Tänkvärt

You never know how strong you are until strong is the only option

lördag 18 februari 2012

Kunde aldrig tro att det skulle bli sååå tufft!

Nu är det två veckor sedan som jag skrev och det har varit en
riktigt tuff tid både fysiskt och psykiskt.
Måndagens operation gick mycket bra och kirurgerna var väldigt nöjda med resultatet, de såg knappt något spår efter tumören och operationen tog ca 6 timmar.
Jag låg sövd till tisdag riktigt hur länge vet jag inte men glädjen över en lyckad operation varade inte så länge då det upptäcktes att jag fått vätska i lungorna med blodförgiftning som en del i det hela så vid 21.30 (ca) rullades jag åter in på operationessalen för att återigen öppnas upp på samma ställe, kändes riktigt tungt just då men snart var jag söv igen.
Vakande sedan upp på torsdagen och då började jag ta tag i andningsövningar och kämpade med en fruktansvärd slemhosta och hosta och kräkas när det känns som en ångvält rullat över kroppen är verkligen jobbigt och smärtsamt. Hade tack och lov ryggmärgsbedövning som hela tiden gav lite smärtlindning samt lite extra utöver det vid behov. Så 3-4 dagar på intensiven började utökas dag för dag! Ytterligare bakslag kom på  på lördagen då det visade sig att jag hade drygt 1 ½ liter vätska framför högra lungan, vilket plattade till den rejält...inte konstigt jag hade svårt att andas! Dags för nästa ingrepp, men i vaket tillsånd. Två bedövningssprutor sattes i höger bröst och sedan fördes en dräneringsslang in och gissa om det var skönt att känna hur det långsamt blev lättare att andas igen. På måndagen fick jag komma upp till avdelningen och det känns bra med eget rum och lite mer lugn och ro igen. Vätskebildningen har lugnat sig men är inte ok ännu, och slutar det inte blir det en till opertation nästa vecka, och det är en lyfkörtel som läcker.
Detta blev en "kortversion" av dessa två veckor som jag inte vill uppleva igen. Staffan, mamma, pappa syrran, kusin Monika och några goda vänner har hälsat på mig och  idag fick jag äntligen träffa  Louize, Cecilia och Jonathan också. Melina får vänta lite till så jag blivit av med lite fler slangar och hon kan sitta hos mig. Saknar alla gosiga kramar och slängpussar!

Nu måste jag ta en paus
Puss och Kram
från en trött Susanne

4 kommentarer:

  1. SKÖNT att höra av dig! Men tråkigt med alla komplikationer. Önskar att det snart lugnar ner sig för dig så att du kan använda all din energi till att återhämta dig! KRAM!!!

    SvaraRadera
  2. Håller alla tummarna (japp, jag har fler än två) för dej och familjen! Underbart att höra att operationen gick så bra. Det måste ha varit fruktansvärt tufft för dej/er med komplikationen. Nu måste det bli bra! Massvis utav kramar till dej! Och tack för att du orkade skriva och berätta för oss....

    SvaraRadera
  3. Ja jag säger det samma skönt att höra av dig!
    Massor med kramar!

    SvaraRadera
  4. Hej Susanne! Skönt att höra ifrån dig!!! Usch, vad jobbigt det låter med alla biverkningar... men nu har du gjort det värsta och kan se framåt. Detta kommer du att fixa! Vi tänker alla på dig på jobbet och blev glada när vi hittade din hälsning här på bloggen. Stor kram till dig! Vi ses snart :)

    SvaraRadera