Känner mig som ett klotterplank

Då börjar nästa behandling närma sig. Har i dag varit på planering av strålningen. Detta innebär att jag ligger helt stilla på en brits i fixerat läge med armarna ovanför huvudet. Två personer går loss med pennor och ritar in kryss och "cirklar" på sidorna och mitt över tumören. Det tar 15 minuter upp till 50 minuter, tack och lov tog det idag bara runt 15-20 minuter. Värst är när det börjar klia någonstans och man inte kan göra något åt det! Britsen sänks upp och ner vart eftersom och två olika sektioner roterar runt kroppen och en röd stråle lyser på kroppen och så ritar de lite. Skönt när allt är klart och man får ta ner armarna igen!

När allt var klart passade jag på att inhandla några julklappar, bäst att passa på innan värsta julhysterin i affärerna börjar, då tänker jag inte vara ute i vimlet om jag inte måste. I slutet på veckan kommer jag nog vara ganska trött, mycket resande och cellgifterna gör mig ju knappast piggare...jo på sikt förstås!
Idag frågade en i personalen på strålenheten mig om jag hunnit förstå vad som händer eftersom allt gått så fort! Och jag sa som jag tidigare sagt att jag nog har landat i det hela, men ibland undrar jag om det verkligen är så?! Gör man det någonsin, det känns ju så overkligt.

Det får nog vara allt för idag från skogarna i Ulvstorp

KRAM