Vet knappt vart jag ska börja...det har hänt en del sedan senaste inlägget. Skrev ett inlägg för en vecka sedan men då jag ej sparat det och enheten jag skev på laddade ur så försvann allt! Då tänkte jag att jag skriver efter att jag fått besked från röntgen vilket jag strax återkommer till. Men innan det svaret kom "firade" vi fars dag, vi brukar inte göra någon stor grej av det men en lite present och lite fika är ju alltid trevligt. Jag åkte ut till min far som jag anser hör till kategorin "toppenpappa/morfar/vän". Pappa ställer alltid upp om han kan han och jag älskar honom precis som han är! Vi fikade och Melina och Jonathan badade badtunna och rullade sig i snön (som nu töat bort). Sammantaget en skön söndag vilket behövdes då vi bara dagarna innan fick besked om att mamma återigen drabbats av cancer, hon hade bröstcancer för 13 år sedan, denna gången sitter det en tumör i ena njuren. Inget med cancer är positivt men det finns grader av problem även där, och i detta fall får vi ändå vara glad över att det går att operera, de ska med titthålsoperation avlägsna hela njuren. Det som sker nu är att vi väntar på information om när operationen blir.
Ja så var det ju det där röntgensvaret för min del, och nej det ser inte bra ut! Cellgifterna har slutat göra verkan, jag visste ju att den dagen skulle komma men jag var inte beredd på att den skulle komma så snabbt! Så nu har min läkare kontakta Linköping och förhoppningen är att jag ska få ingå i en forskningsstudie. Men för att få delta i denna och testa ett preparat från USA så måste jag uppfylla vissa kriterier och ett av dem handlar om blodvärdet, just nu låg jag precis på gränsen med ett värde på 89 och man ska ha som längst 90. Nu ska det väl inte stå och falla med det, nästa blodprov visar förhoppningsvis på bättre resultat. Om jag nu inte blir antagen till studien, som jag ska få svar på i veckan som kommer, så ska vi testa någon annan form av behandling fast troligtvis i Jönköping. Som sagt det är bara för mycket nu!!! Tankarna rusar runt och jag känner mig mer jagad än någonsin.
Men hur som helst har jag ju börjar jobba 25 % och det tänker jag fortsätta med så länge det rent praktiskt funkar. Mitt låga blodvärde gör förstås att jag blir rejält trött emellanåt men jag kan ju anpassa mina jobbtider väldigt mycket vilket är toppen.
Nu lämnar vi den här skiten för denna gången.
Louize är hemma i helgen och hälsar på vilket som vanligt är jättemysigt, så igår tjuvstartade vi med lite glögg eftersom hon inte är hemma till advent. Har även så smått börjat byta ut gardinerna för annars blir det ju så mycket på en och samma gång.
Nu vänner ta hand om er och jag önskar er en trevlig vecka!
Puss och Kram
/Susanne
