Då var det över ...
Tänk så orättvist att vara häst och inte tåla färskt gräs, Sigge fick svårt att gå och låg han ner blev mödan att ta sig upp väldigt stor. Vi hade redan i våras sagt att om det nu skulle bli så här så skulle han få avsluta sina dagar, så i måndags var det då dags, veterinären kom och jag ledde ut Sigge i hagen medans Poppe (pappas häst) stod kvar i stallet...han gnäggade efter sin vän. Det var tunga steg ner till platsen där han sedan skulle begravas. Jag pratade lugnt med honom och rätt var det var så kom Louize ut i hagen, hon ville leda honom för att sedan gå in för att vara med vid avlivningen var något jag ville bespara henne. Märkligt, även om jag visst att nu skulle det ske så hajade jag till rejält när bultpistolen small till och Sigge föll ner bredvid mig. Därefter injiserades ett ämne så att hjärtat slutade slå och så var han borta. Många tårar rann för denna fina häst, och han hann inte mer än somna in så var det dags att gräva graven för den sista vilan. Vår förra granne från Ulvstorp hjälpte oss med detta, snabbt och med stor vana utförde han uppdraget galant. Nu kunde jag gå in till dottern för att försöka trösta. Hon hade dagen innan köpt en blomma som hon ganska direkt gick ut för att plantera på sin väns grav.
Tänk så orättvist att vara häst och inte tåla färskt gräs, Sigge fick svårt att gå och låg han ner blev mödan att ta sig upp väldigt stor. Vi hade redan i våras sagt att om det nu skulle bli så här så skulle han få avsluta sina dagar, så i måndags var det då dags, veterinären kom och jag ledde ut Sigge i hagen medans Poppe (pappas häst) stod kvar i stallet...han gnäggade efter sin vän. Det var tunga steg ner till platsen där han sedan skulle begravas. Jag pratade lugnt med honom och rätt var det var så kom Louize ut i hagen, hon ville leda honom för att sedan gå in för att vara med vid avlivningen var något jag ville bespara henne. Märkligt, även om jag visst att nu skulle det ske så hajade jag till rejält när bultpistolen small till och Sigge föll ner bredvid mig. Därefter injiserades ett ämne så att hjärtat slutade slå och så var han borta. Många tårar rann för denna fina häst, och han hann inte mer än somna in så var det dags att gräva graven för den sista vilan. Vår förra granne från Ulvstorp hjälpte oss med detta, snabbt och med stor vana utförde han uppdraget galant. Nu kunde jag gå in till dottern för att försöka trösta. Hon hade dagen innan köpt en blomma som hon ganska direkt gick ut för att plantera på sin väns grav.
Ja att ha djur har sina sidor, båda bra och några som är jobbiga. Våra katter verkar ställa till det lite här på gatan så de tar sig friheten att gå in till folk när dörren står öppen. Inte speciellt bra då det förekom kattallergi i just detta hemmet...vad göra. Jag kan ju inte hålla dem inne jämnt, och jag har full förståelse för dem som inte vill ha våra katter springandes i deras hem eller för den delen i deras land. Ja ja får försöka komma till något bra beslut.
En bild på Louize och Sigge
får avsluta dagens blogg.
Puss och Kram
/Susanne
Återkommer efter helgen då vi varit på bröllop
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar