Jaha, då var jag visst 36 år då. Har haft toppendagar med nära och kära både idag och igår :)
I morgon bär det iväg till Linköping, det känns inget vidare att lämna familjen speciellt när minstingen är sååå mammig, det blir tungt!
Men nu börjar kampen för att komma tillbaka till ett liv med livskvalitet igen, hoppas verkligen att jag återhämtar mig snabbt. Dagarna precis efter oprationen blir nog rätt tuffa, med slangar som hänger lite här och där, (sond, dränage, dropp...). Men som mamma sa "efter måndag kan det bara bli bättre", och det är nog sant det är iaf så jag måste se på det hela. Och tusen tack alla ni som stöttar mig i detta med era tankar och hälsningar på alla möjliga vis det är guld värt för mig!
Som det ser ut nu så kommer jag vara kvar i Linköping i nästan 14 dagar, men nu blir det återigen till att ta en dag i taget! Och har ni vägarna förbi, titta gärna in :)
Puss och kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar