Russin

Sådär då har vi utökat familjen med en liten kattunge! Hon heter Russin och det tar lite tid för Missan att acceptera henne, men nu efter fem dagar så börjar hon mjukna lite grann men mest vill hon gå ut igen! Hon jamar och tittar bedjande på oss, men nej hon får hålla sig inne just nu.

 

 

 

i övrigt väntar jag på provsvar från röntgen, som vanligt lagom kul att invänta det svaret.

Nästa vecka är det höstlov, och jag måste säga att det känns som ett mycket välbehövligt lov för nu är jag så trött varje morgon så jag helst vill ligga kvar i sängen, och ofta sitter jag och somnar i soffan.

Så det blir bra och ladda om lite under en veckas ledighet, ska bara skriva lite omdömen.

1 liter vätska kan tyckas lite att få i sig på 2 h och jodå det går bra, men det blev lite bråttom på slutet för de kallade in mig lite tidigare, så det blev till att svepa ett glas...gissa om det skvalpade i magen. Lite svårt att ligga ner då, men det gick.

 

 

Puss och Kram

Susanne

Hm vilket upplägg ska jag köra den här gången? ...På tisdag är det dags igen för röntgen, ska "bälga" i mig 1 liter kontrastvätska fördelat på 2 h. På något sätt känns de där två timmarna inte så långa, kanske just för att jag delar in tiden i glas. Ett glas påbörjas var 10 min, och så ett korsord i knäet eller småprat med eventuella andra i väntrummet. Lite dum tid på dagen är det tyvärr, 16.40 mitt i middagen! som för mig då blir en lite vätska, den fyller magen mer än väl och så blir det ett jäkla spring till toaletten.

Ända sedan i torsdags har vi firat vår Melina som blev 4 år den 11 oktober, släkten har kommit i omgångar och "lilltjejen" är så nöjd!

 

Idag tog nästan hela familjen oss en promenad på 4 km i det härliga höstvädret, fantastiskt skönt att hösten blivit så bra i år! Imorgon är det jobb igen och veckan rusar nog iväg som vanligt, snart helg igen ju och vecka 44 är det höstlov...det är mycket välkommet!
 

 

Tja det var ett kort inlägg från mig för denna gången

ha det gott vänner

 

Puss och Kram

/Susanne

15 oktober...

då ska jag på röntgen igen. Det blev som jag "hoppades", och nu behövde jag ju inte ringa och be om en tid. Det känns både bra och jobbigt, det värsta är ju väntan på svar efter undersökningen men jag har gått igenom det några gånger nu så det ska säkert gå bra denna gången också.

som jag berättade igår så gick ju Melinas förskolefröken bort, och idag pratade de om det på förskolan. Melina blev ledsen för detta men barn är ju fantastiska på att hitta ljusglimtar. De tyckte att det var bra att hon inte behövde ha ont mer, och någons morfar var i himmeln så då kanske fröken träffade honom...och Melina tror att Tussan och Missan är där och då träffar ju fröken dom också!

Hur som helst så är det tungt.

 

Nej nu släpper jag detta och tänker på något helt annat.

Våra katter har ju som ni kanske vet inte behagat komma tillbaks till oss, har inte gett upp hoppet om Missan ännu men nu har vi ändå tingat en liten kattunge som heter Russin. Hon kommer till oss två veckor efter att Melina fyllt 4 år! Blir en mysig present i efterskott. Denna lilla misse kommer dock få bli innekatt från början, åtminstone så länge vi bor i lägenhet.

 

Just det nu har ju frosten kommit också :/

 

 

Puss och Kram

Susanne

Tankarna sätts ofrivilligt igång...i natt dog en bekant i cancer. Hon fick bröstcancer ca 1½ år innan jag fick veta att jag hade en tumör. Hon trodde att allt gått bra och hon hade börjat jobba igen, men tyvärr fick cancern spridning till andra områden i kroppen. till slut fanns det ingen hjälp längre och det gick fort utför. Jag känner henne inte så väl men vi hade något gemensamt vilket såklart gjorde att vi pratade ibland (Hon jobbade på min dotters förskola). Självklart får det mig att känna oro, två år har gått sedan jag fick mitt besked och visst mår jag bra, men jag vet inte vad som händer inne i kroppen och det kan få mig att bli galen! Jag anar att en ny undersökning är på gång om inte annat kommer jag att begära en, bara för att bli lugn i sinnet för ytterligare en tid. Jag vet att jag inte ska oroa mig i onödan men det spelar inte någon roll att man säger så, det gör jag iaf!

Jag är glad över att ha mitt jobb och att jag jobbar heltid, det gör såklart att mina tankar skingras. Men varje gång som kroppen beter annorlunda från en dag till en annan i form av mer värk än vanligt eller när magen inte godtar mitt matintag så kommer de negativa tankarna och de måste jag kämpa med för att få bort. För det mesta är jag en positiv person men även en sådan egenskap falnar ibland.

Nu mina vänner säger jag god natt och önskar er en vacker morgondag...hösten är här men just nu ville jag minnas den underbara sommaren vi hade i år!

 

 

 

 

Puss och Kram

 

Susanne

Känner mig lite lättare..

Nu har jag med hjälp av min far avslutat våra åtaganden i Ulvstorp. Lovade ju i samband med försäljningen att fixa med mark och takstegarna som vi fått underkända av sotdistriktet. Nu är befintlig takstege förankrad i takkonstruktionen och den väggfasta är borttagen och ersatt av en markstege med glidskydd. Hoppas innerligt att detta godkänns, har inte hört något annat under dagen så det känns ju lovande. När detta var gjort kände jag mig faktiskt lite lättad, lite som ett avslutat kapitel. Det är ju mest jobbigt att åka till sitt gamla hem och se att det inte är som man själv vill ha det, nu slipper jag väl det antar jag. Tyvärr träffade jag ingen av grannarna, de hade fullt upp på annat håll tror jag.

 

 



Missan är fortfarande borta, någon hade ev. sett henne nere vid järnvägsmuseet, var där och ropade en morgon men nej då ingen kisse kom. Nu börjar det ju bli kallt om nätterna så jag hoppas hon hittar skydd någonstans, men allra helst får hon ju komma hem förstås!

 

Nu är det verkligen höst ute! Om jag skulle ta och göra lite lingonsylt, har ju inte gjort något med förra årets skörd. De ligger i frysen och bara väntar. Igår gjorde jag inlagd gurka, av pappa som de odlat fram i växthuset...den var på nästan 1,3 kg så nu väntar jag med spänning på resultatet.

 

 

Då mina vänner ska jag se vad som behövs till lingonsylten, fortsättning förljer!

 

Puss och Kram

Susanne

 

 

 

 

Kan nog bli några inlägg framöver :)

Hej, jaha då ska jag göra ett försök med att blogga igen. Fick en plötslig ingivelse att det kanske kan vara dags igen. Tar vara på det och låter tankarna flöda fritt!

 

 

Jag mår som tidigare bra (förutom en fruktansvärt envis förkylning) och jag är nöjd med att det är bra. Tänker inte dagligen på vad jag gott igenom så länge det inte är något som påtagligt påminner mig som här om dagen...Jag hade öppnat kylskåpet och det trillade ut en förpackning från dörren, jag böjer mig hastigt och lika snabbt som jag böjde mig ner reste jag mig upp!!! AJJJ kylskåpsdörren hade ändrat läge och jag får hörnet rakt på skulderblad där jag har ett långt ärr. Herre gud vad jag grät, dels för att det gjorde ont men jag blev också förbanad på dörren! Tog låååång stund innan jag lugnat ner mig. Det är sådana här tillfälle som jag blir extra påmind och vad som hänt och om hur skör jag kan känna mig ibland. Men, imorgon trotsar jag förkylning, hosta och dålig kondition och ger mig på Bråviksloppet på 5 km. Jag ska inte springa utan gå och det känns tillräckligt just nu, hoppas jag inte gör något dumt nu och lyckas med att dra på mig en lunginflammation som förra året då jag överansträngde mig under en förkylning. Nä ska inte måla fan på väggen, det här fixar jag. Har gått 5 km ett par ggr de senast månaden så det är egentligen inget problem.

 

Ska bli skönt med lite miljöombyte igen, det behöver man verkligen med lagom mellanrum.

 

Nu ska jag nog sova så jag är hyfsat utsövd när klockan ringer imorgon 06.30

Drömde om Gardasjön i natt så det får bli en bild från sommarens härliga

resa där ett stop var just vid Gardasjön

 

 

Natti natt och

Puss och Kram

 

/Susanne

 

 

Våra försök med att ha katt i stan (igen) går si sådär...Missan har för andra gången nu tagit sig en längre promenad. Förra gången var hon borta fyra dagar och kom hem hungrig och trött. Nu vet jag inte hur det blir :( . Så då kanske någon undrar varför vi släppte ut henne, tja alternativet hade varit att ha en jamande katt hela natten! Så skaffar vi ny katt blir det en innekatt från början. Viss hade hon kunnat vara kvar hos mina föräldrar, men hon är så sälskaplig så hon vill vara inne där och det går inte med mammas hund. Ja ja, fortsättning följer, kusin Monika du vet ju verkligen vad det innebär att vänta på att katten ska komma hem!

 

 

 

Puss och Kram

/Susanne