Härlig skidsemester "avklarad". Det blev soliga dagar och mycket skidåkning för alla utom mig, jag satt i solen och njöt av miljöombytet. Denna resa var ett perfekt avbrott för hela familjen, så härligt att se barnen så aktiva hela dagarna och på kvällen är man sådär skönt trött så man sover gott hela natten, ja även jag fast jag inte varit så aktiv. Det enda som jag gjorde var att gå upp och ner mellan barnbacken och fiket/restaurangen, men det räckt! Blev lite smått rädd när jag insåg att luften i princip tog slut i lungorna då jag gått lite för fort uppför, det var ingen behaglig känsla. Den tog såklart inte slut men jag fick stanna upp och hämta andan en stund innan jag kunde gå vidare.

 

 

Nu har vi varit hemma några dagar och i helgen var ju så fint väder så då passade jag på att åka ut på landet och se efter mina plantor som jag hyst in hos mor och far. På söndagen tog vi en sväng till gården och Sjösala, och dessa helgutflykter gjorde ju inte längtan till sommaren mindre...

 

 

 

 

Men den kommer snart!

 

Puss och Kram

/Susanne

 

 

Våren på ingång och vi drar till fjällen! Kan tyckas märkligt att åka till snön när man börjar skönja den härliga våren, men det är ju faktiskt något visst med att sitta och njuta av vårsolen med lite snö omkring sig. Jag ska definitiv inte åka slalom, det får övriga i familjen roa sig med jag får ta stå för markservice och kurerar mig ännu mer. Alla jag träffar nu säger att jag ser så pigg ut, och det gör jag säkert i förhållande till hur läget var för några veckor sedan. Men värken som dagligen plågar mig sitter inte utanpå, tack och lov går det allt lättare att utföra de mest basala sakerna i vardagen. Har fått tider för kommande undersökningar, magnetröntgen 3 april och 7 april ska jag svälja den där kapseln 5 april ska jag svälja en provkapsel för att se så den kommer igenom systemet.

 

Efter dessa undersökningar hoppas jag att jag kan gå framåt utan några mörka orosmoln.

 

Under några dagar har jag bott i mitt föräldrahem då mor och far var i hundfjället. Skönt med några dagar på landet, där jag kan släppa ut Melina till gungan och studsmattan och samtidigt i lugn och ro ta en kopp kaffe utan massa tråkig biltrafik som stör. Det är denna tiden på året som det blir kännbart att vi inte har någon egen trädgård.

 

 

Nähä, nu ska jag strax ut och gå med en vän, sen ta kort till mitt nya körkort, är visst 10 år sedan det förnyades. Ha en bra dag gott folk, titta gärna in på bloggen snart igen...kanske har jag uppdaterat den lite snabbare denna gången.

 

Puss och Kram

/Susanne

Långsam läkning

Ja, dagarna trillar förbi och det läker så sakteliga i kroppen. Jag gör små framsteg och jag får väl vara nöjd med det även om jag önskade på större framsteg. Dagarna när jag är själv hemma är så långsamma men jag får ju förstås chans att vila på ett annat sätt än när alla är hemma. Nu har visserligen Melina varit hemma en del i veckan då vi befarande ett utbrott av magsjuka på förskolan, vilket det inte verkade bli. Kan ju inte skydda mig från det hur länge som helst men ett tag till iaf. Men på måndag tar vi nya tag igen.

 

Jag har nu börjat köra bil igen och det går riktigt bra, det är bara lite svårt att lägga i backen med höger hand, så tur att vänster hand/arm inte är påverkad av någon operation. Så idag tog jag en sväng till Bodafors och hälsade på min farmor, Cecilia och Melina följde också med. Därefter åkte jag ut till mina föräldrar för att lämna några gurkplantor, de växer lite för fort här i vår varma lägenhet så jag hoppas de får lite bättre temperatur nu. Det är verkligen något jag saknar sen vi flyttade, ja en trädgård där jag kan odla lite grönsaker, för ett par år sedan såg det ut så här...

 

men det löser sig ändå, även att jag får åka 12 km.

 

Klockan är nu 18.15 och Melina har redan somnat! Finns viss risk för att hon vaknar senare i kväll eller natt och är pigg. Men det får bli som det blir med det.

 

Så vad händer framöver?

 

I april fortsätter utredningen på min kropp i form av magnetröntgen av tunntarmen

samt en annan undersökning som avser hela mag- och tarmsystemet. Ska svälja en kapsel som sedan ska följas genom systemet genom någon form av fotografering med hjälp av ett bälte som jag ska bära i 10 timmar. Mer information kommer när jag väl är där.

 

Nu mina vänner får ni ha en skön helg, idag var det ju sol och det kan vi ju passa på och njuta av.

 

 

Puss och Kram

/Susanne

 

2 veckor hemma

Sådär, då har jag snart varit hemma i två veckor och hur är läget då? Jodå, det går framåt och jag behöver inte ta värktabletter så ofta även att jag fortfarande har en hel del värk. Tränar försiktigt upp styrkan i hela kroppen, lite hantlar och små promenader ute i vårsolen. Har fått så många fina blommor av släkt och vänner/kollegor så det är verkligen vårkänsla här inne i lägenheten också (inte bara ute).

Fick lite tomatfrön av min kusin, de är satta och det har t.om kommit upp små fina plantor. Nu har vi väldigt varmt i lägenheten så de växer dessvärre lite för fort så jag måste hitta någon svalare alternativ.

 

Idag fyller mamma år så imorgon blir det en tur till Stolpen för lite firande

Grattis mamma!

 

Något annat som hänt...ja dotterns häst är inte riktigt pigg, han har fått en så kallad hovböld som vi nu behandlar efter alla konstens regler. Detta efter att vi i onsdags var på hästkliniken i Vaggeryd, tur han är försäkrad...det är inte gratis att bli sjuk! Vilket även jag erfar efter lång sjukhusvistelse.

 

Nu lite lunch.

 

Puss och Kram

Susanne

Hemma!!!

Senaste åtgärden lyckades! Nu är det tätt och i lördagskväll tog jag chansen och åkte med min mor hem (hon hade tävlat agility i Linköping). Men det var inte utan smärta jag åkte hem, nu pågår en kamp med ryggont och en högerarm som inte vill som jag. Inser verkligen hur mycket hjälp jag haft av ryggbedövningen...de första dagarna var hemska med värk, abstinens och spyor. Trodde ett tag att jag skulle bli kvar över helgen iaf. Men sen vände det på natten när jag pratade med en sköterska om att det måste vara av abstinensen som jag spydde. Hon kontaktade en läkare och strax fick jag ett läkemedel mot detta och jag fick som i 4 h, wow vad skönt det var!

 

Hur var det då att få bort alla slangar? Jag var verkligen beredd på att det skulle göra fruktansvärt ont att ta bort dränaget, men det gick superbra och jag grät nog bara av glädjen att det var borta men också av osäkerheten om det verkligen skulle vara bra. Dagen efter var det dags för ryggbedövningen, också något som jag trodde skulle kännas väldigt obehagligt. Men det gick verkligen över alla förväntan, puh.

 

Ja, och nu sitter jag här hemma hos min älskade familj, när jag varit hemma en stund frågade Melina Staffan -"Ska mamma sova här i natt?"

Det har varit mycket att hantera för oss alla, och det är inte slut än med tanke på att jag ska till röntgen i Eksjö också. Men först måste jag läka ut lite mer värk.

 

Men nu lämnar jag alla stick i armarna för denna gången och försöker blicka framåt!

 

 Vänner

Tack för ert stöd!!!

 

Puss och Kram

/Susanne

Tuff dag

Idag genomfördes en röntgen igen, jag förväntade mig inte att få svar idag men det fick jag...

Oj så öppna har tårkanalerna inte varit på länge! Där rök min permisson, det var längtan till min familj som fick mig att gråta och känslan av hopplöshet. Så vad visade röntgen, jo att det finns ett litet läckage precis där muskeln är fastsydd i änden av lungan (enkelt förklarat). Sen gick allt väldigt fort, ny bloodpatch genomfördes och förberedelserna inför detta var såklart ny nål i handleden vilken lades väldigt professionellt av en narkosläkare. Sedan skulle då återigen blod dras ut från mig för att sedan sprutas in igenom dränaget till lungan. Det gick bra sånär som på ett plötsligt blodflöde från ingången av dränaget, kände hur det började rinna blod från sidan på kroppen. Så en läkarstudent fick trycka för att täta där medans processen fortsatte. Hoppas så innerligen på ett toppenresultat på detta nu så det går inte att beskriva. Just nu ser det bra ut med ett läckage mellan 0-20 men framför allt 0-10. Nu får natten gör sitt för läkningen och jag ska härda ut detta med!

Med julklappen från min dotter Louize så går det lite lättare att känna hopp

 

 

 Igår blev jag så sugen på sushi...ett det visade sig inte vara mer än ett sms bort :) Så idag fick jag leverans från faster Karin via kusin Monika, lite skillnad på kvällsmat, hade blivit te och knäckebröd annars.

 

Idag fick jag post från en nystiftad bekantskap.

Visst passar det bra till mitt andra halsband "hope"

Tack Camilla

 

 

Och kärleken till min familj bär jag ju alltid med mig i hjärtat men här även i symbolisk form

 

 

Det var lite blandat från mig

Nu god natt

 

Puss och Kram

Susanne

 

 

Permisson...

Då har det gått några dagar och jag har funderat lite grann liksom läkarna...Resultatet av det blev att de lite försiktigt prova att ta bort ryggbedövningen igen och sätta in medicinering i tablettform. Jag blev väldigt skeptisk och trodde inte alls på idén, men visst om det gjordes sakta så var det väl värt ett försök. Så i fredags började vi det hela och det gick bra första biten sen när sista etappen på söndagen genomfördes gick det inte lika bra längre, jag var bara yr och nedstämd och hade ingen aptit samt spydde av minsta lilla rörelse. Så idag är jag återigen uppkopplad mot ryggbedövningen och det känns sååå bra igen! Hemgång är fortfarande aktuellt som det ser ut men med ett par dagars förskjutning.

Hemma har de sportlov och det hade ju varit trevligt att komma hem en sväng innan det tar slut så jag kan få vara med familjen lite extra. Även om det inte handlar om att vara så sportig, utan mest mysa inne och bara vara. Sporta får vi göra i Säfsen i mars om det finns någon snö kvar där då.

 

Så här såg det ut förra året iaf

soligt och härligt väder och bra skidåkning!

 

 

 

Puss och Kram

/Susanne