nu inte blir antagen till studien, som jag ska få svar på i veckan som kommer, så ska vi testa någon annan form av behandling fast troligtvis i Jönköping. Som sagt det är bara för mycket nu!!! Tankarna rusar runt och jag känner mig mer jagad än någonsin.
Men hur som helst har jag ju börjar jobba 25 % och det tänker jag fortsätta med så länge det rent praktiskt funkar. Mitt låga blodvärde gör förstås att jag blir rejält trött emellanåt men jag kan ju anpassa mina jobbtider väldigt mycket vilket är toppen.
Nu lämnar vi den här skiten för denna gången.


Louize är hemma i helgen och hälsar på vilket som vanligt är jättemysigt, så igår tjuvstartade vi med lite glögg eftersom hon inte är hemma till advent. Har även så smått börjat byta ut gardinerna för annars blir det ju så mycket på en och samma gång. 
Nu vänner ta hand om er och jag önskar er en trevlig vecka!

Puss och Kram
/Susanne

söndag 30 oktober 2016

Halloween med mer

Helgen börja lida mot sitt slut...men inatt backar vi en timme så vi får liten mer helg, tur att höstlovet börjar imorgon så vi får lite sovmorgon. Helgen som varit bjöd på många skratt i trevligt umgänge med vänner från Linköping. Melina hade tänkt gå utklädd på kvällen i "bus eller godissyfte". Ingen annan av barnen på gatan gjorde det så jag hoppas hon snabbt glömmer det. Får väl ordna ett litet halloweenparty på lovet kanske,


Pumpan är ett resultat av samarbete mellan Cecilia, Jonathan och Melina.

Tokfina rosor fick jag när jag handlade på Lidl här om dagen, blev väldigt snopen när jag var påväg ut och butikschefen bjöd på en bukett, de står så fint! 


Sen tog jag hand om en annan bukett som började ge upp förutom dessa gula och det fanns exakt  
antal till min radvas. 

.


Om ett par dagar bär det iväg till Norrköping igen för att hjälpa Louize med flytt till studentlägenhet. Det blir nog skönt för henne med något eget. Vi åker direkt efter att jag tagit blodprover. Sen blir det behandling på torsdag om proverna är ok...
Sen är det helg igen, och lovet lider mot sitt slut! Men det tänker vi inte på nu. 
Hoppas ni alla haft en skön helg i det fina (men kalla) vädret. Hör rykten om att det är snö på väg, bäst å byta till vinterdäck antar jag.

Puss och Kram
/Susanne 



tisdag 25 oktober 2016

Statistik till min fördel

30-35% som genomgått operation till följd av matstrupscancer lever efter fem år (enligt statistik från Cancerfonden)...fatta jag tillhör dessa procent!!! Dessa siffror har jag levt med i fem år men aldrig nämt för någon förrän idag. Andra uppgifter om detta är att de drabbade ofta är överviktiga och merparten är män (2 av 3), lägg därtill en ålder på över 50 år! Så varför jag? Jag vet att det inte är lönt att fundera på det för det finns ingen logik i det... Det finns olika typer av matstrupscancer, den jag troligtvis drabbades av för fem år sedan kallas "Adenocarcinom" och orsakas av syra från magsäcken/gallan. Synd att den inte nöjde sig med att "bara" drabba ett område! Så varför älta detta? Tja, det kommer över mig ibland och då känns det bra att skriva av sig lite. Så nu är det gjort igen.

Denna vecka laddar jag för trevlig besök från Linköping, det blir god mat och många skratt. Så har jag även förmånen att få ha äldsta dottern hemma på besök, hon skriver just nu sin först hemtenta. Så för att hon ska få lite lugn och ro tror jag att jag åker iväg en sväng med minsta dottern och fixar halloweendräkt....hon vill vara en häxa i helgen. Men först måste maken komma hem så jag kan ta bilen. 
Har iaf inhandlat en pumpa som ska skäras ut till något häftigt. 


fredag 14 oktober 2016

Jobbtankar och lite till

Då var det fredag igen och jag har återhämtat mig från förra omgångens behandling, blev inte lika kopiöst trött denna gången, kan bero på att jag faktiskt inte glömde att ta medicinen dag 4. 

Vad har hänt sedan senaste inlägget...vår yngsta dotter har fyllt 7 år! Stort för en liten dam i den åldern, och hon var så nöjd med sin födelsedag och imorgon blir det kalas med kompisarna och på söndag kommer kusinerna och faster.

Mina planer på att börja jobba så smått börjar närma sig allt mer, på måndag ska jag ha ett möte med min chef samt hans chef. Vi ska titta över vad som kan bli ett bra upplägg under veckorna då jag ej har behandling. Nervöst? ... Ja, mest för att jag får dras med tröttheten så länge, men å andra sidan kanske lite andra rutiner kan få mig att känna annan trötthet men också ge energi. Att jag kommer känna mig helt slut betvivlar jag inte alls, har ju inte jobbat på över 1 år!!! Fatta att jag för 1 år sedan vägde 40 kg och hade det palliativa vårdteamet här hemma. Det är en stor seger i sig att jag idag väger 52 kg och endast har hemsjukvård. Sen att jag får cellgifter varannan vecka hör ju numer till vardagen. 2 nov är det röntgen igen och jag önskar sååå att det fortfarande är under kontroll, ett bakslag nu skulle verkligen vara förödande. Nåväl så länge jag ej vet något resultat ska jag inte tro något annat än att det är "bra".


Denna bilden tog jag på en morgonpromenad i september då vi ännu, för årstiden, hade varmt väder. Ingsbergsjön är för mig en barndomsplats, här gick jag och min mormor runt och matade fåglar. Kanske därför som jag än idag trivs så bra vid denna lilla sjö. Här är mormor alltid med mig i hjärtat, tyvärr fick jag bara 10 år med henne då hon dog allt för tidigt (61 år)!

Nej nu tar jag helg och förhoppningsvis hinner jag fota lite i helgen, det är så vackra färger ute nu.

Puss och Kram
/Susanne

onsdag 5 oktober 2016

De växer fort

Hej igen, jag har inte varit på blogghumör svedan senaste inlägget...men nu kanske jag kan komma igång igen. Så vad är det som växer? Jo svanarna! Förundras över hur snabbt de utvecklas unde så kort tid, mellan vår och höst. 


Visst är de fina! Å apropå fint så får vi väl ändå säga att hösten hittills har varit otroligt vacker och skön. Nu börjar det dock vända och bli kallare, men fortfarande väldigt fint ute i naturen. Och nu kommer en tid av levande ljus och annan mysig belysning. 

Igår var det kanelbullens dag...jag testade då ett recept på glutenfria bullar 


Om de blev goda? Jaaaa, vilka saftiga och fluffiga bullar det blev! Jag åt tre till fikat sen fick jag hejda mig och den ni ser här äter jag upp just nu 😋
Nu ska jag ner på stan och köpa en bröllopspresent, jag ska inte gå på bröllopet (är en föredettingar granne som gifter sig), men en present ska hon få precis som hennes syster fick i sammanhang förra  året. 

Just det jag planerar nu att börja jobba så smått i slutet av oktober...



Puss och kram
/ Susanne

onsdag 14 september 2016

Blä för sprutor...


...men jag tar dom iallafall! 

Det är en jobbig känsla varje gång jag ska sticka den där nålen i magen och hela ska in! Men faktiskt har det bara gjort ont en gång, de andra gångern har bara känts lite grann när jag sticker. Men det känns mer efteråt då svider det. Och så här fin blir jag, tänk så grann magen kommer se ut efte ett halvt år!!!😳
Just detta blåmärket blev av den som gjorde ont (gör fortfarande ont). Hur som helst det är som det är.

Fantastiska dagar vi har denna veckan, varmt och skönt och tomaterna trivs fortfarande ute fast det är september. Och ikväll när vi gick till bilen efter föräldramöte på Gymnasiet (ca 20.15) var det fortfarande ljummet. Vår Cecilia har ju börjat på vård- och omsorgsprogrammet, det verkar vara riktigt bra. Trevliga lärare och väldigt fina och bra lokaler med modern utrustning, tror det blir tre bra år för dottern. 

Nu ska jag göra mig klar för natten.
God Natt! 

Puss och Kram
/ Susanne 



tisdag 6 september 2016

röntgenresultat

Okey i fredags missade jag ett samtal från "inget uppringnings id" vilket för mig är det samma som samtal från sjukhuset! Och förra gången de ringde mig innan ett läkarbesök innebar det dåliga nyheter. Så i söndags ringde de igen, och ja det var från onkologen. De hade fått svar på röntgen och det visar sig att jag har en blodpropp i ett kärl som leder till högra äggstocken. Den har troligen suttit där ett tag och så den måste behandlas omgående för att inte bli större. Behandlingen består av innohepsprutor (blodförtunnande medicin) dagligen i minst 6 månader, men det kan också bli livslång behandling. Jag har alltid sagt "tur att jag inte har diabetes för jag skulle inte fixa att ta sprutor på mig själv", men nu står jag där...ikväll börjar jag min verkliga sprutterapi! Nålar ska inte stickas in i kroppen jag tittar ju aldrig när jag får en spruta i vanliga fall, men nu ska jag ta dem själv då måste jag ju titta! Okey det var det mindre trevliga beskedet. I övrigt såg det faktiskt bättre ut än förra gången så jag svarar bra på behandlingen och de ser ingen ytterligare spridning i kroppen vilket är helt fantastiska besked. Jag borde jublat rakt ut, men när man som jag fått så många olika besked under 5 års tid är det svårt att ta till sig bra besked direkt. De måste sjunka in och behandlas uppe i hjärnkontorets känslocenter ett tag innan jag vågar glädjas. På onsdag ska jag träffa min ordinarie läkare som ska få ge mig resultatet igen och gå igenom mer exakt vad som ska göras framöver. Men jag är rätt säker på att efter det samtalet går jag direkt in och får ny behandling igen. nä nu är det färdigtalat om det för denna gången,



Pratar lite väder istället...helt fantastisk vilket fint väder hösten startar med, jo för nog är det höst nu. Det känns framförallt på morgonen genom den svala hög luften som sedan mynnar ut i härlig varm sol iaf i några dagar till som det ser ut, Jag gillar verkligen börja på hösten den är fin med alla färgskiftningar, men än så länge är det vackert grönt ute. Det är väl bara grönsakslanden som i princip  har gjort sitt. Men nu börjar ju trattkantarellerna komma, så ut i skogen vänner och leta, ser du en så lär du ser många många fler! 


Puss och Kram
/Susanne

lördag 27 augusti 2016

Värmeböljan gör sitt...

...för god skörd! Nu så fick tomater och broccoli fart med hjälp av värmen, så nu ser det bra ut bland de plantor som är kvar. 


Har haft lite förvirrande märkning på mina plantor, men har nu kommit fram till att detta är plommontomat...stora blir de iaf! Sådde lite ärtor ganska sent men de är också klara nu 😊.
Detta blir bara ett kort inlägg just för att jag håller på att rensa i landen och trädgården. Och då kunde jag inte låta bli att dokumentera lite. 

Men nu blir det en paus, är trött efter förra behandlingen.

Puss och kram
/Suanne

torsdag 25 augusti 2016

Dotter flyttar, skolan har börjat och behandling pågår...

tur är väl det vardagen rullar på för oss alla men på olika sätt. Det är blandade känslor som spökar när första barnet flyttar hemifrån. Mest positivt då jag själv minns hur det var att ta det steget, och det viktiga för mig är att hon trivs och känner sig nöjd med sitt val. Jag har ju förmånen att ha många barn och tre av dem finns ju i min närhet länge till, plus att en av deras kusiner för tillfället bor hos oss så huset är fullt och det känns bra. Mindre bra känns vetskapen om en god väns bakslag i hennes kamp mot cancern, vet ej längre vad man ska tänka om denna skit. Vi båda försöker vara så positiva vi kan men det är långt i från lätt att vara det jämnt, trots det tunga samtalet vi hade idag hemma hos henne så var det ändå en lugn och skön förmiddag i härlig miljö. Och vi behöver verkligen prata om detta utifrån vårat perspektiv utan att "tassa på tå", tro mig när jag säger att allt vill vi inte ta med våra närmsta, de vet säkert ändå men det är för smärtsamt att diskutera och det måste vi helt enkelt respekterar från alla håll. 

Denna fina fjäril har jag påträffat tre dagar i rad, och idag lyckades jag faktiskt fota den. Det är en sorgmantel, namnet till trots har den in fin betydelse... (jag väljer att tolka den på det optimistiska sättet).

"Ta dig an livet med entusiasm och optimism. Min gåva till dig är att ha en lätt väg att vandra på. Här handlar det om att svåra vägar kan göras lätta.Rena dig själv från smärta och lidande genom att ge uttryck för det. Kalla sedan tillbaka kraften och välj att känna t.ex optimism entusiasm eller kärlek. Du kan skapa dig skälv en lätt väg, fri från sorg/smärta/bördor, genom att helt enkel välja väg"


I söndags, innan jag gick på cellgiftskuren, tog jag mig en sväng ut i skogen i hopp om att hitta lite svamp. Det blev en lyckad runda gott att ha lite i frysen å ta fram när som helst. Självklart kunde jag ju inte låta bli att ta lite redan samma dag till middagen.




Detta är bara några av de godingar som jag hittade.

Fick en mycket trevlig överraskning när jag kom hem efter lite middagsshopping...Louize hoppade fram som ett enda stort solsken i hallen! Kan tro att mammahjärtat hoppade hög av glädje!
Får ha henne hemma till imorgon iaf.

Nu tar jag lite paus igen och återkommer om några dagar.

Puss och Kram
/Susanne

tisdag 9 augusti 2016

Hade hellre jobbat

Så då sitter jag här igen, det var tungt idag att åka iväg. Det här med cancern känns fortfarande så overkligt och utåt sett ser jag ju ut att må bra så när jag ser mig själv i spegeln är det t.om så jag förvånas över hur det faktiskt står till. Men vist backar jag tillbaka ett halvår så såg det ju väldigt mycket mer annorlunda ut. Men spegelbilden visar två verkligheter, med kläderna på ser jag hyfsat frisk ut...men utan kläder ser jag alla spår av vad kroppen fått gå (och går igenom) ärren vittnar om tuffa tag. Så jag hade hellre jobbat än gått igenom detta!

På onkologen sitter denna härliga väv, svårt att ge en rättvis bild av den här men den ger mig en varm känsla så idag fick det bli ett foto på den så jag kan dela den med er.


Igår var vi ju i Ödeshög hos goda vänner. Det blåste en hel del men vi tog oss ner till badplatsen, mest för att det var skönt med en promenad, men vår Melina drog på sig baddräkten och slängde sig i vattnet! Inte så varmt som på Öland men det verkade inte bekomma henne nämnvärt. 
Sen gick vi tillbaka till stugan och åt god middag! Så stort tack till Antje och Mark Sellenthin och alla barn för en trevlig dag. Nu börjar det bli dags för lunch.

Puss och kram 
/Susanne


måndag 8 augusti 2016

Än en gång strejkar kroppen...



Idag var det dags för provtagning igen. Men piclinen funkade ej idag heller så det blev att åka till labb på vårdcentralen. Där fick det bli kapillär provtagning (i fingret), två stick. De provade i armvecket men inte en endaste droppe fick hon ut...förrän nålen drogs, ut då minsann rann blodet! Detta innebär nog att det blir en heldag på onkologen imorgon igen. 

Idag passar vi på att hälsa på våra tyska vänner som har sommarstuga i Ödeshög. Vi är på väg dit nu så då passade det bra med lite bloggtid. 

Igårkväll fick jag akut behov av skogsluft och svampplockning, kände att jag inte skulle få tid till det på ett antal dagar. Så jag trotsade duggregnet och gav mig ut fast klockan var åtta på kvällen, upptäckte att det mörknar fort nu men jag hittade lite kantareller så det blev ett par mackor med svampstuvning. Kunde lagt en god bild av dessa svampar här men det har jag ingen. Istället får det bli en bild av kreativt stenpyssel...

Så här kan det bli när man hittar fina stenar!

Ha en bra vecka vänner, imorgon ger jag cancern en omgång igen 💪🏻💪🏻
Puss och kram
/ Susanne


tisdag 2 augusti 2016

Semester


Hejsan, fick höra att mina inlägg saknades...och jo det har blivit lite glest kan jag hålla med om men så är det i semestertider med familjen. Idag kom vändningen och jag börjar känna mig mer i form igen. Är på Öland sedan i fredags och imorgon bär det hemåt igen, men först omläggning av förbandet på Borgholms vårdcentral. Nu lite bilder från dessa dagar och de talar nog för sig själva. 





Ha det gott vänner återkommer snart igen! 
Puss och kram 
/Susanne

onsdag 27 juli 2016

Så vad händer och sker...

...i världen dödas folk varje dag så många att det bara blir siffror som är svåra att ta till sig och förstå. Tänka alla föräldrar i Tyskland som sa hej då till sina tonåringar, det de inte visst var att det blev sista gången de talade med sina barn! Det är så grymt och gör så ont i hela mig. 
I min egen lilla värld är det väl smått kaos emellanåt, har haft min första panikångestattack, det var verkligen inget vidare! Tog mig igenom den med hjälp av maken och jag vet vad som utlöste den så jag ska vara lite mer försiktig när jag utför det jag just gjorde då. Blev väldigt trött efter den omgången, ungefär lika slö som Russin här nedanför.


Här hemma rullar vardagen på, blandat med cellgifter och blodprover (som tyvärr är en del av vardagen). Provtagningen gick inget vidare i måndags, sköterskan som var hemma kämpade länge och väl med att få ut blod ut picclinen när inte det gick fick hon lov att sticka mig i armvecket och sen i handleden. En droppe släppte jag ifrån mig och det räcker inte långt!!! Fick då åka till vårdcentralens provtagning och där blev det stick på ovansidan av vänster hand, och äntligen fick de ut två rör med blod. Proverna visade bra resultat och då innebar det behandling på tisdagen. Men picclinen funkade ju inte som den skulle så i två timmar kämpade vi med att få igång den, två doser av blodförunnande medicin krävdes för att den skulle komma igång. Det blev en lång dag på Ryhov, mellan 08.15-16.30, nu går jag här med min pump och imorgon blir jag frånkopplad. 

Just det har ju faktiskt för första gången i mitt liv besökt Astrid Lindgrens värld, det var en mysig dag. 




 Att sitta i snickarboa hade jag då inte haft något emot mysig liten vrå ju.

Och fint väder har vi ju haft och då lockar ju badplatserna, här en vy från Sandsjöbaden


Ha det så gott vänner och ni som har semester får njuta av den och ni som har semestrat klart får försöka njuta av fina kvällar och helger. Själv ska jag ta vara på varje dag!

Puss och Kram
/Susanne 

tisdag 12 juli 2016

Nygammal kur påbörjad

Får ju säga att det är skillnad på kurerna. Efter 5 h behandling på Ryhov åkte en trött Susanne hem med pump som fortsätter i 48 h till. Men denna behandlingen har ju funkat bra innan så det hoppas jag den gör denna gången också. Jag som var så inställd på att börja jobba lite...och få en lite längre paus för att åka iväg lite längre bort men se det kan jag glömma. Men kortare turer i Sverige är inte att förakta, eller hur!


Så har vi ju Sjösala en härlig plats att vara på! Här kan vi bada, gunga gå skogspromenader, fiska utan att få napp😝 och jag står så gärna vid grillen och fixar god mat på kvällen.


Nu en kvällsmackan och sen blir det nog sängen

Puss och Kram
/Susanne


måndag 4 juli 2016

Svårsmält

Jag hade på känn att något var fel när läkaren ringde och undrade om jag kunde komma till dem några dagar tidigare. Han sa att det passade dem bättre om jag kunde byta tid och visst så kunde det ju vara...men nu har jag varit med så länge att vissa saker genomskådar man eller inbillar jag mig bara? Idag har jag varit väldigt trött (lördag) framförallt mentalt trött. Var ute och gick en sväng här i Sjösala, plockade lite kantareller och sen blev jag sittande och bara stirrade ut och över vattnet och vet ej egentligen vad jag såg på. Ögonen brände och så kom det oundvikliga, tårarna bara rann och det var så välbehövlig att bara släppa lös alla känslor.
 


Söndag...
Melinas kompis Penny kom på besök och då blev det en sväng ut i skogen för att plocka smultron och blåbär, så gott. Tycker blåbären är tidiga i år med det gör ju inget, lite mer kantareller blev det också att ta med hem till Louize.


Penny stannade över natten och de har haft så kul ihop, kan inte annat än le åt sådana ögonblick när de skrattar hjärtligt och leker oavbrutet. 

Jag funderar på att ringa till onkologen och försöka tidigarelägg nästa behandling, vill ju bara komma igång igen!!! Visst det är bara en vecka kvar till behandling men det "känns"ju som att tumörerna bara blir större för varje minut som går. Natten ska ju vara en stund av vila, men när jag drömmer om eländet blir det inte mycket ro så därför vill jag behandlas nu. 

Jag som hade tänkt börja jobba så smått...men nu blev jag fortsatt sjukskriven på heltid t.om september sen får vi se hur det blir. 

Det var allt för denna gång

Puss och kram 
/Susanne 




fredag 1 juli 2016

Med livet som insats...

...för ett par månader sedan valde mina läkare i samråd med mig att min cellgiftsbehandling skulle bli mer "avsmalnad" och inte lika aggressiv med hopp om fortsatt framgång. Det gick ju sisådär kan man säga! Lungan ser fortfarande stabil ut men metastaserna i levern valde en annan väg, nämligen att växa och öka i antal!!! Så ja med livet som insats går jag på en minerad väg och valen jag/vi gör utgör alltid en risk. Nu är det inte tack och god natt för det utan jag ska återgå till den mer kraftfulla cellgiftsbehandlingen som tidigare som faktiskt visat på framgång, och blir den verkningslös också kommer jag ingå i en studie i Linköping där jag får prova en medicin med antikroppar. Har säkert nämnt den tidigare och i USA har den varit framgångsrik. Men det riktigt luriga med cancern är ju att den har inga som helst regler, den slår blint och gör som den vill, det som funkar på en tumör funkar inte alltid på de andra och så är det i mitt fall.

Sammanfattningsvis kan jag väl uttrycka mig så här...

Jag andas jag lever
Jag skrattar jag gråter
Jag älskar jag hatar 
Jag försöker leva som vanligt
Det ni (och jag) ser är inte hela sanningen
Det yttre speglar långt ifrån det inre.
Mår jag bra mår cancern bra fast i negativ bemärkelse
Mår jag skit mår cancern skit i positiv bemärkelse
Men det ni kan se är att jag kämpar och så ska det förbli
2011-till nu  av med och motvind ska inte vara förgäves
JAG SKA SEGRA!!!



Puss och Kram
/Susanne

tisdag 28 juni 2016

Energi

Igår träffade jag en vän från förr (vi sågs för ett par månader sedan också med våra familjer), båda dessa gånger har jag känt hur jag fylls av energi. Kan nog bero på att jag "reser" tillbaka till tiden innan cancern då livet var så mycket enklare. Vi har gemensam intressen som gör att vi har lätt för att umgås och detsamma gäller våra repektive. Har flera i min omgivning som ger mig energi så jag tankar depåerna med jämna mellanrum och ibland får man en extra skjuts, som igår. 

Efter dagens behandling tänker jag i handla en våg, jag går upp i vikt och tänkte jag ska följa det lite mer regelbundet på hemmaplan och inte bara på sjukhuset. Tänk att man blir glad av att gå upp i vikt! Kan också bli ett par inköp till trädgården får se vad jag orkar med. För en vecka sedan plockade jag in lite daggkåpa och fantastiskt vad den står sig bra i vasen, det var tack vare en kollega till mig som jag tog in dessa.


Midsommarhelgen var väldigt trevlig och vi spenderade den i Uddevalla hos goda vänner. Det blev bad i både jauccuzi och sjö (jag badade dock inte i sjön, det var bara 19 grader!). Under hela midsommaraftonen trodde vi att det skulle bli regn då himlen visade väldigt mörka moln men vi fick inte en enda droppe utan det var varmt och skönt hel dagen och kvällen.


Nu säger jag tack för denna gången, men titta gärna in om några dagar igen då har jag nog knåpat ihop nya rader

Puss och Kram 
/ Susanne 



onsdag 22 juni 2016

Kunde inte motstå...

...Denna lilla krabat


Tills vidare får den stå på verandan och hälsa välkommen, sen kanske hen får någon annan placering.

Så till hälsorapportering...inte så mycket nytt men jag har nu varit på röntgen så några dagar av väntan på svar har jag framför mig. Om det ser fortsatt stabilt ut så kan jag göra ett litet uppehåll i behandlingen, men det är blandade känslor inför det. Vore skönt förstås med ett uppehåll men samtidigt oroligt då jag är rädd för tillväxt av tumörerna. Men nu ska jag inte tänka på det änsålänge ser det ju "bra" ut (märkligt ordval i sammanhanget) nåväl nog om det nu över till något trevligare.



 Idag är det helt klart läge för glass så fram med strutar, glass, strösseloch chokladsås! Själv tar jag lite kaffe och ja lite glass i tallrik får det bli.

Snart midsommar och det fina vädret verkar u hålla i sig så det håller vi tummarna för att det gör.

Nu till kaffepausen och ni får ha en trevlig vecka!
Puss och kram
/Susanne

måndag 13 juni 2016

Sommarlov

Sommar sommar och sol havet och vinden och doft av kaprifol...
Tänk att i fredags blev jag glad över att väderprognosen blev fel! På tv visade de regn och 9 grader, men de hade fel, det blev 14 grader och inget regn. Istället fick vi en toppen fin dag och vi började med Cecilias avslutning kl.08,00 och hon var fanbärare. 


Sen fortsatte vi vid 11 med Melinas avslutning sen blev det fika här hemma, Jonathan som slutade 7:an hade ingen avslutning där föräldrarna fick vara med. 


Smarrigt värre med en så enkel tårta som två marängbottnar och emellan dem skivade jordgubbar och grädde och så toppa med samma som fyllningen och lite riven choklad. Gluten- och laktosfri.

Imorgon är det dags för behandling igen, och den 20:onde blir det röntgen. Därefter hoppas jag på en liten paus och förhoppningsvis visar röntgen på fortsatt framgång så att jag kan börja arbetsträna lite (50%). 

Ha en bra dag kära läsare!

Puss och Kram
/Susanne

söndag 5 juni 2016

Vilken härlig vecka!

Veckan som gått har varit intensiv!

Startade måndagen med blodprovstagning inför tisdagens cellgifter, avslutade kvällen med skolgårdsfest på Melinas skola (vilken även är min arbetsplats, normalt sett). Det blev en solig och trevlig kväll. Proverna såg  bra ut så det blev behandling på tisdagen tyvärr börjar jag känna mer och mer att onkologen är en väldigt deprimerande plats att vara på. Kanske framförallt för att jag de senaste gångerna bara mött personer som liksom jag har obotlig cancer och det känns ju inte så upplyftande. Men så fort jag kommit hem igen så känns det bättre även att jag har cytostatikapumpen med mig som en del av min outfit under några dagar- Nåväl jag har vägrat låta den hindra mig i att delta och engagera mig i äldsta dotterns sista vecka som gymnasiestudent. På onsdagen valsade hon i väg över röda mattan med sin pojkvän och gick på den traditionella balen.
Kan inte se nog på bilderna från den dagen...så vackert! Ni kan säkert förstå min känsla.

När balen var till ända var det bara att lägga fokus på studentdagen, och allt som skulle ordnas med inför den. Så på torsdagen var det skönt att bli bortkopplad från pumpen! Vi valde att slå ihop "kalaset" med Carlos och hans familj och även denna dagen blev väldigt lyckad. Förmiddagen bjöd på sol och lagom varmt väder. 1 timme innan de skulle springa ut så drog åskan fram och en rejäl skur kom. Men lika fort som den var här var den borta. Så studenterna kunde springa ut i ett sådan enormt lyckorus utan att få en enda droppe regn på sig! 


Så här dagen efter kommer den totala tröttheten för oss alla! Men en trötthet som är svår att somna till, är liksom uppe i varv fast jag är trött. Men jag lyckades till slut somna en stund mitt på dagen och nu ikväll hoppas jag att jag kan sova gott igen. 

Nästa vecka är det Cecilias, Jonathan och Melinas tur att sluta skolan inför sommaren. Cecilia slutar ju nian och det är ju också en milstolpe i livet så då får vi väl festa till det lite igen. Och sen tar barnens kusin högskoleexamen så det blir ytterligare firande till helgen.

Nu önskar jag er en trevligt nationaldag och vecka.

Puss och Kram
/Susanne


måndag 30 maj 2016

Denna veckan...

Inleder med blodprov inför morgondagens behandling. Men ikväll ska jag på skolgårdsfest med Melina, hon är inställd på att vinna på chokladhjulet. Imorgon 09.30 onkologen, onsdag är det bal och det ska bli sååå mysigt att se alla fina studenter och speciellt egna dottern med partner samt systerdottern. Sen kommer dagarna gå snabbt! På lördag är det dags för studenterna att lämna brinell för nya utmaningar blir säkert en härlig dag, ser ut som vädret är med oss vilket är extra bra!
 En som inte bryr sig om allt som händer är Missan, hon njuter bara av vädret.


Ser rätt skönt ut...får dock tvätta duken sen för hon fäller både hår och fästingar!

Nu ska jag baka kolasnittar
Ha en bra dag
Puss och kram
/Susanne 


fredag 13 maj 2016

Årets första åska

Så var det dags då, efter en vecka med toppenväder så hopar sig molnen och regndropparna börjar sakta slå mot rutan. Och nu blixtrar det och dundrar rejält!


Gräset blev klippt innan regnet kom, skönt. Och regnet behövs ju då det varit ett antal gräs- och skogsbränder. 

Nästa vecka är det återigen dags för nästa behandling, känns helt ok då jag ej blir så påverkad av den nu när den är lite "snällare". Sen är det ju jobbigt på ett annat sätt...psykologiskt. Tar det lika bra ändå eller är det risk att tumörerna börjar växa igen? Har en vän som är under behandling och för hennes del  så har den sk. Cancermarkören börjat öka vilket troligen tyder det på aktivitet. Detta att leva med cancer är verkligen en påfrestning utan dess like, aldrig känner man sig säker och jag oroar mig såklart för att det ska var ärftligt. Nu kommer det mest troligt bli en utredning om detta i syfta att hålla barnen under uppsikt så de kan få tidig hjälp om det skulle behövas. Nog om det.


Regnet öser ner och åskan verkar dra vidare...
Cecilia förbereder för tacos, Louize övningskör till pojkvännen, Melina leker och Jonathan har nyss kommit hem fån skolan. Så nu tar vi alla helg, jag tänkte faktiskt ta mig ett glas rosévin och verkligen chilla ikväll. Ha nu ett skönt veckoslut oavsett väder.

Puss och kram
/Susanne


tisdag 3 maj 2016

Bra besked!

Efter mitt förra inlägg har det hänt en del. Genomförde magnetröntgen och sen var det bara att invänta läkarbesöket för svar. Dagen för detta kom ganska snabbt tack och lov med goda besked! Det sitter inte någon metastas vid nackkotan ej heller i övriga skelettet eller i hjärnan och tumören i ögat är borta!!! Snacka om vändning, från att vara inställd på operation och strålning till sjukgymnastik och medicin. Sitter just nu på i onkologmottagningen då ny kur med cellgifter påbörjas idag. Nackkotan är fortfarande ihoptryckt men den trycker ej mot ryggmärgen men mot nerver, därav sjukgymnastik. Metastaserna  i levern är ju kvar så nya kuren syftar såklart till att fortsätta hålla dem under kontroll, så 2 månader till.


Jag har börjat virka grytlappar...testade, en för mig, ny metod nämligen att tova. Det funkade bra tycker jag och ger snabbt resultat vilket är perfekt. Det enda kruxet är väl att fingrarna inte riktigt vill vara med men men det verkar inte påverka resultatet. De gröna är av mer traditionell karaktär med bomullsgarn, de ovan är med ull.


Nej nu kommer nog sjukgymnasten strax så jag rapporterar vidare en annan dag.

Puss och kram
/ Susanne