Kortison😊

Hej igen,

Idag var jag inställd på cellgiftsbehandling, men istället blev det lång träff med läkaren och vi planerade tillsammans upp hur behandlingen ska gå till. Ett mycket bra samtal även om det tog mycket på krafterna, för så trött jag blev! Hur som helst så läggs jag in på måndag för att sätta in en sk. "picklain" vilket motsvarar en venport. Därefter får jag först kuren och det blir samma sort som när det hela började 2011. Det mest fantastiska med dagen är nog ändå den vändning som kom när jag kom hem. Fick kortisontabletter utskrivna och dessa gjorde så att illamåendet släppte och värken avtog då de har en inverkan på levern att den minskar i svullnad. Jag kan röra mig igen!!! Ni Anar inte vilken känsla som sprider sig i min kropp...

Hoppas på att kunna ta mig en kortare promenad imorgon för att stärka kroppen ännu.

Nu lite mat.

Puss och kram

/Susanne

Stockholmsresan

Då ska jag försöka uppdatera läget lite, har ännu svårare med synen nu så ha överseende med en del stavfel.
13.07 i måndags tog jag Melina och mamma tåget till Stockholm, rTyckte det var bra att vara ute i god tid så vi skulle slippa stressa. Tågresan gick jättebra, sen började det jobbiga...att förflytta sig för egen maskin var smärtsamt och tog tid. Vi bestämde oss snabbt för att ta taxi, Melina protesterade inte för hon ville gärna åka taxi. Det var skönt å komma bort från bruset på T-centralen, lite extra mycket folk då tåget var fyllt med flyktingar som skulle till Stockholm. Tänk så lång resa de gjort och många med små barn och på inte helt riskfria vägar. Vi hade iaf ett rum att checka in på det hade inte nog inte dom.

Natten var lång och jag fick inte så mycket sömn men vi skulle ju inte vara på ögonkliniken förrän kl 13 så det var ok. Min faster Gunnel kom på besök på kvällen, det var trevligt, vi tog en enkel fika på golvet i vårt rum. Så hur gick det då hos läkarn? Ja det var väl inga större överraskningar,,,det sitter en dottertumör i ögat och de vill att den ska strålas, då är det bra att cellgifterna påbörjas imorgon för de tar säkert hand om denna otäcking också. Som jag sa i början så ser jag sämre idag och så har det värkt en hel del i ögat, antar att det beror på undersökningen igår med blixtar och ljus av alla möjliga slag. Nä nu är jag alldeles trött, så jag skriver mer en annan dag.

Puss och Kram

/Susanne

Biopsi och fortsättningen

Då har man upplevt hur det är att göra en biopsi på levern. Det gör väl egentligen inte så ont då de bedövade väldigt bra, men det nyper till rätt obehagligt när läkaren tar provet och det gjorde han på 4 ställen. Men på det hela taget gick undersökningen bra. Det svårast för dem var att hitta ett kärl att sätta en droppnål till, men efter 3:dje försöket hittade sköterskan rätt.

Skulle ligga i säng i 4 timmar efter ingreppet det började bli jobbigast efter 2 timmar men det var bara å lyda order. Sen fick vi ett kort samtal med läkaren och det blir inte tal om operation utan det är cellgifter som ska utplåna metastaserna. Självklart undrar vi ju varför det är så, och svaret fick vi idag.

 

Cancern är obotlig och skulle de gå in och operera finns risken att det fullkomligt expolderar och det gör ju bara allt ännu värre. Min kropp klarar inte ett sådant ingrepp med allt vad den redan har gått igenom. Men jag kan svara bra på cellgifterna, det har jag gjort förut, så nu ska jag visa igen att det går för resultatet ska bli 3-0 till mig!

 

Nu blir det allt till å försöka sova lite och smälta all information som jag fått idag, det har gjort mig alldeles tom i kroppen och trött. Läkaren frågade mig vad som var jobbigast just nu, ja vad är jobbigast...ja det är väl alla hemska tankar om vad som kan ske, men jag motar bort dem så mycket jag bara kan och lever här och nu.

 

Puss och Kram

/Susanne

Cellprov av levern

Imorgon torsdag så ska jag till Ryhov i Jönköping för att dels lämna blodprov men också cellprov av levern. Kan ju inte påstå att jag ser fram emot det sticket in till levern. Ska vara fastande från 07.00 och klockan 08.00 ska jag vara på provcentralen och lämna lite blodprover. Hoppas jag får sova hyfsat i natt så jag inte är så trött på morgonen, Louize ska lämna Melina på skolan, båda två har varit hemma ett par dagar nu då de haft feber med en förkylning i grunden. Men imorgon gör de ett försök att orka med skoldagen. Syrran  hämtar sedan Melina när hon slutar för dagen, behöver ju inte fresta med för lång dag då hon fortfarande är förkyld.

 

Gjorde ett försök att sluta med morfintabletterna då jag mår så illa av dem och tappar aptiten, tja det gick fram till 03.00 i natt sen var värken för besvärlig så det var bara att återgå. Men jag försöker hitta någon bra balans mellan tabletterna och maten, för värk kan jag inte ha och det finns ju tabletter mot illamående också.

 

Har nu hittat många recept på juicer som ska vara väldigt bra och motverka cancer, bättre sent än aldrig tänker jag så nu kör vi. I kväll blir det en med blåbär, morot och apelsin sen äter jag lite rå broccoli till det.

 

Skriver mer i morgon.

 

 

 

Puss och Kram

/Susanne

Är rädd och trött men jag ska vinna!!!

Genom dessa 4 år som jag levt med cancern flåsande i nacken har jag alltid tänkt så länge den inte angriper levern så är nog hanterbart...Så ja fredagens telefonsamtal från läkaren kändes som en dödsdom! Han ville att jag skulle komma in till Jönköping samma dag och då kände jag på mig att det inte bara var levern som var angripen. Jag grät floder och kippade efter andan för att tillslut samla ihop mig. Staffan var tack och lov hemma så att vi tillsammans kunde hantera chocken. Att ringa till mina föräldrar var självklart första prioritet men så svårt det var, jag ringde pappa och var hyfsat talbar och bad honom hämta Melina från skolan när hon slutade. Han fick även i uppdrag att prata med mamma. Ska inte gå in i detalj på alla samtal jag gjorde i den stunden utan fortsätta till det som sedan sas i Jönköping. 13.20 träffade jag min läkare och som jag misstänkte så var det ett ställe till som de upptäckt metastas på och det är i vänster lunga, en liten men dock spridning. På levern sitter det flera metastaser som en "knottrig" yta. Så vad kan man då göra åt dessa??? operation? cellgifter?

Ja jag vill ju bara veta! På torsdag ska läkarna i Eksjö konferera med läkare i Linköping om det nu kan bli tal om operation och detta får jag sedan svar på på fredag i Eksjö. Har nu fått morfintabletter mot värken vilket ger mig en möjlighet att slappna av lite mer på natten och minska på värken, sen försöker jag ändå att ta dem i så liten utsträckning som möjligt då jag vet hur beroende jag kan bli av dem. Men jag vägrar gå och ha ont!

 

Så vad hände då med ögat? Ja det kan vi fortfarande fundera på ett tag till för det kan de inte säga än så St Eriks ögonsjukhus får ge mig besked om detta den 22.

 

Staffan skulle ju åka till USA den 20 sep, men han har ställt in resan och nu jobbar de på att kunna byta ut han mot en annan på samma biljett (undrar hur smidiga flygbolaget är med ett sådant ärende). Jag har hela tiden sagt att han ska åka iaf, men jag förstår samtidigt att det blir svårt för honom att sitta på andra sidan jordklotet och oroa sig för hur det går här hemma.

 

Nu är det energidrycker som gäller i form av alla möjlig pressade frukter och rotfrukter. Har även fått många tips från nära och kära om vad som kan hjälpa mitt immunförsvar och motverka cancern.

 

Tar tacksamt emot alla tips för nu djävlar ska skiten bort!

Jag ska vinna än en gång!!!

 

Puss och Kram

Susanne

Två omgångar röntgen avklarade

Sådär, då var magnetröntgen gjord och den tog ca 40 min. Inte helt enkelt att ligga helt still så länge när man dessutom har vansinnigt ont i rygg och nacke, men jag vägrade avbryta. Som vanligt svårstucken och nu ser vänster arm smått misshandlad ut. Datortomografin i tisdags gick också helt okey (förutom att hitta ett bra kärl då), det som tar tid där är ju att dricka kontrastmedlet som är utspätt i en liter vatten, det ska drickas under 2 h tid, själva röntgen tar bara ett par minuter. Så vad händer nu då? Ja de är den vanliga väntan, men imorgon har jag en telefontid med en av läkarna och jag hoppas att hann hunnit kolla på några bilder iaf plus att vi har ju en del att gå igenom så det känns bra att han ringer.

Ja, mycket mer än så har jag inte att rapportera på den fronten.

 

I övrigt försöker vi få vardagen att rulla på som vanligt med skola, jobb och fritid.

 

Fortsättning följer...

 

Puss och Kram

/Susanne

 

22 sep

Först måste jag bara få säga TACK!

Tack alla ni som återigen stöttar mig, att se att så många har läst mitt inlägg var ju helt otroligt!

 

 

 

Hade inte tålamod nog att vänta på att en kallelse skulle dimpa ner i brevlådan så idag ringde jag för att höra vad som händer. Jodå kallelsen hade de lagt på idag, men jag ska inte komma förrän den 22 september!!! Det är ju en evighet till dess! Ja så känns det i alla fall. Så imorgon tänker jag ringa till St Eriks ögonsjukhus igen och säga att om de får något återbud så kan jag komma med kort varsel, för det här med väntan känns som jag har fått nog av, men visst jag är inte ensam här i världen med att vara i behov av vård det förstår ju jag med. Å andra sidan så har jag ju två undersökningar nästa vecka (måndag och tisdag) och de kanske ger några svar som kan skynda på eller avskriva besöket  i Stockholm.

 

Nåväl sköt om er!

Puss och Kram

/Susanne