Så beredd jag kan bli...

klockan är nu 06.25 och jag har duschat och fått på mig operationskläderna och tänkte göra ett litet inlägg innan jag rullas iväg. Känner mig relativt lugn inför detta pratade med en kurator igår och det var ett bra samtal som gav mig lite annat perspektiv men även bekräftelse på sådant jag egentligen redan visste. Ibland är det bara bra att någon utomstående sätter ord på det tror jag även om det sitter långt inne för mig att prata med någon om just det vi pratade om. Operationen beräknas börja ca 07.35 så nu ska jag bara ta några tabletter och sedan sätta mig tillrätta i sängen och invänta sövning vad som händer sen får jag veta när jag vaknat igen!

 

Nu till något helt annat

 

Vår son Jonathan har ju provspelat för en novellfilm och han har verkligen gjort det bra, så bra att han fick rollen han ville ha! Med tanke på att han aldrig spelat in film eller varit aktiv inom teatern så är jag verkligen mycket imponerad. Ska bli så kul att följa det hela när inspelningarna drar igång till sommaren och jag ser på honom att han känner sig stolt och glad, å det värmer så!

 

Ja det var väl vad jag hade att tillägga idag

På "återseende" mina vänner

 

Puss och Kram

Susanne

försöker få tiden att gå

Jaha, vad kan jag säga om livet nu? Inga dramatiska förändringar åt något håll, jag är i stort sett smärtfri så när som på ryggvärk, men så länge jag inte har ont av dränaget så är jag rätt nöjd. Ute blåser det och är riktigt otäckt vinterväder, på så sätt är väl detta rätt tid på året att ligga på sjukhus.

 

Sitter nu här och väntar  på att Melina och min mamma ska komma på besök och jag är så glad för att mamma tog beslutet att ta tåget. Det har under morgontimmarna redan hunnit inträffa flera olyckor så trots allt så känns väl tåget som det säkrare alternativet. Kan nog vara kul för Melina också att åka tåg då det var ett tag sedan hon gjorde det, sen blir det buss ifrån stationen.

För övrigt så vill jag bara att fredagen ska vara förbi och att allt har gått bra så jag kan få komma hem snart och fortsätta läkningen i min egen miljö!...oavsett vad rullatorn säger ;)

 

 

Min isolering är hävd sedan några dagar tillbaks, så nu får jag åter igen äta med övriga på avdelningen igen. Jag kände mig lite "smått" utsatt under flera dagar då allt bara strulade och nästintill pestsmittad med då gula varningslappar sattes upp på min dörr.

 

Läkaren var just in och sa hej, ja vad mer kan han säga vi inväntar ju bara fredagen nu. Sen lämnar jag förhoppningsvis snart allt vad nålar och operationer heter!

 

 

 

Puss och Kram

Susanne

Har nog haft det på känn..

Ny operation är nu inplanerad och jag känner mig nog mest tom...för vad ska jag känna?

Nästa fredag är det dags igen att se de där operationslamporna innan jag faller in i djup sömn. Ja såvida inte det händer något under veckan som gör att det blir tätt. Ja om en vecka alltså, jag kan få permisson t.om med ryggbedövning och bli servad av hemsjukvård, ett alternativ som lockade mig väldigt mycket. Men sen har jag tänkt ett varv till, hur bra blir det för oss alla känslomässigt inte minst för Melinas del. Mamma kommer hem...mamma åker igen! Och jag skulle isf åka hem först på måndag och sen tillbaks på torsdag, det blir inte mycket tid kvar. Säger bara suck, varför måste jag göra dessa val? Kan inte allt bara bli bra nu. Jag vet att ingen operation kan garantera något och slumpen har inget minne... men ändå, har inte jag fått min beskärda del av problem för en lång tid framöver??? Jag är inte Jesus, som tar på mig alla synder jag är bara Susanne en helt vanlig dödlig människa! Alla öser över mig med omtanke och det stärker, såklart jag kämpar och kommer alltid göra det.

 

 

Nu byter jag ämne orkar inte älta mer!

I helgen ska Jonathan provfilma igen för en roll i en novellfilm, är så spännande å se om han går vidare. Det verkar som de är 12 st kvar nu om två roller och bara att komma så långt är ju jättekul och vilken erfarenhet, ja att få vara med och se hur det funkar med uttagningar osv.

Ska tänka extra mycket på honom på söndag mellan 13-15

 

 

Nu närmare sig klockan midnatt och det är väl dags att släcka

så god natt vänner.

 

Puss och kram

Nä nu pratar vi om något helt annat!

Idag för 14 år sedan si sådär vid 13-tiden på dagen föddes en lite späd flicka som vi tyckte skulle heta Cecilia, Maria, Augusta. Hon var tveksam till att komma ut då hon stannade inne i min mage 10 dagar extra, om man nu ska räkna från beräknad tid. Hon var lite nerkyld och fick ligga under värmelampan en stund, och den bilden har jag framför mig än idag. Hon gjorde nog rätt som stannade lite extra inne i värmen eftersom hon inte var riktigt redo för världen. Annat är det idag, nu är det full fart och mycket som lockar här i världen. Grattis min älskade dotter på din 14:onde födelsedag!

 

Igår fick jag en present av min faster och hennes man, det var lite smått och gott, b.la en bok om medelhavets kök med så många goda (tror jag) recept. Så nu gav jag mig själv en utmaning...jag ska minsann prova att göra alla recept i denna bok. Ja med undantag från några soppor som inte riktigt är min grej, men ja jag får se. Det mesta jag sett i boken ser väldigt gott ut och passar toppen att tillreda i sommar på grillen. Nu kommer kanske inte hela familjen uppskatta mitt experiment men de får äta det de vill. Fick lite inspiration från en film jag såg för ett tag sedan, kommer inte ihåg vad den hette och jag såg inte slutet heller men det spelar ju ingen roll för jag gör det på mitt sätt. Och jag har en modernare kokbok än vad hon hade.

 

 

Sen blir det ju inte det samma som att äta maten i dess rätta miljö, men jag ska göra mitt bästa för att få till smakerna!

 

 

Ja, så detta startar så snart jag lämnat Linköpings US och fått komma hem igen.

En liten notering om dagen måste jag kanske ändå drista mig till. Luftspalten är mindre och det verkar gå lite framåt, men nya kontroller imorgon...that´s it.

 

Tack Karin och Lasse ni gav mig något kul att tänka på!

 

Puss och Kram

Susanne

 

Då gör vi ett försök

Ja idag har läkarna då pratat ihop sig och bestämt sig för att sätta igång ett svag utsug av luft från lungan. Detta är inget jag känner något av utan allt verkar som vanligt, enda skillnaden är att jag nu i siffror kan se läckaget. Sitter nu och kollar handbollsmatchen mellan Sverige - Polen, det får ju tiden att gå lite.

 

Men det största idag är ändå för mig min sons födelsedag!

Tänk för 12 år sedan låg jag i Eksjö med en söt liten parvel mot mitt bröst

det blev en liten Jonathan och han har utvecklats till en omtänksam kille med

hjärtat på rätt ställe!

 

GRATTIS ÄLSKLING!

 

Puss och Kram

Susanne

 

Å dagarna rullar förbi

Sådär nu har jag haft två dagar utan större problem, bara ryggvärk som troligen grundar sig i muskelvärk och lite för många stick i ryggraden på kort tid.

Klockan 11 idag så var jag på röntgen igen, och svaret på den var att luftspalten har blivit lite mindre, och luftläckaget är mindre. Detta säger kanske inte så mycket egentligen, men imorgon ska läkarna återigen sätta sig ner och fundera ut vad som ska bli nästa steg...suck jag förväntar mig inget, visst det går framåt men såååå sakta! Jag hade ju velat vara hemma imorgon och var med och fira Jonathan som fyller 12 år och på onsdag fyller Cecilia 14 år det är tungt att vara här och inte där. Men jag har lovat att sjunga för dom båda via skype, alltid något iaf.

 

Mitt bloggande känns nu som en evig upprepning med små förändringar men å andra sidan så är det så min vardag ser ut nu. Snart hoppas jag på att kunna ge lite mer nyanserade skildringar här från US.

 

Puss och Kram

Susanne

Tunnulering

Ett nytt ord för mig...ska fatta mig kort!

Återigen åkte ryggbedövningen ut och värken smög sig på.

De körde in mig till op vid 18 och 50 min senare var det klart, nu får det vara bra med detta. Är även isolerad på mitt rum då jag råkat ut för en bakterie, mest troligt bara i form av urinvägsinfektion men de vill vara helt säkra. Får dock ta emot besök, men sprita händerna före och efter besök.

Nu dags för lite vila. Fick dock hela 8 h sömn i ett sträck i natt det var skönt...

 

Puss och Kram

Susanne