Det gick ju inte alls vägen!

Klockan 10.00 i torsdags var det dags för magnetröntgen och inför den är jag fastande i 4h, vilket i praktiken blev från 22.00 kvällen innan. Sen skulle jag dricka 1½ liter kontrast, eller rättare sagt vatten med sorbitol på 30-45 min. För mig som i vanliga fall dricker denna mängd på en dag blev detta en uppgift som inte gick så bra, hade fått i mig hälften när det var dags att gå in till röntgen. Hur som helst det fick räcka så jag gick in och så skulle de sätta nålen i vilken de injicerar kontrastmedlet som ska lägga sig fint runt tarmarna och belysa eventuella problem. Med senaste sjukhusvistelsen i nära minne informerade jag om att jag numer är svårstucken, men det är var ju löjligt som det krånglade! Tre sköterskor försökte, de stack i armveck, på handen och foten men inget kärl ville vara med. Så till sist gick jag och en sköterska upp till operation och där fick en narkossköterska göra ett försök (nr 7)...det lyckades.

 

Fick ju ett fint förband i alla fall :)

 

Men nu hade det gått så lång tid så jag fick allt sätta mig igen och dricka resterande mängd av vätskan. Klockan hade nu hunnit bli 12.30 och det var återigen dags att lägga sig tillrätta på britsen i magnetröntgen. Hörlurar på med lite p4 underhållning, och så började undersökningen med allt vad det innebär: oljud, hålla andan och andas igen...så plötsligt mitt i allt börjar jag må illa. Först tänkte jag att det är nog inbillning och försökte fokusera på min uppgift, men det gick verkligen inte att ignorera den känslan så jag larmade att jag var tvungen att avbryta. Sen gick det fort, fick fruktansvärt ont i magen/mellangärdet krampliknade smärta och sen kräktes jag om och om igen. Personalen blev oroliga och gick ner mig till akuten, där blev jag grundligt undersökt och tack och lov avtog smärtan efter en stund. De tog blodprover och lite lågt blodvärde hade jag så nya prover om en vecka, i övrigt är det svårt att säga vad som egentligen var orsaken till det som hände. Men  jag är själv rätt säker på att det var den stora mängden vätska som ställde till det, eftersom jag får ont om jag äter lite för mycket. Sen är jag förstås orolig för varför det blir som det blir pga av vilken mängd som jag stoppar i mig, det är frustrerande.

 

Nu har jag ventilerat mycket av mitt elände, men det var ju därför jag en gång skapade denna blogg just för att skriva av mig. Och denna misslyckade undersökning var ett nederlag jag påverkades mer än vad jag trodde av det, var riktigt nere igår och somnade så fort jag la mig.

 

Idag är en ny solig dag och jag ska fortsätta med lite terapiarbete, har påbörjat ett lapptäcke till Melinas säng det blir nog bra tror jag men det tar sin tid att sätta ihop alla lappar.

 

 

 

Puss och Kram

/Susanne