Ca 03.30 började värst gallstenskrampen någonsin!

Fy sjutton vad ont det gör när krampen är som värst! Helt utan förvarning i sömnen började det värka och det eskalerade något fruktansvärt. Jag hann knappt hämta andan innan det drog igång igen, på något sätt tog jag mig in till badrummet. Efter lite hulkande hamnade jag på golvet och där blev jag liggande och funderade på om det var läge att akut åka in till sjukhuset...men jag visst ju också att det förmodligen skulle lugna sig snart. Staffan kom och hjälpte mig upp och ut till soffan, och sen till sängen igen. Det avtog och jag somnade till en lite stund, men vakande hastigt och sa bara HINKEN! Sen var det dags igen, drömde att jag var på sjukhuset och de förberedd för operation ungefär vid 06.30 var det över och jag fick äntligen sova lite lugnt.

Men så trött man blir av en sådan omgång, och jag blir förstås väldigt försiktig med vad jag äter nu fast kroppen skriker efter mat i allamöjliga former.

 

Men jag gjorde en vegetarisk rätt till mig ikväll som inte var så fet men ändå mättande, det för nog bli lite sådant den närmaste tiden. Men blir det ytterligare "anfall"i det närmsta så åker jag nog allt in, så här kan jag inte ha det!

 

Fram på dagen tog vi en sväng till Sjösala och det var verkligen skönt, jag börjar mer och mer längta till sommaren och få sätt mig på soldäcket med en tidning eller bok och bara njuta av lugnet och barnens lek i friska luften och doften från grillen ska vi bara inte tala om ;)

 

Men det som verkligen förgyllde långledigheten var väl ändå att vi överraskade pappa som fyllde 60 år i torsdags. Vi hade lyckats hålla hemligt att vi bjudit in släkt och vänner utan att han anade något. Det blev en lyckad kväll med dunder och brak, ja eftersom åska och skyfall också hälsade på.

 

 

 

Puss och Kram

Susanne