Gillar inte detta med att vänta, ska jag nu gå igenom skiten igen så kan det väl dra igång nu! Ja jo jag behöver väl stärka mig på ett och annat sätt men tankarna börjar nu ta allt mer överhand. Så min mentala styrka börjar naggas i kanterna, men det är bara att bryta ihop och ladda om igen så det gjorde jag idag. Det som utlöste det hela var kort diskussion om min tjänst och vem som ska gå in som vikarie, efter det satt jag i slöjdsalen och storgrät! Det var rätt skönt att släppa på känslostormarna lite...skönt var också att jag var själv. Blir så mycket svårare när jag har nära och kära i närheten, det är jobbigt nog som det är!

Puss och Kram
Susanne
 

Ingen kallelse än...

...Men den kommer väl. Har lite svårt att greppa att detta händer igen, men det blir väl så verkligt det kan bli när jag väl får mer information om vad som ska hända här näst. I helgen pausade jag i eländet och firade far min. Köpte ingen av alla dessa kommersiella presenter utan jag gjorde ett eget ihop kok vilket resulterade i ett bidrag till söndagens middag i far och mor. En bit parmesanost och till detta en rivjärn med uppsamlare (lämplig till osten då) och 1 kg spagetti!

Tja så kan en present från mig "se ut".

 

Jag kommer inte skriva om sjukdom hela tiden, men i helgen avled en mamma till en av Melinas kompisar, hon hade cancer och självklart ger det våra barn en oro att detta även ska drabba mig. Har förklarat så gott det går att den typ av cancer som jag har går att operera och det gjorde inte hennes. Men det är verkligen inte enkelt!!! För barn i Melinas ålder blir det väldigt lätt så att de helt och hållet förknippar sjukdom med död. Så jag har bestämt mig för att inte använda ordet sjukdom när det gäller mitt tillstånd, jag har något som är trasigt och det ska läkaren laga. Hoppas att Melina inte blir rädd för det...det ger sig, vi har inte berättat något om detta för henne än.

 

Denna bild kunde varit tagen idag, soligt och fint som det varit idag.

Men detta är faktiskt en från i vårs!

 

Puss och Kram

Susanne

Tänk om man kunde styra tankarna på nätterna!!!

Fy vad jobbig natten var! Jag önskar så att natten kunde få vara en stund av bara lugn och ro och inga otäcka drömmar om sjukhus och annat. Nu har jag ju lyckats bli lite förkyld och har därmed nästäppa på natten. I natt sammanföll täppan med att jag drömde att en läkare injicerade ett medel inför röntgen, 30 sek efter injektionen känner jag hur luftrören täpper till, jag får andnöd och fullständig panik, fick verkligen ingen luft och började krampa i sängen (krampandet var på riktigt)! Jag vaknade i ryckningar och att Staffan försökte väcka mig, oj vad jag kippade efter andan! Ögonen var alldeles blanka och rödsprängda och det var inte helt enkelt att återgå till att sova. Hoppas verkligen att kommande natt blir lugnare, ska ha nässpray nära till hands!

 

Vill även här passa på att säga TUSEN TACK till alla som stöttar mig än en gång! Jag som är mitt i det hela kan ju göra något för att påverka min situation, ja med träning  men att stå bredvid är inte alltid enkelt. Ni är många som erbjuder hjälp på alla sätt och vis och jag lovar att säga till när det behövs. Men att ni finns vid min sida och i era tankar är hjälp nog! Jag uppskattar det så mycket!!!

 

Nu ska jag ta mig en kopp kaffe och nybakad kaka
(dock inte på bryggan i Sjösala...det hade ju varit extra skönt)

 

 

Puss och Kram

Susanne

Tänk om det hade räckt med tummar och tår!

Men nu är ju inte livet så enkelt!

Har nu fått besked om hur det står till i min kropp, och det var väl inte precis vad jag hoppats på!!!

Två tumörer i höger lunga har upptäckts på röntgen, huruvida de är av elak art eller inte kan man ju förstås inte säga förrän de är ute. Och det är väl det positiva i det hela...det går att operera. Men först ska jag genomgå magnetröntgen för att säkerställa så det inte finns fler drabbade områden, t. ex i magen. Just nu är jag inne i någon form av mental styrka som bara ger mig fokus att fixa det här. Samtidigt känns det väldigt overkligt att jag åter ska till Linköping för att genomgå en stor operation igen. Med allt vad jag har gått igenom redan i åtanke sa läkaren sa (nästan med en suck)"Hur ska du orka"? På det kan jag bara svara "Jag har inget val". För så är det ju, jag har så mycket att kämpa för så det är bara att hoppa på tåget igen och stärka mig så mycket de bara går innan operationen. Steg ett är väl att vaccinera sig mot influensa, för så jävla mycket hull har jag inte att ta av nu. Tänker jobba på så mycket jag orkar fram tills det är dags.

 

Puss och Kram

Susanne

Vill bara skrika rakt ut!...men vad hjälper det?!...

...skriver av mig här istället!

 

Så var det då dags för gastroscopi. Hittills har jag alltid varit mer eller mindre sövd, men inte idag. Fick lite panik när jag insåg att jag var skulle vara vaken genom hela undersökningen! Men det gick faktiskt bra och läkaren kunde snabbt genomföra kontrollen. Så det känner jag mig nöjd med, nu känns det som skavsår i halsen men det går ju över. Vad som är mer oroväckande är det svar jag fick från röntgen, de har upptäckt fläckar på högra lungan...vad detta innebär vet jag inte utan ska nästa vecka träffa läkaren igen för genomgång av röntgenplåtarna och vidare utredning! Jag blev såklart livrädd och tankarna rusar runt som värsta orkanen i huvudet! Jag vet inte alls vad jag känner egentligen, är nog mest tom. Och eftersom jag inte vet vad det är så borde jag ju inte spekulerar, det kanske är helt ofarligt och då är det ju dumt att oroa sig i onödan...men säg det till hjärnspöket!!!

 

Det finns en bok som heter "Livet skriver kapitel" har inte läst den men skulle jag skriva en bok hade det mycket väl kunnat vara en passande titel!

 

Är rätt trött efter dagens information så det blir nog till att lägga sig om en stund.

 

 

God natt vänner, jag återkommer när jag vet mer...

 

Puss och Kram

/Susanne

Russin

Sådär då har vi utökat familjen med en liten kattunge! Hon heter Russin och det tar lite tid för Missan att acceptera henne, men nu efter fem dagar så börjar hon mjukna lite grann men mest vill hon gå ut igen! Hon jamar och tittar bedjande på oss, men nej hon får hålla sig inne just nu.

 

 

 

i övrigt väntar jag på provsvar från röntgen, som vanligt lagom kul att invänta det svaret.

Nästa vecka är det höstlov, och jag måste säga att det känns som ett mycket välbehövligt lov för nu är jag så trött varje morgon så jag helst vill ligga kvar i sängen, och ofta sitter jag och somnar i soffan.

Så det blir bra och ladda om lite under en veckas ledighet, ska bara skriva lite omdömen.

1 liter vätska kan tyckas lite att få i sig på 2 h och jodå det går bra, men det blev lite bråttom på slutet för de kallade in mig lite tidigare, så det blev till att svepa ett glas...gissa om det skvalpade i magen. Lite svårt att ligga ner då, men det gick.

 

 

Puss och Kram

Susanne

Hm vilket upplägg ska jag köra den här gången? ...På tisdag är det dags igen för röntgen, ska "bälga" i mig 1 liter kontrastvätska fördelat på 2 h. På något sätt känns de där två timmarna inte så långa, kanske just för att jag delar in tiden i glas. Ett glas påbörjas var 10 min, och så ett korsord i knäet eller småprat med eventuella andra i väntrummet. Lite dum tid på dagen är det tyvärr, 16.40 mitt i middagen! som för mig då blir en lite vätska, den fyller magen mer än väl och så blir det ett jäkla spring till toaletten.

Ända sedan i torsdags har vi firat vår Melina som blev 4 år den 11 oktober, släkten har kommit i omgångar och "lilltjejen" är så nöjd!

 

Idag tog nästan hela familjen oss en promenad på 4 km i det härliga höstvädret, fantastiskt skönt att hösten blivit så bra i år! Imorgon är det jobb igen och veckan rusar nog iväg som vanligt, snart helg igen ju och vecka 44 är det höstlov...det är mycket välkommet!
 

 

Tja det var ett kort inlägg från mig för denna gången

ha det gott vänner

 

Puss och Kram

/Susanne