Är rädd och trött men jag ska vinna!!!

Genom dessa 4 år som jag levt med cancern flåsande i nacken har jag alltid tänkt så länge den inte angriper levern så är nog hanterbart...Så ja fredagens telefonsamtal från läkaren kändes som en dödsdom! Han ville att jag skulle komma in till Jönköping samma dag och då kände jag på mig att det inte bara var levern som var angripen. Jag grät floder och kippade efter andan för att tillslut samla ihop mig. Staffan var tack och lov hemma så att vi tillsammans kunde hantera chocken. Att ringa till mina föräldrar var självklart första prioritet men så svårt det var, jag ringde pappa och var hyfsat talbar och bad honom hämta Melina från skolan när hon slutade. Han fick även i uppdrag att prata med mamma. Ska inte gå in i detalj på alla samtal jag gjorde i den stunden utan fortsätta till det som sedan sas i Jönköping. 13.20 träffade jag min läkare och som jag misstänkte så var det ett ställe till som de upptäckt metastas på och det är i vänster lunga, en liten men dock spridning. På levern sitter det flera metastaser som en "knottrig" yta. Så vad kan man då göra åt dessa??? operation? cellgifter?

Ja jag vill ju bara veta! På torsdag ska läkarna i Eksjö konferera med läkare i Linköping om det nu kan bli tal om operation och detta får jag sedan svar på på fredag i Eksjö. Har nu fått morfintabletter mot värken vilket ger mig en möjlighet att slappna av lite mer på natten och minska på värken, sen försöker jag ändå att ta dem i så liten utsträckning som möjligt då jag vet hur beroende jag kan bli av dem. Men jag vägrar gå och ha ont!

 

Så vad hände då med ögat? Ja det kan vi fortfarande fundera på ett tag till för det kan de inte säga än så St Eriks ögonsjukhus får ge mig besked om detta den 22.

 

Staffan skulle ju åka till USA den 20 sep, men han har ställt in resan och nu jobbar de på att kunna byta ut han mot en annan på samma biljett (undrar hur smidiga flygbolaget är med ett sådant ärende). Jag har hela tiden sagt att han ska åka iaf, men jag förstår samtidigt att det blir svårt för honom att sitta på andra sidan jordklotet och oroa sig för hur det går här hemma.

 

Nu är det energidrycker som gäller i form av alla möjlig pressade frukter och rotfrukter. Har även fått många tips från nära och kära om vad som kan hjälpa mitt immunförsvar och motverka cancern.

 

Tar tacksamt emot alla tips för nu djävlar ska skiten bort!

Jag ska vinna än en gång!!!

 

Puss och Kram

Susanne

Två omgångar röntgen avklarade

Sådär, då var magnetröntgen gjord och den tog ca 40 min. Inte helt enkelt att ligga helt still så länge när man dessutom har vansinnigt ont i rygg och nacke, men jag vägrade avbryta. Som vanligt svårstucken och nu ser vänster arm smått misshandlad ut. Datortomografin i tisdags gick också helt okey (förutom att hitta ett bra kärl då), det som tar tid där är ju att dricka kontrastmedlet som är utspätt i en liter vatten, det ska drickas under 2 h tid, själva röntgen tar bara ett par minuter. Så vad händer nu då? Ja de är den vanliga väntan, men imorgon har jag en telefontid med en av läkarna och jag hoppas att hann hunnit kolla på några bilder iaf plus att vi har ju en del att gå igenom så det känns bra att han ringer.

Ja, mycket mer än så har jag inte att rapportera på den fronten.

 

I övrigt försöker vi få vardagen att rulla på som vanligt med skola, jobb och fritid.

 

Fortsättning följer...

 

Puss och Kram

/Susanne

 

22 sep

Först måste jag bara få säga TACK!

Tack alla ni som återigen stöttar mig, att se att så många har läst mitt inlägg var ju helt otroligt!

 

 

 

Hade inte tålamod nog att vänta på att en kallelse skulle dimpa ner i brevlådan så idag ringde jag för att höra vad som händer. Jodå kallelsen hade de lagt på idag, men jag ska inte komma förrän den 22 september!!! Det är ju en evighet till dess! Ja så känns det i alla fall. Så imorgon tänker jag ringa till St Eriks ögonsjukhus igen och säga att om de får något återbud så kan jag komma med kort varsel, för det här med väntan känns som jag har fått nog av, men visst jag är inte ensam här i världen med att vara i behov av vård det förstår ju jag med. Å andra sidan så har jag ju två undersökningar nästa vecka (måndag och tisdag) och de kanske ger några svar som kan skynda på eller avskriva besöket  i Stockholm.

 

Nåväl sköt om er!

Puss och Kram

/Susanne

Nya prövningar...

Sedan ca en månad tillbaka har jag haft problem med mitt högra öga, då i form av synrubbning som är i ett kroniskt läge. Så kan man ju inte ha det så jag gick till optikern, hon såg inget men skickade mig vidare till ögonkliniken i Eksjö, vid första kontrollen kunde läkaren inte se något så det blev vidare undersökningar en vecka senare. Resultatet av den undersökningen gav på sätt och vis svar efter en timme. Något sitter i ögat, men vad? Tja, det var bara att åka in igen på ultraljud av ögat och jo visst något sitter där och det är inte en cysta...så vad återstår då? Kan var tumör/metastas men för att få klarhet i det hela skickas jag nu vidare till Stockholm och specialistvården där.

Allt detta känns så absurt och orättvist, men än så länge är det spekulationer och men jag är väldigt tacksam för att de tar det på alvar och utreder vidare. Oavsett vad det är som sitter där och trycker på näthinnan, för det gör det och jag har själv sett "den" på bild, så måste den bort. Hur känns detta då, jag kan väl just nu jämföra det med ett blåmärke som är ömt konstant, jag är trött i ögat och det stör min syn hela tiden, värst är det när det blir för ljust.

Än så länge jobbar jag på som vanligt, men det är klart att undervisningen kommer påverkas då jag måste på ett antal undersökningar under den närmaste tiden.

 

Det som gäller nu är att ta en dag i taget och försöka behålla lugnet.

 

 

 

Puss och Kram

 

/Susanne

Semestern går mot sitt slut

En knapp vecka kvar av denna sommarens ledighet, mycket regn har det blivit men denna veckan är det sol och det njuter jag av såklart. Sedan senast har det nog inte hänt så jättemycket...varit en kort sväng till Öland,




Utsikt från Borgholmsslotts mindre trevliga utrymmen!
 

varit i Ullared med töserna och mina föräldrar. Sen fick vi besök från Luleå och med dem åkte vi till Liseberg, blev tung last hem då vi vann en hel del choklad och annat godis.

Tjusig bukett från bröllopet i Sundsvall

I fredags klarade Cecilia teoriprovet för moped så nu åker hon än hit än dit, minns själv vilken frihet jag tyckte det var att ha moped (även om nu mina föräldrar alltid ställde upp och köra om det behövdes).

På fredag får vi besök från Uddevalla, då passar vi på att vara i Sjösala, det verkar som det ska bli fint väder, så då är det extra skönt att vara där. Det är ju inte så varmt i vattnet pga den kalla sommaren, men förhoppningsvis kan nog barnen (och de mindre känsla) bad.

Idag har det varit 25 grader och jag tvättar täcken och lakan i parti och minut eftersom det är så skönt att kunna hänga ut allt på tork. I natt skulle det dra in åska...så imorgon blir väl en mellandag. Nåja, jag behöver måla klart väggarna i köket så det gör inget.

 

Puss och Kram

/Susanne

Att ta avsked av djur

Då var det över ...
Tänk så orättvist att vara häst och inte tåla färskt gräs, Sigge fick svårt att gå och låg han ner blev mödan att ta sig upp väldigt stor. Vi hade redan i våras sagt att om det nu skulle bli så här så skulle han få avsluta sina dagar, så i måndags var det då dags, veterinären kom och jag ledde ut Sigge i hagen medans Poppe (pappas häst) stod kvar i stallet...han gnäggade efter sin vän. Det var tunga steg ner till platsen där han sedan skulle begravas. Jag pratade lugnt med honom och rätt var det var så kom Louize ut i hagen, hon ville leda honom för att sedan gå in för att vara med vid avlivningen var något jag ville bespara henne. Märkligt, även om jag visst att nu skulle det ske så hajade jag till rejält när bultpistolen small till och Sigge föll ner bredvid mig. Därefter injiserades ett ämne så att hjärtat slutade slå och så var han borta. Många tårar rann för denna fina häst, och han hann inte mer än somna in så var det dags att gräva graven för den sista vilan. Vår förra granne från Ulvstorp hjälpte oss med detta, snabbt och med stor vana utförde han uppdraget galant. Nu kunde jag gå in till dottern för att försöka trösta. Hon hade dagen innan köpt en blomma som hon ganska direkt gick ut för att plantera på sin väns grav.

 

Ja att ha djur har sina sidor, båda bra och några som är jobbiga. Våra katter verkar ställa till det lite här på gatan så de tar sig friheten att gå in till folk när dörren står öppen. Inte speciellt bra då det förekom kattallergi i just detta hemmet...vad göra. Jag kan ju inte hålla dem inne jämnt, och jag har full förståelse för dem som inte vill ha våra katter springandes i deras hem eller för den delen i deras land. Ja ja får försöka komma till något bra beslut.

 

En bild på Louize och Sigge

 får avsluta dagens blogg.

 

Puss och Kram

/Susanne

 

Återkommer efter helgen då vi varit på bröllop

 

 

 

 

Landet lagom?

Nä det stämmer inte när det kommer till klimatet...Senaste tiden känns det som att antingen är det kallt eller som ni väldigt varmt! Hur ska kroppen anpassa sig? Kläder av, kläder på...osv. Tja jag är inte den som brukar klaga på vädret och ska inte göra det nu heller det är bara ett konstaterande att det svenska klimatet är väldigt speciellt och inte alls lagom.

 

Just nu genomgår vi jobbiga dagar då dotterns häst återigen har insjuknat i Fång och vi hade redan tidigt i våras sagt att blir han sjuk så ska han inte behöva lida. Ja detta innebär nu då att på måndag ska ha få somna in för gott. Har ansökt om tillstånd hos kommunen om att få begrava honom hemma hos mina föräldrar, ett beslut som gick fort att få klart med. Sedan anlitat en väldigt hjälpsam man som ska gräva graven, och så till sist pratat med veterinären. Usch, det känns så märkligt alltihop, att bestämma när ett liv ska avlutas, men det är det enda rätta. Han har ont och har levt ett långt liv och på senare år haft många motgångar så nu kan vi inte annat göra än befria honom från smärtan.

 

Jag rapporterar vidare när allt är över.

Nu ska jag sätta mig på altanen en stund och bara njuta av lugnet, klockan är ju ändå 23.10

 

God natt och

Puss och Kram

/Susanne