Tänkvärt

You never know how strong you are until strong is the only option

måndag 9 november 2015

känslorna är upp och ner...

Nu mår jag bättre, penicillin gjorde susen och nu återstår bara å se om mina värden har återhämtat sig så pass att jag kan genomgå kur 4 imorgon. Blir till att åka in tidigare för att ta blodprov då sköterskan idag hade så mycket att göra så mina prover inte skulle hinna in i tid för utlåtande.
Men det är imorgon det och nu är nu. Jag var ute på altanen nyss för att ta in dynorna på stolarna, det är ju lite kallt å sitta där ute nu, och då såga jag att tagetesen i stoltsera var överblommad vilket innebar nya fina frön att plantera till våren. Jag fick frön i våras av en kär vän i Stockholm, hon i sin tur hade fått dem av sin far i Oregon som har en ekologisk handelsträdgård. Tyvärr tog sig bara en av mina plantor men den ger väldigt många fina nya frön så det blir fint i vårens blomlådor. Jag skickade några till min kusin som också delar mitt intresse för blommor och trädgårdsodling, och hon skickade i sin tur ner några frön till mig så det lär blomstra framöver. Om någon vill ha frön säg till så skickar jag över några.



Så till något annat. Igårkväll var jag och handlade och träffar på två av mina elever (killar i åk fem). Deras ansikten när de såg mig var så glädjande och följdes av två härliga kramar! De undrade när jag kommer tillbaka och om jag är frisk nu...kunde ju tyvärr inte ge dem några klara besked mer än att det dröjer. Men det viktiga i detta möte var att få känna sig efterlängtad och det gav mig extra glöd. En annan effekt var dock att jag senare på kvällen fylldes av sorg, jag vill så innerligt bli frisk jag vill inte gå ner mer i vikt jag vill ha mitt vanliga liv tillbaka!!!

Fick nyss veta att det blir provtagning idag så sköterskorna är strax här.

Puss och Kram
/Susanne



torsdag 5 november 2015

Blev inte som förra gången

Ja detta inlägg kommer sent och det beror på att jag varit så hejdlöst trött. Slemhosta, huvudvärk och och dålig aptit på det. Så igår ringde jag in läkare för jag trodde verkligen att det var dags att bli inlagd. Men så blev det inte utan lite justeringar på medicinering och recept på penicillin ifall jag skulle bli sämre. Idag kom en sköterska och tog blodprover, de strulade som vanligt men tillslut funkade det efter ett stick i handen. 17.30 ringer en läkare från Eksjö och frågar hur jag mår, jag beskriver läget och han är inte förvånad då min sänka ligger på 192! Så han ville att jag omgående skulle hämta ut penicillin. Som tur var var min svärmor här och kunde snabbt åka till Apoteket som stänger kl: 18. Har nu tagit två tabletter och de gör nytta känner mig inte lika apatisk och fått lite mer aptit. Så imorgon hoppas jag på en ännu bättre dag. Förstår hur jobbigt det måste vara för familjen och se hur jag bara sitter här och inget kan göra. Konsekvenserna av detta blir nog att nästa kur kommer att bli framflyttad.

Nu är det inte vinter än men det börjar bli kallare och lite så här känner jag mig nu fångad i en låt oss kalla det glasbubbla i ställer för is. Jag känner så för att jag så gärna vill vara mer aktiv än vad jag kan vara och synen på höger öga gör att allt är förstorat, som att se genom förstoringsglas.


Bilden tog jag för några år sedan när vi bodde på landet.

Puss och kram
/Susanne

PS Sanna trevligt att du hittat min sida, jag kikade nyss in på din och det kommer jag fortsätta med.

tisdag 27 oktober 2015

kur 3


När hittar jag skatten?



Idag har jag fått kur nummer tre, men det var osäkert in i det sista, då blodprovet tog idag på onkologmottagningen. Det lyckades ju inte igår, men idag så gick det bättre och värdet var, så medansvar jag väntade på att cytostatikan blandades såg fick jag sällskap av en vän som också haft cancer i matstrupen, ja det som det hela började med. Så vi gick iväg och tog en fika, bra att prata med någon som, tyvärr, gått igenom samma sak sen jag. Tack Mats för idag och Grattis på 50-årsdagen i efterskott!!! Detta blomsterarrangemang är till dig



Nu vänner fortsätter min kur att pumpas in i kroppen fram till torsdag eftermiddag, så jag kommer vara lite tröttare för varje dag och helgen blir nog lagom angenäm...men det kanska blir helt annorlunda än förra gången. Har även vaccinerat mig mot influensan idag å det kan ju också påverka mig. Maken fick också haka på den sprutan, och han känner redan av den!

Nåväl det blir vad det blir.
Puss och kram
/ Susanne

måndag 26 oktober 2015

Bra vecka

Sådär nu har jag känt mig relativt pigg sedan i tisdags, några dagar dessförinnan mådde jag inte alls bra, cellgifterna tog ut sin rätt och jag var trött, illamående och håglös. Därför är ju några dagar med pigghetskänsla så viktig inför nästa omgång...som är imorgon. Det är tanken i alla fall, men idag var det omöjligt att få ut något blod från min kropp! Och sen gick det inte ens att injicera vätskan heller.
Så det blir till att åka in tidigare imorgon så får de i Jönköping, de har lite andra möjligheter än vad hemsjukvården har.
Det känns ju inget vidare förstås att veta att man troligtvis mår skitdåligt igen om några dagar, men det är bara å bita ihop och fortsätta i som innan, framförallt med att få i sig mat för jag har inga direkta reserver att ta av och det känns tungt.
Det som är positivt är dock att mina prover från förra veckan visar på ytterligare förbättring och det är ju fantastiskt! Får glädjas åt alla framsteg :)
 
Idag blir det ingen bild
 
Puss och Kram
/Susanne

lördag 17 oktober 2015

Kur två genomförd

Fy vilken dag! Är så kopiöst trött och jag tror att alla dagar av laxermedel bestämde sig för att ge effekt just idag! Trots tröttheten så åt jag en rejäl portion med panerad torsk och potatis till middag det var sååå gott!kan varit det som satte igång magen... Tog lite senare ett bad och låg säkert där i en timme, somnade nästan. Sen kom Melina och ville hjälpa mig, så hon torkade mina fötter och valde kläder som jag skulle ha. Hon är otrolig på att se eländet från en annan sida och vara väldigt vårdande. Samtidigt är det beklämmande att hon ska behöva se mig i detta skick. Men imorgon ska hon ha sitt 6-årskalas eller ja idag eftersom det visst är natt nu. Hon längtar och jag hoppas på att vara piggare så jag kan hjälpa till med något, Staffan får ta ett väldigt stort lass just nu, men snart är jag förhoppningsvis i bättre form. Har samlat på mig så mycket vätska i benen pga medicinen så det är lite jobbigt å gå men det ordnat sig nog. Frostnätter börjar bli fler och det känns som jag missar så mycket vackert men det hinns väl med...



Nu puss och kram
Susanne

måndag 12 oktober 2015

Härlig helg

Hejsan igen,

Då ska vi se vad som hänt sedan senast. Cellgiftet verkar ge resultat!!! Synen är bättre och det mina vänner betyder så mycket för mitt välbefinnande, läget är ju illa nog ändå så synen vill jag få tillbaka så mycket det bara går. Louize var och hälsade på hos kusin Nathalie i Trollhättan och de hade köpte en fantastisk "målarbok" till mig så nu vill jag bara sätta igång ju! Men höger hand krånglar ju så nu får jag öva upp vänster så mycket det går!

 
Men det var ju faktiskt framförallt Melina som fick paket i helgen eftersom hon fyllde 6 år! Oj slog mig just att 6 år låter så mycket mer än 5 år. Hon är supernöjd med sin dag, paket, gäster, fika och lite mer fika. Det som hon är mindre nöjd med att man inte får bjuda på glass på skolan, så då blev det lite saknad efter förskolan en stund innan hon somnade.
 

 
Melina hade valt vilken tårta som hon ville bjuda på, men när vi skulle sätta oss så säger hon...jag tar en glass i stället för tårtan vill jag ha på mitt barnkalas. Ja jaså fick det bli men jag fixar allt en ny tårta till det kalaset för vad skulle jag annars bjuda gästerna på? Tror inte alla var sugna på piggelin :)
 
Jaha, för en stund sedan var hemsjukvården är och tog blodprover inför morgondagens behandling. Känns skittråkigt att nu när jag är på "topp", så ska jag sänkas igen men sen är jag halvvägs igenom denna behandling iaf. Denna typ av cellgift medför inte att man tappar håret, det är inte helt sant har jag upptäckt. Jag behöver inte ta många tag med hårborsten förrän den är rätt full. Men det är inte så att det ligger hår på kudden precis så då blir det nog bara lite extra som borstas bort.
 
Nä nu måste jag ta mig lite lunch, Melina hämtas idag av min syster så då får jag sällskap igen redan 13.40. Tyvärr är det så att Melina inte allas vill vara på fritids, vilket är märkligt då hon älskar att leka och var med sina kompisar. När hon är på plats på fritids så verkar hon ha jättekul, men något är det som inte faller henne smaken så där har vi att jobba med. Näväl, jag myser gärna med henne här hemma bara jag orkar, idag går det ju bra men blir tuffare om ett par dagar kan jag tro.
 
 
Puss och Kram
/Susanne
 
 

söndag 4 oktober 2015

Cellgift har ju sina sidor...

Nu vill jag ju inte bara att detta ska vara en blogg med tryckt stämning, men lite svårt är det ju förstås att inte få med få med inslag av det...Och tanken är ju också att detta ska vara en sajt där ni läsare ska vara lite uppdaterade när ni vill.
 
Här är maskinen som upptäckte leverproplemet...
 
I måndags installerades en sk. piccline i min vänstra arm, gjordes med lokalbedövning och lite lugnande, det gick så bra så och nu sker alla provtagningar och cellgiftsbehandlingar genom denna port, bild kommer...
Blev inlagd en natt på Ryhov för rehab och koll på hur jag reagerar. Haft mycket illamående, värk och kramper i framförallt höger arm/skuldra/rygg, värken började igår plana ut något. Krampen är värre då den ger ofrivilliga rörelser som kan bli besvärliga, som när jag skulle duscha idag lyckades jag med bedriften att ge mig själv en rak höger rakt in i ögat, blev lite sur på mig själv där! Tur jag kan skratta åt vissa saker.
I Veckan fick jag ett stort kuvert fyllt med brev från några av mina elever, de skrev så fint så det blev en härlig egoboast åt bara mig.
 
Melina sov över hos mormor och morfar och hade idag en heldag med morfar, det blev flytt av hästar och höhämtning för att sedan avsluta med badtunna. De hade en toppendag! Och jag och Staffan fick sovmorgon!!! Det var välbehövligt
 


 Fick ni tillfälle att beskåda blodmånen? Jag staplade ut några gånger på natten och denna bild är det näraste jag har det fenomenet att visa. Inte lätt med en mobilkamera.
 
Puss och Kram
Susanne