15 oktober...

då ska jag på röntgen igen. Det blev som jag "hoppades", och nu behövde jag ju inte ringa och be om en tid. Det känns både bra och jobbigt, det värsta är ju väntan på svar efter undersökningen men jag har gått igenom det några gånger nu så det ska säkert gå bra denna gången också.

som jag berättade igår så gick ju Melinas förskolefröken bort, och idag pratade de om det på förskolan. Melina blev ledsen för detta men barn är ju fantastiska på att hitta ljusglimtar. De tyckte att det var bra att hon inte behövde ha ont mer, och någons morfar var i himmeln så då kanske fröken träffade honom...och Melina tror att Tussan och Missan är där och då träffar ju fröken dom också!

Hur som helst så är det tungt.

 

Nej nu släpper jag detta och tänker på något helt annat.

Våra katter har ju som ni kanske vet inte behagat komma tillbaks till oss, har inte gett upp hoppet om Missan ännu men nu har vi ändå tingat en liten kattunge som heter Russin. Hon kommer till oss två veckor efter att Melina fyllt 4 år! Blir en mysig present i efterskott. Denna lilla misse kommer dock få bli innekatt från början, åtminstone så länge vi bor i lägenhet.

 

Just det nu har ju frosten kommit också :/

 

 

Puss och Kram

Susanne

Tankarna sätts ofrivilligt igång...i natt dog en bekant i cancer. Hon fick bröstcancer ca 1½ år innan jag fick veta att jag hade en tumör. Hon trodde att allt gått bra och hon hade börjat jobba igen, men tyvärr fick cancern spridning till andra områden i kroppen. till slut fanns det ingen hjälp längre och det gick fort utför. Jag känner henne inte så väl men vi hade något gemensamt vilket såklart gjorde att vi pratade ibland (Hon jobbade på min dotters förskola). Självklart får det mig att känna oro, två år har gått sedan jag fick mitt besked och visst mår jag bra, men jag vet inte vad som händer inne i kroppen och det kan få mig att bli galen! Jag anar att en ny undersökning är på gång om inte annat kommer jag att begära en, bara för att bli lugn i sinnet för ytterligare en tid. Jag vet att jag inte ska oroa mig i onödan men det spelar inte någon roll att man säger så, det gör jag iaf!

Jag är glad över att ha mitt jobb och att jag jobbar heltid, det gör såklart att mina tankar skingras. Men varje gång som kroppen beter annorlunda från en dag till en annan i form av mer värk än vanligt eller när magen inte godtar mitt matintag så kommer de negativa tankarna och de måste jag kämpa med för att få bort. För det mesta är jag en positiv person men även en sådan egenskap falnar ibland.

Nu mina vänner säger jag god natt och önskar er en vacker morgondag...hösten är här men just nu ville jag minnas den underbara sommaren vi hade i år!

 

 

 

 

Puss och Kram

 

Susanne

Känner mig lite lättare..

Nu har jag med hjälp av min far avslutat våra åtaganden i Ulvstorp. Lovade ju i samband med försäljningen att fixa med mark och takstegarna som vi fått underkända av sotdistriktet. Nu är befintlig takstege förankrad i takkonstruktionen och den väggfasta är borttagen och ersatt av en markstege med glidskydd. Hoppas innerligt att detta godkänns, har inte hört något annat under dagen så det känns ju lovande. När detta var gjort kände jag mig faktiskt lite lättad, lite som ett avslutat kapitel. Det är ju mest jobbigt att åka till sitt gamla hem och se att det inte är som man själv vill ha det, nu slipper jag väl det antar jag. Tyvärr träffade jag ingen av grannarna, de hade fullt upp på annat håll tror jag.

 

 



Missan är fortfarande borta, någon hade ev. sett henne nere vid järnvägsmuseet, var där och ropade en morgon men nej då ingen kisse kom. Nu börjar det ju bli kallt om nätterna så jag hoppas hon hittar skydd någonstans, men allra helst får hon ju komma hem förstås!

 

Nu är det verkligen höst ute! Om jag skulle ta och göra lite lingonsylt, har ju inte gjort något med förra årets skörd. De ligger i frysen och bara väntar. Igår gjorde jag inlagd gurka, av pappa som de odlat fram i växthuset...den var på nästan 1,3 kg så nu väntar jag med spänning på resultatet.

 

 

Då mina vänner ska jag se vad som behövs till lingonsylten, fortsättning förljer!

 

Puss och Kram

Susanne

 

 

 

 

Kan nog bli några inlägg framöver :)

Hej, jaha då ska jag göra ett försök med att blogga igen. Fick en plötslig ingivelse att det kanske kan vara dags igen. Tar vara på det och låter tankarna flöda fritt!

 

 

Jag mår som tidigare bra (förutom en fruktansvärt envis förkylning) och jag är nöjd med att det är bra. Tänker inte dagligen på vad jag gott igenom så länge det inte är något som påtagligt påminner mig som här om dagen...Jag hade öppnat kylskåpet och det trillade ut en förpackning från dörren, jag böjer mig hastigt och lika snabbt som jag böjde mig ner reste jag mig upp!!! AJJJ kylskåpsdörren hade ändrat läge och jag får hörnet rakt på skulderblad där jag har ett långt ärr. Herre gud vad jag grät, dels för att det gjorde ont men jag blev också förbanad på dörren! Tog låååång stund innan jag lugnat ner mig. Det är sådana här tillfälle som jag blir extra påmind och vad som hänt och om hur skör jag kan känna mig ibland. Men, imorgon trotsar jag förkylning, hosta och dålig kondition och ger mig på Bråviksloppet på 5 km. Jag ska inte springa utan gå och det känns tillräckligt just nu, hoppas jag inte gör något dumt nu och lyckas med att dra på mig en lunginflammation som förra året då jag överansträngde mig under en förkylning. Nä ska inte måla fan på väggen, det här fixar jag. Har gått 5 km ett par ggr de senast månaden så det är egentligen inget problem.

 

Ska bli skönt med lite miljöombyte igen, det behöver man verkligen med lagom mellanrum.

 

Nu ska jag nog sova så jag är hyfsat utsövd när klockan ringer imorgon 06.30

Drömde om Gardasjön i natt så det får bli en bild från sommarens härliga

resa där ett stop var just vid Gardasjön

 

 

Natti natt och

Puss och Kram

 

/Susanne

 

 

Våra försök med att ha katt i stan (igen) går si sådär...Missan har för andra gången nu tagit sig en längre promenad. Förra gången var hon borta fyra dagar och kom hem hungrig och trött. Nu vet jag inte hur det blir :( . Så då kanske någon undrar varför vi släppte ut henne, tja alternativet hade varit att ha en jamande katt hela natten! Så skaffar vi ny katt blir det en innekatt från början. Viss hade hon kunnat vara kvar hos mina föräldrar, men hon är så sälskaplig så hon vill vara inne där och det går inte med mammas hund. Ja ja, fortsättning följer, kusin Monika du vet ju verkligen vad det innebär att vänta på att katten ska komma hem!

 

 

 

Puss och Kram

/Susanne

Kommit av mig igen...

...är det i det här läget man ska sluta blogg? Ja när man liksom glömmer bort att skriva, och det inte känns som ett behov att få ur sig en massa? Jag vet inte men vi får väl se om jag håller i ett tag till. Det blir ju helt klart inte lika ofta som jag kommer göra inlägg, speciellt inte nu när vardagen drar igång till 100%. Jag har börjat jobba heltid igen efter två år med deltid,. Det känns bra och jag hoppas verkligen att det är rätt och att jag orkar med, det är ju det där med maten som är det som kan ställa till det, ja att jag glömmer att äta lite mellanmål och kanske också för att det blir mindre tid till sådant nu. Men jag kommer att ha ett litet förråd på mitt rum i slöjdsalen som jag kan nalla av när blodsockernivån gör en djupdykning. Ja det blir nog bra med det.

 

I helgen har vi träffat våra vänner från Tyskland och några andra goda vänner från Linköping som vi inte träffat på mååånga år! God mat och trevligt umgänge så här mitt i jobbstarten, det förgyller vardagen det.

 

Å i kväll tog Louize, Melina och Jag en sväng till Stolpen, Louize red och jag och Mellis tog en promenad. Pappa hade förberett badtunnan så den var varm och go när vi kom tillbaka 38 grader var skönt att sätta sig i speciellt då det regnade!!!

Övriga familjen roade sig i Nässjö...Staffan på gymmet och Cecilia och Jonathan var med barnens ena kusin.

 

Nu  lite gravad lax och jag avslutar faktiskt helgen med ett glas vin!

 

Ha en bra vecka vänner

Puss och Kram

 

/Susanne

 

Alltså, vill bara förtydliga en sak innan du läser vidare

... Jag mår i det hela stora bra och senaste operationen gjorde verkligen nytta. Men att lära sig äta rätt är inte lätt!!!

 

Jag har en teori...I Italien hade jag inte det minsta ont i magen efter måltiderna. Så fort jag kom hem igen kom magen i otakt igen. Så i Italien åt jag lagom mängd mat och i lagom tempo. Här hemma blir det inte lika regelbundna måltider och jag hinner bli för hungrig och äter där med fortare. Så om jag ändå kunde få in i min hjärna att jag måste skärpa mig och äta rätt mängder och mer regelbundet. Det är svårt när det finns så mycket gott!

 

Nåväl det ordnar sig nog med tiden, jag har ju ingen brådska.

Apropå godsaker så passar det väl med några fler bilder från Italien

 (då inte bara på sådant som går att äta)

 

 

 

Klämmer in en bild från Österrike också

 

 

Kul att så många har tittat in igen

fortsatt trevlig sommar till er alla!

 

Puss och Kram

Susanne