Tänkvärt

You never know how strong you are until strong is the only option

lördag 8 mars 2014

Långsam läkning

Ja, dagarna trillar förbi och det läker så sakteliga i kroppen. Jag gör små framsteg och jag får väl vara nöjd med det även om jag önskade på större framsteg. Dagarna när jag är själv hemma är så långsamma men jag får ju förstås chans att vila på ett annat sätt än när alla är hemma. Nu har visserligen Melina varit hemma en del i veckan då vi befarande ett utbrott av magsjuka på förskolan, vilket det inte verkade bli. Kan ju inte skydda mig från det hur länge som helst men ett tag till iaf. Men på måndag tar vi nya tag igen.
 
Jag har nu börjat köra bil igen och det går riktigt bra, det är bara lite svårt att lägga i backen med höger hand, så tur att vänster hand/arm inte är påverkad av någon operation. Så idag tog jag en sväng till Bodafors och hälsade på min farmor, Cecilia och Melina följde också med. Därefter åkte jag ut till mina föräldrar för att lämna några gurkplantor, de växer lite för fort här i vår varma lägenhet så jag hoppas de får lite bättre temperatur nu. Det är verkligen något jag saknar sen vi flyttade, ja en trädgård där jag kan odla lite grönsaker, för ett par år sedan såg det ut så här...
 
men det löser sig ändå, även att jag får åka 12 km.
 
Klockan är nu 18.15 och Melina har redan somnat! Finns viss risk för att hon vaknar senare i kväll eller natt och är pigg. Men det får bli som det blir med det.
 
Så vad händer framöver?
 
I april fortsätter utredningen på min kropp i form av magnetröntgen av tunntarmen
samt en annan undersökning som avser hela mag- och tarmsystemet. Ska svälja en kapsel som sedan ska följas genom systemet genom någon form av fotografering med hjälp av ett bälte som jag ska bära i 10 timmar. Mer information kommer när jag väl är där.
 
Nu mina vänner får ni ha en skön helg, idag var det ju sol och det kan vi ju passa på och njuta av.
 
 
Puss och Kram
/Susanne
 

1 kommentar:

  1. Nu har jag petat ner blomkålsfröna..... väntan väntan.... Du vet ju hur det är att vänta. Jag vet ingen som har ett sådant tålamod som Du =) Du får lära upp barnen på att lägga i backen, tills armen vill som du! Kan tro att farmor blev glad då du kom =) Du vet små steg är också framsteg. Nu kör vi - jag har ett måldatum (6/9) samma plats som förra året - ska du med?? Kram

    SvaraRadera