Denna veckan...

Inleder med blodprov inför morgondagens behandling. Men ikväll ska jag på skolgårdsfest med Melina, hon är inställd på att vinna på chokladhjulet. Imorgon 09.30 onkologen, onsdag är det bal och det ska bli sååå mysigt att se alla fina studenter och speciellt egna dottern med partner samt systerdottern. Sen kommer dagarna gå snabbt! På lördag är det dags för studenterna att lämna brinell för nya utmaningar blir säkert en härlig dag, ser ut som vädret är med oss vilket är extra bra!

 En som inte bryr sig om allt som händer är Missan, hon njuter bara av vädret.

Ser rätt skönt ut...får dock tvätta duken sen för hon fäller både hår och fästingar!

Nu ska jag baka kolasnittar

Ha en bra dag

Puss och kram

/Susanne 

Årets första åska

Så var det dags då, efter en vecka med toppenväder så hopar sig molnen och regndropparna börjar sakta slå mot rutan. Och nu blixtrar det och dundrar rejält!

Gräset blev klippt innan regnet kom, skönt. Och regnet behövs ju då det varit ett antal gräs- och skogsbränder. 

Nästa vecka är det återigen dags för nästa behandling, känns helt ok då jag ej blir så påverkad av den nu när den är lite "snällare". Sen är det ju jobbigt på ett annat sätt...psykologiskt. Tar det lika bra ändå eller är det risk att tumörerna börjar växa igen? Har en vän som är under behandling och för hennes del  så har den sk. Cancermarkören börjat öka vilket troligen tyder det på aktivitet. Detta att leva med cancer är verkligen en påfrestning utan dess like, aldrig känner man sig säker och jag oroar mig såklart för att det ska var ärftligt. Nu kommer det mest troligt bli en utredning om detta i syfta att hålla barnen under uppsikt så de kan få tidig hjälp om det skulle behövas. Nog om det.

Regnet öser ner och åskan verkar dra vidare...

Cecilia förbereder för tacos, Louize övningskör till pojkvännen, Melina leker och Jonathan har nyss kommit hem fån skolan. Så nu tar vi alla helg, jag tänkte faktiskt ta mig ett glas rosévin och verkligen chilla ikväll. Ha nu ett skönt veckoslut oavsett väder.

Puss och kram

/Susanne

Bra besked!

Efter mitt förra inlägg har det hänt en del. Genomförde magnetröntgen och sen var det bara att invänta läkarbesöket för svar. Dagen för detta kom ganska snabbt tack och lov med goda besked! Det sitter inte någon metastas vid nackkotan ej heller i övriga skelettet eller i hjärnan och tumören i ögat är borta!!! Snacka om vändning, från att vara inställd på operation och strålning till sjukgymnastik och medicin. Sitter just nu på i onkologmottagningen då ny kur med cellgifter påbörjas idag. Nackkotan är fortfarande ihoptryckt men den trycker ej mot ryggmärgen men mot nerver, därav sjukgymnastik. Metastaserna  i levern är ju kvar så nya kuren syftar såklart till att fortsätta hålla dem under kontroll, så 2 månader till.

Jag har börjat virka grytlappar...testade, en för mig, ny metod nämligen att tova. Det funkade bra tycker jag och ger snabbt resultat vilket är perfekt. Det enda kruxet är väl att fingrarna inte riktigt vill vara med men men det verkar inte påverka resultatet. De gröna är av mer traditionell karaktär med bomullsgarn, de ovan är med ull.

Nej nu kommer nog sjukgymnasten strax så jag rapporterar vidare en annan dag.

Puss och kram

/ Susanne 

Reaktionen....

Tack underbara familj och vänner för erat stöd. Jag har aldrig tvivlat på att få stödet men jag blir alltid lika rörd av att se hur ni tar del av min "resa" i både ord och handlingar. Jag börjar mer och mer ta in vad läkaren sa...jag försöker att inte gå händelserna i förväg men visst jag är ju mänsklig såklart får jag panik emellanåt, konstigt vore det annars. Jag får ofta höra att jag är stark och det är jag till en viss gräns, jag bryter ihop men sen får jag ny kraft och så tror jag många funkar. Det är lite som citatet längst upp i min blogg "you never know how strong you are intil strong is the only option"

Idag tar jag det rätt lungt, har sällskap av Missan som också tar det minst lika lungt!

Nu ska jag ta lite lunch och snart är det dags för promenad två och hämta hem Melina från skolan.

Puss och Kram

/ Susanne

Jaha vad säger man om detta då?

Då har jag fått svar på röntgen. Det var blandade besked, det positiva och glädjande var att levern fortfarande ser ok ut inte så mycket förändring men stabilt. Metastasen i lungan har minskat ytterligare, mina värden var bra så även den sk cancermarkören. Men, ja det finns ett sådant! De ser en förändring på min nedersta nackkota något sitter där och har fått kotan att börja "säcka" ihop. Det enda som är positivt i detta är att när de går tillbaka och tittar på tidigare röntgenplåtarna sen i november så syns denna förändring där med och den har inte förändrats sedan dess. Ja jag har ont i nacken men jag har tänkt att det beror på dålig sovställningen. Stickningarna som jag har haft länge i höger hand samt min onda axel kan mycket väl hänga ihop med nackkotan, så då fick jag en förklaring på det (kanske).

Så vad händer nu då...jo nästa vecka, vet ej än vilken dag, ska jag på magnetröntgen och scanna hela kroppen. De har ej sett något konstig i skelettet men de vill såklart utreda detta noga. Är det nu en elakartat historia så kan det bli strålning, är det inte det så blir det troligtvis operation för att stärka upp kotan så att inte ryggmärgen tar stryk. Ja vad säger man pest eller kolera??? I sistnämnda senariot så blir det även utredning om benskörhet. I nuläget får jag ej bära tungt eller utsättas för hastiga rörelser med nacken. Klart jag är orolig för att göra det hela värre men jag ska såklart röra på mig. Att oroa sig är ofrånkomligt men jag gör mitt bästa för att inte gå händelserna i förväg, men det är skönt att kunna skriva om det bara för att på något sätt ta in vad jag går igenom, men visst inte är det lätt! 

Vill ju lägga in en bild, men vad passar till detta??? Det får bli denna...

...det hela känns väl som en härva som är väldigt svår att reda ut! Men jag kämpar vidare och på något sätt hoppas jag ta mig hur det hela i gott skick.

Puss och kram 

/Susanne

Kontroll och grödor

Aklejan är på gång och här har den fångat upp lite morgondagg...ser ut dom en liten diamant! 

Vädret är verkligen skiftande nu så så det är svårt att veta när grödorna tål att vara ute dygnet runt. Några av Tomatplantorna får nu bo på altanen dagtid, tyvärr glömde jag ta in dem här om kvällen och då var det kört för några späda plantor så det blev lite omsådd. Jag har sått lite broccoli och täckt lådan med kanalplast så jag hoppas den reder sig där i jorden. 

I torsdags var i Eksjö på röntgen och jag fick i mig i stort sett hela litern med kontrastvätska. Nu är det bara å vänta på resultatet! På fredag får jag besked, då träffar jag min läkare. 

Återkommer med mer info till helgen...håll tummarna för gott resultat!

Ha en skön vecka 

Puss och kram 

/ Susanne

Påsk

Påsken kom och påsken gick...en väldigt kort högtid egentligen, men mycket gott får man ut av den iallafall. 

Påskbuffé i Bergshemmet alltid lika gott!

Jag står för tårtan och i år fick jag hjälpa av Louize, Cecilia och Melina

Självklart kom påskharen med godis så det räckte hela påsken och några dagar till.

 Jag är förtjust i denna lada som finns i Bergshemmet, ser ju helt klart ut som ett ansikte (utan näsa). Tycker den ser Smått förvånad ut och nästan lite skrämd.

 Sen fastade jag för detta träd som sträcker sig upp mot himmelen och solens värmande strålar. 

 Imorgon är det åter dags för en kur med cytostatika, tisdagens blodprover visade sig vara bra vilket känns mycket bra...trodde inte de skulle vara det med tanke på att de förra gången hade en dipp.

Nä nu lite andra kvällsbestyr.

Puss och Kram 

/ Susanne