Födelsedag

Väldigt många människor tycks inte uppskatta att bli äldre...när man gratulerar dessa på sin födelsedag säger de "det är inget att fira". Jag håller inte med, det är klart man ska fira att man blir äldre det visar ju att man lever och det måste man väl ändå uppskatta! Jag tar en dag i taget och är tacksam för den tid jag får. Just nu är jag kanske lite extra nostalgisk och eftertänksam eftersom det på onsdag är exakt 1 år sedan jag rullades in i operationssalen. Jag minns så väl när jag dagen innan lämnade våra barn hos mina föräldrar. Utåt sätt visade jag ingen oro inför barnen eller mina föräldrar, jag kände mig alldeles lugn och den känslan hade jag kvar ända tills de satte första sprutan i benet (mot blodpropp). Då började alla känslor sakta krypa fram, när de sedan dagen efter skulle lägga ryggbedövningen då tänkte jag "undrar om jag vaknar igen?" Men vad hjälpte det att tänka så, jag insåg ju att det var bara för mig att lämna mitt öde i andras händer. Och jag visst också att jag hade fått de allra bästa kirurgerna så jag tvivlade aldrig på deras insats, mer på min egen kraft att ta mig igenom det hela. Jag vaknade ju faktiskt upp! ...för att snart rullas in igen. Att se lamporna i operationssalen en andra gång var inte så upplyftande speciellt då jag inte hade koll på tiden och trodde att kirurgen som opererat mig på dagen nu också skulle få jobba natt! Min tanke var "Men Herre Gud han har ju inte fått någon vila!!!"  

Men så var det ju inte :)

 

Jag anser själv att jag har gjort stora framsteg fysiskt sett men har mycket kvar att kämpa med.

 Så visst har jag anledning att fira att jag fyller år!

 

 

 

Puss och Kram

Susanne