Att simma...

efter den senaste operationen var då inte det enklaste jag gjort den senaste tiden!

Igår tog jag med mig Cecilia, Jonathan och Melina till Sävsjö familjebad, som en lite påsklovsutflykt. Barnen badade mycket och hade riktigt kul ihop. Som tur är verkar de större inte ha några som helst problem med att ta hand om lillsyrran, och hon i sin tur älskar att åka vattenrutschkana och busa med dem också. Jag kunde alltså ta det så lugnt jag vill, fika och se på när de badade...men jag badade lite också. Jag relaxade i bubbelpolen och mot slutet av besöket tänkte jag att jag måste ju ändå försöka mig på att simma ett par längder. Kan säga att jag blev rejält andfådd och armen släpade jag med så gott det gick, känns idag att jag gjorde en ovan rörelse. Det kändes inte helt ok att var på djupt vatten när jag hade fullt upp med att hålla mig flytande. Men jag genomförde i alla fall två längder...wow, känns ju rätt fånigt men så är den bistra verkligenheten för mig med vad jag klarade av i dagens läge.

 

Idag kom det ett brev från sjukhuset, det tog tid innan jag öppnade det då jag är smått orolig för vad det blir för resultat av de senaste undersökningarna. Men denna gången var det en räkning, så jag kan slå det ifrån mig över påsken hoppas jag.

 

Ja imorgon börja påskhelgen, och jag inleder den med en fikaträff med en av mina bästa vänner från barndomstiden (hon är det förstås än idag). Hon bor numer i Göteborg så träffarna blir ju begränsade i antalet, men nu är hon hemma på besök hos sina föräldrar.

 

Ha en toppenskön helg nu vänner, vädret ser ju lovande ut här i söder i alla fall och det ska vi nyttja med lite grillning och bad i badtunna!

 

 

Puss och Kram

/Susanne

Lavemang...smakade hemskt och funkade sisådär. En timme efter 1 liter lösning skulle det bli lite fart i systemet, men nej då jag väntade och väntade men inget hände! Förrän på morgonen, och det verkade lite märkligt. Men men 07.30 var jag i Eksjö och de scannade kroppen och kapseln från i lördags hade lämnat kroppen uppenbarligen utan att jag märkt det. Så då fick jag svälja en ny kapsel men denna gången med en kamera i sig. Nu sitter jag här med ett bälta runt magen och en apparat som liknar en free-style som bilderna levereras till genom en kabel. Ja vilken teknik det finns.

Vid 11.30 fick jag äntligen äta en lätt måltid gissa om jag hade nedräkning till det. Jag var rätt hungrig då senast matintaget var vid 13-tiden igår. vid 17.30 ska jag åter till Eksjö men bara för att ta av mig allt utrustning. Sen återgår jag till min vardag och väntar på resultat...

 

Puss och Kram

Susanne

140 år...tillsammans

Ja så har vi då firat svärmor och hennes sambo som tillsammans blivit 140 år och fördelnigen är 70 + 70. Det blev god middag ute på Sandsjöbaden, jag åt god lax med grönsaker och en liten potatis plus att jag smakade lite på Melinas glass. Sedan skulle jag då ge mig på att svälja den där kapseln inför måndagens kapseledoskopi, det var inte en liten sak som skulle ner! Men efter lite hulkande så "slank" den ner.

 

När vi senare på kväll kommit hem från mingel hos Lasse så läser jag på min kallelse något som jag inte varit uppmärksam på. Skulle nämligen hämtat ut laxermedel på apoteket (recept) som jag idag ska dricka 1 liter av. Idag är det söndag och apoteken i stan är inte öppna så det blev till att leta fram något som var öppet och som dessutom hade preparatet hemma. Men tro det eller ej, jag hade faktiskt lite flyt denna gång, Eksjö hade det hemma. Så nu sitter jag här och inväntar att klockan ska bli 17.00 då ska jag under 1 timme dricka eländet, med tanke på hur det gick i torsdags känns det inget vidare. Sen är jag dessutom nu fastande tills imorgon, fyra timmar efter att jag svalt en ny kapsel får jag äta en lättare måltid. Spännande dagar jag haft senaste tiden, och ja jag är ironisk. Jag är så trött på undersökningar och kallelser hit och dit, inte konstigt man missar viss information!

Nu vill jag bara att allt ska vara över och jag kan få känna mig lite mer frisk igen, slippa magknip och leva som vanligt ja som för några år sedan.

 

Fortsättning följer...

 

Puss och Kram

/Susanne

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det gick ju inte alls vägen!

Klockan 10.00 i torsdags var det dags för magnetröntgen och inför den är jag fastande i 4h, vilket i praktiken blev från 22.00 kvällen innan. Sen skulle jag dricka 1½ liter kontrast, eller rättare sagt vatten med sorbitol på 30-45 min. För mig som i vanliga fall dricker denna mängd på en dag blev detta en uppgift som inte gick så bra, hade fått i mig hälften när det var dags att gå in till röntgen. Hur som helst det fick räcka så jag gick in och så skulle de sätta nålen i vilken de injicerar kontrastmedlet som ska lägga sig fint runt tarmarna och belysa eventuella problem. Med senaste sjukhusvistelsen i nära minne informerade jag om att jag numer är svårstucken, men det är var ju löjligt som det krånglade! Tre sköterskor försökte, de stack i armveck, på handen och foten men inget kärl ville vara med. Så till sist gick jag och en sköterska upp till operation och där fick en narkossköterska göra ett försök (nr 7)...det lyckades.

 

Fick ju ett fint förband i alla fall :)

 

Men nu hade det gått så lång tid så jag fick allt sätta mig igen och dricka resterande mängd av vätskan. Klockan hade nu hunnit bli 12.30 och det var återigen dags att lägga sig tillrätta på britsen i magnetröntgen. Hörlurar på med lite p4 underhållning, och så började undersökningen med allt vad det innebär: oljud, hålla andan och andas igen...så plötsligt mitt i allt börjar jag må illa. Först tänkte jag att det är nog inbillning och försökte fokusera på min uppgift, men det gick verkligen inte att ignorera den känslan så jag larmade att jag var tvungen att avbryta. Sen gick det fort, fick fruktansvärt ont i magen/mellangärdet krampliknade smärta och sen kräktes jag om och om igen. Personalen blev oroliga och gick ner mig till akuten, där blev jag grundligt undersökt och tack och lov avtog smärtan efter en stund. De tog blodprover och lite lågt blodvärde hade jag så nya prover om en vecka, i övrigt är det svårt att säga vad som egentligen var orsaken till det som hände. Men  jag är själv rätt säker på att det var den stora mängden vätska som ställde till det, eftersom jag får ont om jag äter lite för mycket. Sen är jag förstås orolig för varför det blir som det blir pga av vilken mängd som jag stoppar i mig, det är frustrerande.

 

Nu har jag ventilerat mycket av mitt elände, men det var ju därför jag en gång skapade denna blogg just för att skriva av mig. Och denna misslyckade undersökning var ett nederlag jag påverkades mer än vad jag trodde av det, var riktigt nere igår och somnade så fort jag la mig.

 

Idag är en ny solig dag och jag ska fortsätta med lite terapiarbete, har påbörjat ett lapptäcke till Melinas säng det blir nog bra tror jag men det tar sin tid att sätta ihop alla lappar.

 

 

 

Puss och Kram

/Susanne

 

 

 

Härlig skidsemester "avklarad". Det blev soliga dagar och mycket skidåkning för alla utom mig, jag satt i solen och njöt av miljöombytet. Denna resa var ett perfekt avbrott för hela familjen, så härligt att se barnen så aktiva hela dagarna och på kvällen är man sådär skönt trött så man sover gott hela natten, ja även jag fast jag inte varit så aktiv. Det enda som jag gjorde var att gå upp och ner mellan barnbacken och fiket/restaurangen, men det räckt! Blev lite smått rädd när jag insåg att luften i princip tog slut i lungorna då jag gått lite för fort uppför, det var ingen behaglig känsla. Den tog såklart inte slut men jag fick stanna upp och hämta andan en stund innan jag kunde gå vidare.

 

 

Nu har vi varit hemma några dagar och i helgen var ju så fint väder så då passade jag på att åka ut på landet och se efter mina plantor som jag hyst in hos mor och far. På söndagen tog vi en sväng till gården och Sjösala, och dessa helgutflykter gjorde ju inte längtan till sommaren mindre...

 

 

 

 

Men den kommer snart!

 

Puss och Kram

/Susanne

 

 

Våren på ingång och vi drar till fjällen! Kan tyckas märkligt att åka till snön när man börjar skönja den härliga våren, men det är ju faktiskt något visst med att sitta och njuta av vårsolen med lite snö omkring sig. Jag ska definitiv inte åka slalom, det får övriga i familjen roa sig med jag får ta stå för markservice och kurerar mig ännu mer. Alla jag träffar nu säger att jag ser så pigg ut, och det gör jag säkert i förhållande till hur läget var för några veckor sedan. Men värken som dagligen plågar mig sitter inte utanpå, tack och lov går det allt lättare att utföra de mest basala sakerna i vardagen. Har fått tider för kommande undersökningar, magnetröntgen 3 april och 7 april ska jag svälja den där kapseln 5 april ska jag svälja en provkapsel för att se så den kommer igenom systemet.

 

Efter dessa undersökningar hoppas jag att jag kan gå framåt utan några mörka orosmoln.

 

Under några dagar har jag bott i mitt föräldrahem då mor och far var i hundfjället. Skönt med några dagar på landet, där jag kan släppa ut Melina till gungan och studsmattan och samtidigt i lugn och ro ta en kopp kaffe utan massa tråkig biltrafik som stör. Det är denna tiden på året som det blir kännbart att vi inte har någon egen trädgård.

 

 

Nähä, nu ska jag strax ut och gå med en vän, sen ta kort till mitt nya körkort, är visst 10 år sedan det förnyades. Ha en bra dag gott folk, titta gärna in på bloggen snart igen...kanske har jag uppdaterat den lite snabbare denna gången.

 

Puss och Kram

/Susanne

Långsam läkning

Ja, dagarna trillar förbi och det läker så sakteliga i kroppen. Jag gör små framsteg och jag får väl vara nöjd med det även om jag önskade på större framsteg. Dagarna när jag är själv hemma är så långsamma men jag får ju förstås chans att vila på ett annat sätt än när alla är hemma. Nu har visserligen Melina varit hemma en del i veckan då vi befarande ett utbrott av magsjuka på förskolan, vilket det inte verkade bli. Kan ju inte skydda mig från det hur länge som helst men ett tag till iaf. Men på måndag tar vi nya tag igen.

 

Jag har nu börjat köra bil igen och det går riktigt bra, det är bara lite svårt att lägga i backen med höger hand, så tur att vänster hand/arm inte är påverkad av någon operation. Så idag tog jag en sväng till Bodafors och hälsade på min farmor, Cecilia och Melina följde också med. Därefter åkte jag ut till mina föräldrar för att lämna några gurkplantor, de växer lite för fort här i vår varma lägenhet så jag hoppas de får lite bättre temperatur nu. Det är verkligen något jag saknar sen vi flyttade, ja en trädgård där jag kan odla lite grönsaker, för ett par år sedan såg det ut så här...

 

men det löser sig ändå, även att jag får åka 12 km.

 

Klockan är nu 18.15 och Melina har redan somnat! Finns viss risk för att hon vaknar senare i kväll eller natt och är pigg. Men det får bli som det blir med det.

 

Så vad händer framöver?

 

I april fortsätter utredningen på min kropp i form av magnetröntgen av tunntarmen

samt en annan undersökning som avser hela mag- och tarmsystemet. Ska svälja en kapsel som sedan ska följas genom systemet genom någon form av fotografering med hjälp av ett bälte som jag ska bära i 10 timmar. Mer information kommer när jag väl är där.

 

Nu mina vänner får ni ha en skön helg, idag var det ju sol och det kan vi ju passa på och njuta av.

 

 

Puss och Kram

/Susanne