Permisson

Sådär då har jag varit hemma över helgen, det var väldigt skönt samtidigt som det var jobbigt att inte kunna göra så mycket. Lördagen var en jobbbig dag med lite mat som jag knappt fick behålla. Söndagen var klart bättre, somnade till på eftermiddagen och när Staffan väckte mig och frågade om det var dags att åka till Eksjö igen blev jag alldeles gråtfärdig! Jag var inte alls redo att åka igen!

Melina har varit som ett plåster på mig större delen av tiden och sovit brevid mig på nätterna så det blir tomt igen. Louize, Cecilia och Jonathan har varit ute med Melina i omgångar så jag fått vila lite, jag är så stolt över mina barn! Staffan kämpar på men jag ser att det är tufft.

I morgon måste Staffan vara i Jönköping 08.15 (normal starttid på arbetsdagen för många men är man själv och pendlar blir det lite körigt) så då tar mamma vid och kör barnen till skola och dagis, tur man har en bra familj som orkar och vill ställa upp. Mamma har t.om lånat ut sin säng till mig, en som jag kan ställa in ryggläget. På sikt ska jag fixa en egen, men jag behöver prova ut en själv.

Å glömmer förståss inte pappa som tar hand om allt med pållen, det har inte blivit mycket ridning på senaste tiden för Louize många faktorer har påverkat detta men när våren kommer kanske det ordnar sig.

Syrran ordnar och fixar inför konfirmationen i maj något som känns långt bort men tiden rusar iväg och snart är vi där.

Nu hoppas jag på god bättring i veckan så jag får komma hem på heltid!

Puss och Kram