Genom dessa 4 år som jag levt med cancern flåsande i nacken har jag alltid tänkt så länge den inte angriper levern så är nog hanterbart...Så ja fredagens telefonsamtal från läkaren kändes som en dödsdom! Han ville att jag skulle komma in till Jönköping samma dag och då kände jag på mig att det inte bara var levern som var angripen. Jag grät floder och kippade efter andan för att tillslut samla ihop mig. Staffan var tack och lov hemma så att vi tillsammans kunde hantera chocken. Att ringa till mina föräldrar var självklart första prioritet men så svårt det var, jag ringde pappa och var hyfsat talbar och bad honom hämta Melina från skolan när hon slutade. Han fick även i uppdrag att prata med mamma. Ska inte gå in i detalj på alla samtal jag gjorde i den stunden utan fortsätta till det som sedan sas i Jönköping. 13.20 träffade jag min läkare och som jag misstänkte så var det ett ställe till som de upptäckt metastas på och det är i vänster lunga, en liten men dock spridning. På levern sitter det flera metastaser som en "knottrig" yta. Så vad kan man då göra åt dessa??? operation? cellgifter?
Ja jag vill ju bara veta! På torsdag ska läkarna i Eksjö konferera med läkare i Linköping om det nu kan bli tal om operation och detta får jag sedan svar på på fredag i Eksjö. Har nu fått morfintabletter mot värken vilket ger mig en möjlighet att slappna av lite mer på natten och minska på värken, sen försöker jag ändå att ta dem i så liten utsträckning som möjligt då jag vet hur beroende jag kan bli av dem. Men jag vägrar gå och ha ont!
Så vad hände då med ögat? Ja det kan vi fortfarande fundera på ett tag till för det kan de inte säga än så St Eriks ögonsjukhus får ge mig besked om detta den 22.
Staffan skulle ju åka till USA den 20 sep, men han har ställt in resan och nu jobbar de på att kunna byta ut han mot en annan på samma biljett (undrar hur smidiga flygbolaget är med ett sådant ärende). Jag har hela tiden sagt att han ska åka iaf, men jag förstår samtidigt att det blir svårt för honom att sitta på andra sidan jordklotet och oroa sig för hur det går här hemma.
Nu är det energidrycker som gäller i form av alla möjlig pressade frukter och rotfrukter. Har även fått många tips från nära och kära om vad som kan hjälpa mitt immunförsvar och motverka cancern.
Tar tacksamt emot alla tips för nu djävlar ska skiten bort!
Jag ska vinna än en gång!!!
Puss och Kram
Susanne
Jag beundrar dig! I de mest jobbiga situationer har du mod och ork att ringa runt till oss. Det är ju hur tufft som helst att berätta. Att bli hysterisk hjälper ju inte, men det kan ju vara lättare sagt än gjort. Under förra sjukhusvistelsen så blev jag nog smittad av ditt lugn, att kunna hantera svåra situationer, behålla lugnet och fokusera framåt. Jag håller tummarna för att du får bra besked på fredag. Du vet var vi finns.
SvaraRaderaMassor av kramar