Tankarna sätts ofrivilligt igång...i natt dog en bekant i cancer. Hon fick bröstcancer ca 1½ år innan jag fick veta att jag hade en tumör. Hon trodde att allt gått bra och hon hade börjat jobba igen, men tyvärr fick cancern spridning till andra områden i kroppen. till slut fanns det ingen hjälp längre och det gick fort utför. Jag känner henne inte så väl men vi hade något gemensamt vilket såklart gjorde att vi pratade ibland (Hon jobbade på min dotters förskola). Självklart får det mig att känna oro, två år har gått sedan jag fick mitt besked och visst mår jag bra, men jag vet inte vad som händer inne i kroppen och det kan få mig att bli galen! Jag anar att en ny undersökning är på gång om inte annat kommer jag att begära en, bara för att bli lugn i sinnet för ytterligare en tid. Jag vet att jag inte ska oroa mig i onödan men det spelar inte någon roll att man säger så, det gör jag iaf!

Jag är glad över att ha mitt jobb och att jag jobbar heltid, det gör såklart att mina tankar skingras. Men varje gång som kroppen beter annorlunda från en dag till en annan i form av mer värk än vanligt eller när magen inte godtar mitt matintag så kommer de negativa tankarna och de måste jag kämpa med för att få bort. För det mesta är jag en positiv person men även en sådan egenskap falnar ibland.

Nu mina vänner säger jag god natt och önskar er en vacker morgondag...hösten är här men just nu ville jag minnas den underbara sommaren vi hade i år!

 

 

 

 

Puss och Kram

 

Susanne